Jag kan!
Det är ett underbart sommarväder!
Åh, vad jag älskar det!
Såå, då kom jag nyss hem från skolan. Treornas avslutning underhöll mej ganska så nyss, och det var väldans bra. Men jag måste säga att Chicago ändå avr bäst. Ja, för det är snyggt! (Dock var det många (hm, inga namn från mej och Sandra) som tyckte att edt var lite väl..) Men nej, dom hade inget sinne för det konstnärliga.. :P
Snart blir de då Kinnekulle med klassen. Ja, man kan undra hur detta blir. Haha, fast jag tror i ärlighetens namn att de komemr bli gansa så kul. Ja, fast det hade ju inte vart lika kul om jag inte kommit i samma rum som sandra och johanna.. :P hehe, man kan undra om de kommer spåra ur?! (svar:ja) Och det där om att vi behövde ha en viss lärare i vårt rum.. Öööö, nej tack.-.. Senast idag gjorde han anspråk på att de skulle va kul att ha blandade stugor! Grrr.. :P
Och jag kan meddela att min blogg har blivit totalt oseriös. Kanske för att mitt liv har börjat dra sej åt det hållet?
Nej, nu blir de Visko för hela slanten...
Åh, vad jag älskar det!
Såå, då kom jag nyss hem från skolan. Treornas avslutning underhöll mej ganska så nyss, och det var väldans bra. Men jag måste säga att Chicago ändå avr bäst. Ja, för det är snyggt! (Dock var det många (hm, inga namn från mej och Sandra) som tyckte att edt var lite väl..) Men nej, dom hade inget sinne för det konstnärliga.. :P
Snart blir de då Kinnekulle med klassen. Ja, man kan undra hur detta blir. Haha, fast jag tror i ärlighetens namn att de komemr bli gansa så kul. Ja, fast det hade ju inte vart lika kul om jag inte kommit i samma rum som sandra och johanna.. :P hehe, man kan undra om de kommer spåra ur?! (svar:ja) Och det där om att vi behövde ha en viss lärare i vårt rum.. Öööö, nej tack.-.. Senast idag gjorde han anspråk på att de skulle va kul att ha blandade stugor! Grrr.. :P
Och jag kan meddela att min blogg har blivit totalt oseriös. Kanske för att mitt liv har börjat dra sej åt det hållet?
Nej, nu blir de Visko för hela slanten...
Dröm
En dröm ger vingar åt tanken...
Ond ryggrad och inget vänsterseende
Faktum är att det var hur kul som helst att brumma runt på gokart-banan igår, även om jag vad hur nervös som helst. Ja minsann! Efter x antal varv (hoppas Bengt läser detta och uppskattar mitt matematiskta språk) hade man fått in fjutten och körde som aldrig förr. Man struntade i att bromsa i vissa kurvor, och slutade även att oroa sej över om man verkligen inte skulle ha säkerhetsbälte. Och sant att säga som kom jag hela vägen till final! Hm... Cfinal! Men, man får inte glömma att jag aldrig kört de innan, så jag klassas fortfarande som godkänd. I det loppet slutade jag på andra plats, efter en fruktansvärt förlust mot Gustaf, med en hundradel. Kändes nästan fånigt, och jag frågar mej själv om det verkligen är en vinst om man bara ligger över med en hundradel?! För att öka mitt eget välbefinnande kommer jag fram till svaret nej. Men vissa andra brummade på som tusan, och vinsten togs hem av Daniel, Faktum är att jag är förundrad av dom som körde fortare än mej. Jag menar, jag gasade ju så mycket de gick. Hur sköven kan man köra fortare än de? Möjligtvis har de något med svängarna att göra. Kanske tyngdpunkten i bilen. (okej, den ska vara låg, betyder inte detta att korta personer borde vinna?) Kanske har de något att göra med föraren?! Ja, jag tror faktiskt de helt enkelt. Det har nog med skickligheten att göra. Jaja, prispallen blev full av Larssons och Alexandersson iallafall...
