Om jag kan klättra..





Ännu lite choklad slank ner. Nyttighet är inte min starka sida.

Smulköttbullar och kål! Mmm, bamba, gott...




Jag har blivit tidsoptimist. En total tidsoptimist. Det känns inte bra. Inte alls bra. Men det är som det är. Allt är Hennes fel.









Nej, nu ger jag upp. Jag struntar i det. Jag bryr mej inte mer. Nu har jag hållit på med de eviga tjatet i 3 år!!! I TRE år!  Nu är de som de är. Har de inte gått på 3 år så orkar jag inte mer. Eller, jag känner mej nere. Äh kan nog inte förklara. Men det är som det är, jag kan inte göra något mer nu, och du vet de mer än väl. Du gör mej ledsen i längden..





Tänk om man kunde klättra riktigt bra. Du skulle man kunna klättra upp  ett träd med röda och hula löv, ta med sej en kopp varm choklad och bara vara..

Kommentarer
Postat av: Anonym

tycker om dig...

2006-10-24 @ 21:02:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback