baramoi

Nu är våren äntligen här, helt helt underbart!
Fy vad härligt, satt ute och åt efter skolan.

För det är så mycke härligt som hör till våren. Bara vetskapen om att det snart är sommar är helt helt underbar. Dessutom kan man äntligen slänga av sej sin vinterjacka och bara ha en kofta eller nåt. De e faktiskt också ganska härligt måste jag säga. Och att äntligen kunna ha vårskor, istället för klumpiga vinterskor. (dessutom är dom mycke billigare än vinterskor.) Ja, jag måste säga att det minsann är härligt. Ja, jag tycker minsann om våren. Dessutom är de så ljust och fint ute. :) Och som den verkliga naturare jag är, var jag bara tvungen att gå ut och beundra fåglarna, och blommorna och alla underbara kryp! (sant att säga, jag avskyr kryp)

Faktum är att jag först gjorde bliderna svartvita. Men sen började jag tänka. (åh, andra gången för dagen) Och då kom jag på att en sak som jag älskar med våren är ju alla färger. Så de blev liksom lite fel där, om du förstår.





Och snart kommer Hästen. (le Cheval) Jag och Sandra har kommit på sååå många sätt att underhålla honom på (misstolka rätt tack) men JOhanna säger nej tack till alla. Och vi kan då inte förstå varför?! Jag menar, skulle han tacka nej till en romantisk picknick, med mej och sandra som uppassare, johanna som dejt och en lapp med voulez-vous....? Nej, jag tror inte de. Men johanna blir då aldrig nöjd. :P

Ja, innan Ulrika hinner säga nåt ska jag byta överkast.
Annars lär jag få höra de i både år och dagar. :P

Fysikprov. Och alltför ofta funderar jag på vad jag ska ha allt till. Jag menar, de känns faktiskt ganska meningslöst ibland. JA, ganska ofta. De va som idga på svenskan. Jag tror att vår grupp sunkade ihop totalt. För två veckor sedan va vi faktiskt ganska positiva, men idag insåg vi fakta. Vi insåg hur mycke vi har. Och de verkar hålla i sej till.. hm.. vecka.. sommarlovet! Sjukt. men vad gör man inte för att lära sej saker om naturen, och fysikens lagar?! (A)



En planering till har skett idag. Upplysningsgruppen ska träffas hemma hos mej om .. nån vecka. På lördagen. Jag undrar huir det ska gå. Jag undrar om vi får något gjort. Jo, men med Ulrika går det mesta.

---

Nu känner jag de. Armarna växer. Jag har träningsverk. Musiken har vi fått. Nu ska vi bara träna, träna och träna. Gud, det är jobbigt! Bra att jag inte är ensam då.

Mitt självförtroende är knäckt efter dagens armbrytning med Ulrika. Shit, hon har muskler som.. Jag vet inte vad. Ändå syns det ju inte. Ändå tränar hon inte! Haha, livet kan minsann vara orättvist ibland. Åh, Jag ska nog ha Ulrika som personlig tränare tror jag.

Tänk egentligen att få vara kisse. Att kunna klättra jättehögt upp i massa träd, och bara kunna kolla ner på våren. De hade vart ganska härligt ändå. Fast lite skärmmande.  För om man tänker lite.

En katt är ganske 3 decimeter hög. Och den kan ju klättra ganska högt. Men denna kissen va tre meter upp, Vilket betyder att den är tio gånger sin egen höjd upp.
Och jag. Jag är ju 170 decimeter. De betyder att jag borde kunna klättra 17 meter upp, och sitta där och titta ut.. Men jag kan meddela, att jag absolut inte kan de.

Men fu, vad är detta? Blir man influerad av sitt program eller inte?

Åh, tänk om man kunde gå på molnen. Jag tror att de hade vart ganska så härligt. Sådär fluffigt härligt. Ja, de tror jag minsann. Typ, som att gå på sockervadd. Fast inte lika kladdigt. Och så tror jag inte att moln fastnar i håret heller, som sockervadd gör.

---

Och snart kommer pippisarna med. Pippirna. Pippina. FÅGLARNA!
Ja, alltså dom små. De är ganska så mysigt att höra småfågelkvitter när man ligger ute under trädet. Det gillar jag.






Oj, vad de blev en massa bilder i dag.
Men våren gör mej inte bara glad. Den gör mej pratig med. :P
Och sådär.. Den gör mej sådär jag-vill-bara-ut-i-solen







Näe, kanske skulle man ta och gå ut lite?! De va en mycket bra ide, om jag får säga de själv.




livet är härligt