Kvällen avslutades med att gå till en pizzeria, utan att köpa pizza. Istället blev det en dricka för att rena luftrören från alla avgaslukter och för att fylla på vätskeförrådet. Måste säga att de va bland den godaste drickan jag druckit.
Och faktum är att jag aldrig krockade. Nästan iallafall. (Jag avrundar neråt, de va en krock). Men ändå när jag vaknade i morse kände jag mej mörbultad.
1. Armarna är fortfarande mos
2. Jag kan fortfarande inte titta åt vänster ordentligt
3. Min rygg gör ont
Och anledningen till att ryggen för ont är INTE att jag på något sätt börjar bli gammal. Nej, saken är den att ryggraden täcks av ett brönnsår, som den förbenade gokartbilen akapade. Jag kan bara säga att det gör förbenat ont. Ja, det gör ont att sitta, ligga och ha på sej kläder. Tro för den sakens skull inte att ja går naken. Nejnej, de skulle aldrig falla mej in. Men ont gör det iallafall, och ryggraden mår itne bra!
Och jag tappade rösten idag. När jag pratade med Sofie. Och det finns två anledningar eller hypoteser till varför jag gjorde de.
1. jag hade sjungt konstant i en timme före samtalet
2. Vi skulle försöka så snabbt som möjligt prata igenom våra liv och vad som hänt de senaste åren.
Så att säga. Jag tror mest på andra teorin.
Emma ropar.
Monoplet väntar
(varför vill människor som bara förlorar spela om och om igen?)
Kvällen avslutades med att gå till en pizzeria, utan att köpa pizza. Istället blev det en dricka för att rena luftrören från alla avgaslukter och för att fylla på vätskeförrådet. Måste säga att de va bland den godaste drickan jag druckit.
Och faktum är att jag aldrig krockade. Nästan iallafall. (Jag avrundar neråt, de va en krock). Men ändå när jag vaknade i morse kände jag mej mörbultad.
1. Armarna är fortfarande mos
2. Jag kan fortfarande inte titta åt vänster ordentligt
3. Min rygg gör ont
Och anledningen till att ryggen för ont är INTE att jag på något sätt börjar bli gammal. Nej, saken är den att ryggraden täcks av ett brönnsår, som den förbenade gokartbilen akapade. Jag kan bara säga att det gör förbenat ont. Ja, det gör ont att sitta, ligga och ha på sej kläder. Tro för den sakens skull inte att ja går naken. Nejnej, de skulle aldrig falla mej in. Men ont gör det iallafall, och ryggraden mår itne bra!
Och jag tappade rösten idag. När jag pratade med Sofie. Och det finns två anledningar eller hypoteser till varför jag gjorde de.
1. jag hade sjungt konstant i en timme före samtalet
2. Vi skulle försöka så snabbt som möjligt prata igenom våra liv och vad som hänt de senaste åren.
Så att säga. Jag tror mest på andra teorin.
Emma ropar.
Monoplet väntar
(varför vill människor som bara förlorar spela om och om igen?)
Urrenhet
Okej, eftersom hanna ville vara med på ett kort till så var det bara till att lyda. Vad gör man inte för sin alldeles kära kollega?! Nej, det kan man minsann undra.
Och på tal om kossor. Jag var ute och så flera stycken. Och då insåg jag att de verkar härligt och fridafullt att vara ko. Iallafall när vädret är fint. Då hade man kunnat gå runt där i hagen och smaska på de (förhoppningsvis) saftiga gräset. Låter de inte alldeles för idylliskt?
