Ja, okej, det är ett falskt Eiffeltorn, men det får mej fortfarande att tänka på Paris.

För nu är jag seriöst och officiellt inbjuden till Paris när jag helst vill. En lägenhet och en fransman står mej till förfogande (oj, det lät hemsk. Det jag menar är att en fransman erbjuder sin lägenhet, ja ett hörn av den iallafall), vilket medför att det enda som ska betalas är flybiljetten. Sedan måste man väl antagligen räkna in konstnader för shoppande och mat ute, men annars är det ju fantastiskt. Att franmannen dessutom är extremt snäll och en väldigt fin person gör inte saken sämre. Det enda problemet är nog att hans engelska inte är den bästa, och min franska inte är den bästa. Meen, kunde vi kommunicera i Lons ska det väl gå i Paris med. Dessutom hade han ju faktskt en drös vänner där med (eftersom han är uppvuxen där) som skulle kunna tolka i nödfall. Och man ska inte underskatta lexikonet! :P

Men, även om han är en underbar person som man lugnt skulle klara att umgås med en lång tid, hade det varit skönt att få med sej Carro och Maria. Förhoppningsvis kan någon hysa in dom med.. :P (oj vad vi snyltar!!)

Käre Frans, bilderna* får mej att längta efter vår nästa utekväll, när den nu blir.
Skulle man kanske ta och samla ihop samma gäng som på bilderna,
för minns jag inte helt fel hade vi förfärligt skoj.
Ja, de va inte bara under korttagningen som vi hade skoj, utan även på kvällen.
Inte heller nojor över kläderna och håret förstörde kvällen när man var med dessa människor

(Dock sänktes självförtroendet på grund av de tre snyggingarna man tillbringade kvällen med...)




*att det ser ut som om vi allihop är skelögda på bilderna är kamerans fel, inte vårt

---

Jag fattar inte när längtor (längtan i plural) ska ta slut. Jag fattar inte att jag till slut har fallit pladask. Jag som aldrig blir kär, jag. Men nu, nu har det inträffat. Jag tänker på Det innan jag somnar, och när jag vaknar. När jag hör Mika, och när jag läser bloggar. Det, Frankrike. Käre Frans, lägg av. Jag tror seriöst att jag börjar få allvarliga skador.

100 gram kexchoklad, 9 sockerbitar
100 gram kexchoklad, 9 sockerbitar
100 gram kexchoklad, 9 sockerbitar
100 gram kexchoklad, 9 sockerbitar

Man får kompensera icke-badandet med en bild istället.

Fastän det har varit en hektisk vecka, och fastän min kropp är som en 90årings, känns mitt sommarlov väl utnyttjat. Och även om vädret inte har varit som de borde, har jag så mycke som möjligt försökt att använda sommarkläder. Jahapp, och det har lyckats till viss del.

Invigningen på Gothia var fantastiskt. Bättre än förväntat. Danserna var för lätta, men ack, vilken känsla. Och att stå under scenen med en engelsman, fransman, ryss, arab, spanjor, och att sedan kliva upp på scenen och höra allt jubel var helt.. Jag saknar ord.

"Som reresentant för alla spelare i årets turnering
lovar jag att vi ska respektera varandras kulturer och lika värde.
Gotia Cup ska vara en mötesplats
för världens ungdomar.
Rättvisa och fair play ska råda i sann sportsmannaanda
och vara till heder för våra lag och länder.
Härmed förklarar jag Gothia Cup 2007
för invigd"

Och efter detta trodde jag seriöst att mitt hjärta skulle spricka. För jag har seriöst aldrig hört ett sånt jubel från en arena! Ojoj, det var kul. Att inte höra sej själv när man pratar hör inte till min vardag.