Ja minnsan, imorn blev vi lediga . Underbart. Men i ärlighetens namn tycker jag att man ska ha någon belöning för att man är naturare. :P ja, de enda vi får är negativa saker, till exempel idrott sist på fredagar, eftersom att nvelever skolkar minst.. Ja, vissa iallafall.. :P Vi har ju en liten knatte i klassen som flör de mesta håller sej undna. Och jag måste söga att han är fruktansvärt bra på de cokså.. Ja, tänka sej. De finns ävennvelever som är bra på sånt.. :P
Tänka sej. Vilket urrenhet!
Jag, Johanna och Sandra har sunkat ihop totalt..
Dansperformance
www.honeyboney.blogg.se
En dansuppvisning..
Det är inte bara en tid med massa dans.
Det är halva mitt liv.
(oj, vad patetiskt...)
Okej, en dansuppvisning börjar alltid med en massa smink.. Och jag kan medela, att de inte finns något bättre än att tvätta bort det på kvällen, med tanke på att man under dagen har byggt upp lager av smink, så att säga..
Och faktum är att när man är så stora som vi (javisst) då får man öven snällt och lydigt hjälpa till att sminka dom små barnen.. Ja, helt enkelt, jag och Hanna blev uppsatta på denna uppgift.
Och så häääääär glada var vi när vi fick jobb :P
Och mellan alla intensiva varv måste man ju äta.. Ja, vem sa att dansare inte äter?
Och här nedan följer några uuuunderbara bilder på mina uuuuunderbara outfitar under uppvisningen.. (och inte att glömma, hur de är att stå bakom scenen och vänta på domen, ja det vill säga framträdandet.)
Ja, så här snygg var man helt enkelt...
Och som vanligt efter dansen, fick man lite uppmuntran. Åh, så vänligt.
Meen, short to say har de vart något fruktansvärt kul. Och vad hade uppvinsingen varit utan Hanna? Nej, de kan man fråga sej. När vi hoppar runt och skämtar, och skrattar.. Och nästan missar början på danserna på grund av... hehe, hrm, ja... korttagning :P Men det är helt enkelt så de ska vara.
Och faktum är att vi först trodde att detta skulle va vår sista uppvisning tillsammans. Men ack så fel vi hade de. Nej, för vi fick jobb, och insåg att det iallafall kommer att bli en till. Och då inte bara som elever. :D
En dansuppvisning..
Det är inte bara en tid med massa dans.
Det är halva mitt liv.
(oj, vad patetiskt...)
Okej, en dansuppvisning börjar alltid med en massa smink.. Och jag kan medela, att de inte finns något bättre än att tvätta bort det på kvällen, med tanke på att man under dagen har byggt upp lager av smink, så att säga..
Och faktum är att när man är så stora som vi (javisst) då får man öven snällt och lydigt hjälpa till att sminka dom små barnen.. Ja, helt enkelt, jag och Hanna blev uppsatta på denna uppgift.
Och så häääääär glada var vi när vi fick jobb :P
Och mellan alla intensiva varv måste man ju äta.. Ja, vem sa att dansare inte äter?
Och här nedan följer några uuuunderbara bilder på mina uuuuunderbara outfitar under uppvisningen.. (och inte att glömma, hur de är att stå bakom scenen och vänta på domen, ja det vill säga framträdandet.)
Ja, så här snygg var man helt enkelt...
Och som vanligt efter dansen, fick man lite uppmuntran. Åh, så vänligt.
Meen, short to say har de vart något fruktansvärt kul. Och vad hade uppvinsingen varit utan Hanna? Nej, de kan man fråga sej. När vi hoppar runt och skämtar, och skrattar.. Och nästan missar början på danserna på grund av... hehe, hrm, ja... korttagning :P Men det är helt enkelt så de ska vara.
Och faktum är att vi först trodde att detta skulle va vår sista uppvisning tillsammans. Men ack så fel vi hade de. Nej, för vi fick jobb, och insåg att det iallafall kommer att bli en till. Och då inte bara som elever. :D
Gigantiska bananer och dansande män (?)