Och eftersom jag och Hanna under dagen fått en del solbränna (ja, solen steker inne på Ullevi) och skapat nya kontakter (misstolka mej rätt) slutade kvällen med att vi vandrade runtbland alla lag och improvade vår perfekta engelska. Verkligen. (Hanna, jag måste tillägga att jag träffade Lucas* i lördags igen)





På fredagen bestämdes det att vi skulle åka in till Göteborg igen. Japp, och efter att ha övervägt om det var värt att stå i en kilometerlång kö för att komma in på ett discotek, kom vi fram till att det nog var det. Tre timmar i kön och 5000 personer senare, så var vi sedan  inne. Varmt och inget syre, men annars var det... Superskoj!
Men på grund av den långa kön, beslutade jag och Fiah att vi även skulle åka in på lördagen, vilket vi gjorde. Kön var lika lång, men på grund av fler vakter kom vi in efter enbart en timme! Denna dag fanns ännu mindre syre och speglarna på toaletterna var totalt immiga. Detta medförde (runeuttryck) att när man skulle spegla sej fick man snabbt torka av spegeln, spegla sej så fort som möjligt, och sedan, 3,5 sekunder senare, var spegeln lika immig igen. (man får inte ha någon utseende noja för att åka dit inte) Kul var det iallafall, och under kvällen drack jag litervis för att fylla på vätskeförråden!




Ja, och nu sitter jag här, utpumpad efter en vecka då jag inte lagt mej förrän sena natten varje kväll, och inte varit hemma mer än någon timme varje dag. Benen gör ont, halsen har också ont    (1: en förkylning      2: All sång under våra utekvällar), skoskaven och blåsorna finns fortfarane kvar, huvudet har för mycket att tänka på, ryggen har ont av lyft på jobbet, och munnen är trött efter alla leenden på jobbet och trevliga fraser som "var det bra så?". Dessutom skulle mina ögon behöbva två tandpetare... :P Meen, jag måste ändå tillkännage att det har varit en fantastisk vecka, dock ska jag under resten av lovet ta de lite lugnt.. (jo men visst, Amanda, där lurade jag nästan mej själv)

Do I have to say that the Gothia Cup is my summer?

Tyckte nog först när jag hörde låten att den var ganska inte-bra så att säga. Men ju mer jag lyssnar älskar jag den. Att vi satt på grönt, decimeter-högt gräs, med strålande sol och sjöng med i Frankrike gör väl inte saken sämre heller. Ja, ett gäng i parken satt vi, och engelska blev språket ett tag, eftersom det sant att säga var svårt att hänga med på deras normala samtalsfart på franska.
Oj, jag är Frankrikefrälst.
SKA flytta.
Snarast.

 

Bland annat

Dagen har varit överväldigande tyst.
Typ som när jag och Hanna ensamma låg på mitten av golvet på Scandinavium, med byggarbetare runt omkring oss och tomt gapande stolar. Typ som hyshandet innan man skulle upp på den tillfälliga scenen som var uppbyggd på ena kortsidan på arenan. Typ som när vi stod där, 30 svenskar och 2 av okänd nationalitet, på scenen i lysande strålkastare och jublen lagt sig. Typ som tystnaden i omklädningsrummet efter en lyckad show. Utpumpat av trötthet.
Så har min dag varit.
Bortsett från ihållande dans i några timmar på för- och eftermiddagen har det varit tyst. När inte min mage, nacke eller rygg har klagat. För alla kroppsdelar är ömma. Kan de bero på att jag inte är en van pirat?! Hanna, jag hoppas inte jag behöver klättra upp på en stege. För jag kommer aldrig att orka det. Min mage, nacke och rygg kommer att trilla av då.
Tyst.
Tyst har det varit. För jag har inte haft något att göra. Har suttit och fällt några tårar framför en film. Har värmt en kaka, så pipet från micron avbröt tystnaden för några värdefulla sekunder. Har borstat min nya tand, så ett litet kvidande av ömhet har ocså avbrutit tystnaden. Aj... Tagit av och på min röda favorit-mys-tröja om och om igen, eftersom jag aldrig har kunnat bestämma mej om jag fryser eller inte. Just nu lutar mitt beslut åt att jag fryser, eftersom min tröja är på.
Tyst.
Piiiip. där berättade micron att min andra kaka är klar.
Åh, jag lovade mig själv att jag inte skulle äta upp alla 200 gram choklad själv. Attans, där ligger allt i magen. Varför slutar det alltid så här? Hur svag kan man vara? en vekling är vad jag är. En vekling för choklad.

Nej, nu ska jag vanka vidare.
Livet är härligt

Behöver jag meddela att jag hade det skoj när vi skolade in svenskakvällen?
Nej, för sant att säga är Karro och Maria kvar där i Frankrike.

Därför blir detta en hälsning yill dessa två,
hoppas ni har skoj och pussa alla från mej....