De första dansuppvisningarna har varit... Antar att de kommer mer om dom några inlägg framåt... (på grund av tillfällig bildbrist)
Jag har kommit på vad jag ska göra i sommar. (förutom Frankrike (jaaaa, de blir frankrike!!!!!!) och jobba)... ja, iallafall om de blir som jag vill. Fyyy, vad kul det hade varit.
Kollar för övrigt in greken i eurovision.. Han kunde dansa och skaka han.. Ohoo, ja, vad säger man. Man kanske inte säger så mycket, tittar mest.. :P Tss, vad tokigt de kan bli. Men Sandra håller iallafall med mej! ;D
Hade för övrigt världens största banan i skåpet idag. Men vid slutets dag togs den över av Johanna.. Tja, måtten ska vi inte tala om, men de va.. GIGANTISK!
Jag har kommit på vad jag ska göra i sommar. (förutom Frankrike (jaaaa, de blir frankrike!!!!!!) och jobba)... ja, iallafall om de blir som jag vill. Fyyy, vad kul det hade varit.
Kollar för övrigt in greken i eurovision.. Han kunde dansa och skaka han.. Ohoo, ja, vad säger man. Man kanske inte säger så mycket, tittar mest.. :P Tss, vad tokigt de kan bli. Men Sandra håller iallafall med mej! ;D
Hade för övrigt världens största banan i skåpet idag. Men vid slutets dag togs den över av Johanna.. Tja, måtten ska vi inte tala om, men de va.. GIGANTISK!
Tisdagar i mitt hjärta
Jag är ganska trött. Och faktum är att jag vet vad de beror på. Jo, allt började i onsdags. Genrepet del 1 drog igång, och jag var borta från morgon, till kväll klockan åtta. Mat slank ner, sedan blev de topmodel Efter de hade jag faktiskt tänkt att jag skulle sova, men så blev inte fallet. Nej, självklar hade Victoria Secret visning, som jag bara var TVUNGEN att titta på. Därför sköts sängtiden upp, till kvart i tolv.. (jag är inte nattmänniska, fortfarande) Och igår va de upp tidigt, och nästa del av genrepet. Cyklade hemifrån 8, kom hem 9. Ja, ni fattar grejen. Och i morse... Ja, nu... åå, ögonen faller ihop, men man kan inte ligga ner med blött hår...
Meeen, vad allt trasslar ihop sej.
Varför kan inte drömmar stämma överens med verkligheten?
Och nu pratar jag inte om dagdrömmar om ljusa tider.
Nej, utan om framtidsdrömmar.
För oj vad de finns många som stoppar en.
Så därför måste jag börja jobba för det NU
för sedanär det för sent.
Sorry.
Fy vad jag saknar tisdagarna. På många sätt!
Ack jag skall dig inte fresta dig
Egentligen borda jag kanske tig(a)
Men min choklad är blott ett minne
den varade icke ens en timme
Vill ej heller hava detta wordtest
För mig, sämt av alla allra mest
Invecklad mening de blev
Jag ska genast detta mailet rev (riva i dåtid)
- Är medlem nu... din lilla taggfoting... om de finns nåt sånt... din lillla... sluskiga...daggmask eller nått... skrev jag förresten att du var en gädda.. eller tänkte jag bara det? men du då din lila... ål... din rutiga mormorsödla!
- men du då.. din försenade.. farfarssnigel
- nej du din lilla raggstrumpa, din använda urtvättade raggsocka. irk.. moahaha..
Karin...
Du glömmer mej väl inte för fort efter skolan?
Nej, jag glömmer inte dej.
För varje kväll läser jag våra dikter.
Och minns
och längtar tillbaka
till tisdagar.
Vet du, hur mycket du byggde upp för mej?
Du är grunden för mej
och det komemr du alltid va...
faktiskt.
Det är så...
Jag kan förklara mer inte-här-på-bloggen
Meeen, vad allt trasslar ihop sej.
Varför kan inte drömmar stämma överens med verkligheten?
Och nu pratar jag inte om dagdrömmar om ljusa tider.
Nej, utan om framtidsdrömmar.
För oj vad de finns många som stoppar en.
Så därför måste jag börja jobba för det NU
för sedanär det för sent.
Sorry.
Fy vad jag saknar tisdagarna. På många sätt!
Ack jag skall dig inte fresta dig
Egentligen borda jag kanske tig(a)
Men min choklad är blott ett minne
den varade icke ens en timme
Vill ej heller hava detta wordtest
För mig, sämt av alla allra mest
Invecklad mening de blev
Jag ska genast detta mailet rev (riva i dåtid)
- Är medlem nu... din lilla taggfoting... om de finns nåt sånt... din lillla... sluskiga...daggmask eller nått... skrev jag förresten att du var en gädda.. eller tänkte jag bara det? men du då din lila... ål... din rutiga mormorsödla!
- men du då.. din försenade.. farfarssnigel
- nej du din lilla raggstrumpa, din använda urtvättade raggsocka. irk.. moahaha..
Du glömmer mej väl inte för fort efter skolan?
Nej, jag glömmer inte dej.
För varje kväll läser jag våra dikter.
Och minns
och längtar tillbaka
till tisdagar.
Vet du, hur mycket du byggde upp för mej?
Du är grunden för mej
och det komemr du alltid va...
faktiskt.
Det är så...
Jag kan förklara mer inte-här-på-bloggen
Enebuske?!
"Ja, och vad är den egentliga skillnaden mella en hage och en äng? Jo, det är så att i hagen brukar man finna en liten röd stuga. Dessutom finns det massa träd i hagen, vilket det egentligen inte finns på ängen. Och faktum är att det är ETT speciellt typiskt svenska TRÄD som brukar finnas i hagarna. Och vilket träd är detta?"
Tystnad...
"Enebuske?!"
Ursäkta, men vem sa att naturare är smarta?!
Tystnad...
"Enebuske?!"
Ursäkta, men vem sa att naturare är smarta?!
Pas facile
Åter igen en sjusidig labrapport. Åh, jag blir galen på alla dessa rövrapporter. Ursäkta uttrycket, men jag kan meddela att jag inte lär mej så mycket som en enda bokstav när jag gör dom förbenade rapporterna. Det enda jag lär mej är att behärska min ilska, även om de finns mycke kvar att behärska.. Ja.. minsann...
Okej, jag måste ringa kussen min snart. Eller nej, du får hyllningstalet istället kära du... <3
Med tanke på att det är kvällen och man ska upp tidigt, kanske det vore en ide att gå och lägga sej. Jo, de vore en mycket god ide. Men sanningen att säga är jag inte så värst trött. Bara törstig.. Ja, och på tal om törst, så har ja kommit på att jag är törstig hela tiden.. diabetes? neeej, de hoppas jag verkligen inte.
Och Sandra var sjuk idag. Fast i skolan var hon ju ändå., Ja men de klart. Även om man är sjuk förväntas man komma till skolan. Åh, vilket underbart liv. Jodå, helt fantastiskt. För kommer man inte så
1. man antas skolka
2. man missar för mycke och kör på prov
3. man antas vara en klen människa.
Ja men sååå bra.
Äsch, här stod något som jag tog bort... För annars... ja, annars missuppfattar folk så mycket.
La vie, ce n'est pas facile toujours.. comme aujourd'hui...
Comme d'habitude.. den låten saknar jag..
Okej, jag måste ringa kussen min snart. Eller nej, du får hyllningstalet istället kära du... <3
Med tanke på att det är kvällen och man ska upp tidigt, kanske det vore en ide att gå och lägga sej. Jo, de vore en mycket god ide. Men sanningen att säga är jag inte så värst trött. Bara törstig.. Ja, och på tal om törst, så har ja kommit på att jag är törstig hela tiden.. diabetes? neeej, de hoppas jag verkligen inte.
Och Sandra var sjuk idag. Fast i skolan var hon ju ändå., Ja men de klart. Även om man är sjuk förväntas man komma till skolan. Åh, vilket underbart liv. Jodå, helt fantastiskt. För kommer man inte så
1. man antas skolka
2. man missar för mycke och kör på prov
3. man antas vara en klen människa.
Ja men sååå bra.
Äsch, här stod något som jag tog bort... För annars... ja, annars missuppfattar folk så mycket.
La vie, ce n'est pas facile toujours.. comme aujourd'hui...
Comme d'habitude.. den låten saknar jag..
Vädret skiner, solen är vacker
Vädret lyser, och solen är vacker.
Kan de ens bli bättre?
Ja, det kan de.
Jag hörde ett flygplan innan. I sommar är de jag som sitter i det. Men hundra efter hundra meter av ingenting under mej. Fy vad härligt....
En chokladhatande man sökes
Det är så knasigt alltihop.
Livet tar sånna vändningar.
Livet tar sånna vändningar.
Tänk om man bara skulle vara en del av ingenting... Vad spelar då för roll? Finns de då någon moral kvar? Varför ska man då bry sej om rätt och fel? Varför ska man bry sej över huvud taget.
Men varför gör man de ändå? Varför vill man betyda något?
Tänk om man hade vart.. en kossa. Att bara äta och sova. Vilket lätt liv.
Tänk om man hade vart.. en människa. Att göra sina val själv, och känna sej betydande. Vilket lätt liv.
Oj, varför låter alltid allting så lätt på pappret då? Usch... Inte konstigt att man blir förvirrad.
Alltihop.
en dag säger jag till mej själv att det inte är det jag vill.
en annan dag (idag) säger jag till mej själv att det är vad jag verkligen vill.
Shit.
Hur ska jag då göra?
Varför blir chokladen en flykt i tillvaron?
Åh, vad jag önskar att jag kunde dra ner... :P
Innan jag dör, ska mitt chokladberoende slutat.
Fast jag undrar hur.
Jag behöver en man som hatar tjejer som äter choklad.
Eller tja.. de kanske inte behöver vara så drastiskt.
Chokladhatande man sökes
Hej, jag heter Amanda och är 17 år.
Jag bor på ett litet ställe i ett litet hus.
Jag säker dig, chokladhatande man.
Är du rökfri och chokladhatande och
söker en tjej för stabilt förhållande
är jag den rätta för dig.
Jag behöver DIN hjälp med mitt
chokladberoende, och tror att vi kan
få ett långt liv tillsammans.
(utan choklad)
Nej, vad hemskt.
Som sagt, de kanske inte
behöver vara så drastiskt?
Hej, jag heter Amanda och är 17 år.
Jag bor på ett litet ställe i ett litet hus.
Jag säker dig, chokladhatande man.
Är du rökfri och chokladhatande och
söker en tjej för stabilt förhållande
är jag den rätta för dig.
Jag behöver DIN hjälp med mitt
chokladberoende, och tror att vi kan
få ett långt liv tillsammans.
(utan choklad)
Nej, vad hemskt.
Som sagt, de kanske inte
behöver vara så drastiskt?
Tårar...
I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.
Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.
Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.
Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.
Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.
Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.
Och den sången kommer jag alltid att komma ihåg...
Det var inte meningen. Jag och Johanna har laddat upp två helger i rad, men dagen innan, alltså fredagen båda gångerna, har våra planer raserats totalt. Äsch då. Därför va jag och min kära inte på humör under dagen. Fast, på eftermiddagen gick vi ändå till gymmet. Går de inte att få upp humöret, kanske man kan se till att få lite muskler iaf :P så resonerade vi!
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.
Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.
Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.
Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.
Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.
Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.
Och den sången kommer jag alltid att komma ihåg...
Det var inte meningen. Jag och Johanna har laddat upp två helger i rad, men dagen innan, alltså fredagen båda gångerna, har våra planer raserats totalt. Äsch då. Därför va jag och min kära inte på humör under dagen. Fast, på eftermiddagen gick vi ändå till gymmet. Går de inte att få upp humöret, kanske man kan se till att få lite muskler iaf :P så resonerade vi!
Klänningar till ära
Dagen till ära.
Sommaren till ära.
Att utöka garderoben.
Johanna, våra pappor är likadana.
Tänk på ekonomin.
Det gör jag också.
Så därför har jag börjat sy mina kläder!
(nåja)
Och nu. Mellan 14 juni och 14 juli.
Då så!
Det ska bli helt wunderbart.
Åh de va längesen, wunderbart.
En kort skoldag.
Och massa längtan.
Men de löste sej.
Ganska så bra faktiskt.
Fast jag har vandrat runt omedveten.
Om allt.
Och det är på grund av förrgårdagen.
Heter de så?
Jaja, livet vandrar.
Snart så bär det för övrigt av till visko. Och jag ska förhoppningsvis hitta några par skor. Ja, för jag kan tala om att de minsann var ÅR SEDAN jag handlade ett par skor sist. Och det kan mentalt jobbigt. Joho, de kan du hoppa upp och sätta dej på. Skor, ja, det är nog halva jag. Jaja, jag kanske föredrar farmors gamla skor. Inte för att jag har dom ute. Nej, för form färg och allt stämmer inte överens med dagen. Men det är just sånna man ser på filmer. I alla färger och former, ganska så kuuul.
Valbooorg
Det var meningen att vi skulle vara hemma igår.
Men efter ett (stort) antal telefonsamtal fram och tillbaka, slutade det med att jag och Johanna ändå begav oss till Varberg. Efter prat emd Andreas om skjuts hem och allt, löste de sej.
Och på tåget var dom, alla våra klasskamrater. Nåja, alla var att ta i. :P men den festande hälften så att säga, och de va trevligt. Mot (kebabrulle på) Campino och där åt vi pizza. En pizza delades av mej Johanna och Per, och jag kan meddela att de räckte gott och väl.
Ja, och där vandrade vi, mot brasan, från brasan.
De va ganska så trevligt, ja, minsann. Fast dock väldans kallt. Menmen, vad gör man inte?!
Hemfärden var trång.
Andreas fram, Och Johanna, Sofie, Per och Rickard satt i botten av baksätet. Jag låg på, och kände mej helt och fullt som en strandad val. Tsss.. Jaja, hem kom vi. Och jag antar att dom andra i klassen kom hem med!
Okej, ett nytt mail från Raph. Min lille Raph. :P Nu bär det aaaaaav!
Men efter ett (stort) antal telefonsamtal fram och tillbaka, slutade det med att jag och Johanna ändå begav oss till Varberg. Efter prat emd Andreas om skjuts hem och allt, löste de sej.
Och på tåget var dom, alla våra klasskamrater. Nåja, alla var att ta i. :P men den festande hälften så att säga, och de va trevligt. Mot (kebabrulle på) Campino och där åt vi pizza. En pizza delades av mej Johanna och Per, och jag kan meddela att de räckte gott och väl.
Ja, och där vandrade vi, mot brasan, från brasan.
De va ganska så trevligt, ja, minsann. Fast dock väldans kallt. Menmen, vad gör man inte?!
Hemfärden var trång.
Andreas fram, Och Johanna, Sofie, Per och Rickard satt i botten av baksätet. Jag låg på, och kände mej helt och fullt som en strandad val. Tsss.. Jaja, hem kom vi. Och jag antar att dom andra i klassen kom hem med!
Okej, ett nytt mail från Raph. Min lille Raph. :P Nu bär det aaaaaav!