9/12 -08: Hemma på Riviäran igen
Jag är hemma. Faktumr är att jag kom hem igår men jag var så trött att jag stupade direkt i säng, nästan. men oj vad jag har haft det bra, och oj, vad jag redan saknar min kära Raph. Ja, för jag hade det verkligen bra. På fredagen tog jag tåget till Lyon där Benjamin mötte upp mej och vi gick ända till mitnatt på gatorna för att kolla in Fête des lumières. Detta var en sak för sej, det kan jag meddela. 4 miljoner människor samlades nämligen på gatorna i Lyon för att kolla staden, då allt, ALLT; är upplyst med lampor. Tyvärr går det aldrig att fånga bra på kort, men här är väl ett av dom bättre.
Oj, nu blev inte bilden vänd. Strumt samma. Detta är alltså en kyrka som i vanliga fall är hellt grå/beige. Voila, nu med mer färg. Riktigt snyggt var det iallafall och man kunde bara gå runt och njuta av allt. Nästan, de va lite kallt! Jag nåste säga att jag nog är ganska bortskämd med vädret här nere i söder, och jag frös igen näsan där uppe i norr... Men, jag överlevde, uppenbarligen.
Sedan begav vi oss med bil till Lons, mitt i natten för att återse min fransman nummer ett, Raphael. Och vem skuttar inte ner för trappan när jag kommer fram till det gigantiska, gamla slitna huset i Lons? Två kindpussar senare och hundratals leenden kunde vi konstatera att vi båda var trötta, och behövde sova. Snark. Och helgen susade förbi i världens fart. Miss France avnjöts på lördagskvällen, och på söndag morgon möttes jag i köket av en släkting till Prosts som till min stora förtjusning frågade "ohlala, c'est miss France qui entre la cuisine?" Och med till min förtjusnng menar jag att han trodde jag var fransk. Eller iallafall trodde att jag hade KUNNAT vara det. Vilken känsla. hehe.
Sista natten avnjöts under en kall stjärnklar himmel i jacuzzin. Det var dock inte lika romantiskt som de låter. Men, jag kan meddela att jag var hetar än någonsin, i en blommig baddrökt från senare 60tal. Helt allvarligt, jag övertog hans mammas ungdomsbaddräkt. Maillot de bain.
Och, hemvägen var fin den. Nåja. Tio skulle jag sitta på tåget från Lons. Men nähä, på grund av en olycka satt jag inte fär förrän halv tolv. Vilket innebar att jag missade tåget från lons till Montpellier, aoch, hur skulle jag komma hem? Jo efter ett antal stelfrusna timmar på stationen kunde jag vid halv 4 tiden hoppas på tåget hem, och tillslut tog jag ett kliv ut i värmen och solen. Skinjackan, mössan och vantarna åkte av och jag lapade sol i trekvartsärm! Härligt.
Jag ska väl även meddela att när jag om hit trodde jag skarpt att jag skulle behålla alla mina gamla, svenska vanor. Den första veckan passerade bra, den andra också. Men sen började det bli svårt. Men en massa pains aux chocolats lockade var det inte längre lätt att vara ståndaktig. (det fanns ju dessutom ingen marabou). Detta resluterar i att jag nu har ändrat mina matvanor, för mycket. Jag äter ost konstant, ja, blir jag småsugen på nåt går jag och skär mej en rejäl ostbit. Och min frukost har även den fallierat, från 4 knäckebröd med Kalles och ägg, har den ny blivit en kopp te och en pain au chocolat. Onyttigt, ja, det kan man tycka, men ack vad gott. Dessutom är jag ju bara i Frankrike en gång (njaaa...) och då får man passa på att köpa så mycke det bara går i bagerierna!
Och, dom hade smink på sej! Nej, internt. Det är bara nio dagar tills jag åker hem! Jag kan inte förstå vart dom här månaderna har tagit vägen? Tack och lov för att jag kommer tillbaka, annars hade de varit jobbigt. Det värsta är väl att tiden efter jul kommer att gå minst lika fort som den har gjort före. Hjälp, snart måste jag bestämma vad ja ska göra sedan...
Sista natten avnjöts under en kall stjärnklar himmel i jacuzzin. Det var dock inte lika romantiskt som de låter. Men, jag kan meddela att jag var hetar än någonsin, i en blommig baddrökt från senare 60tal. Helt allvarligt, jag övertog hans mammas ungdomsbaddräkt. Maillot de bain.
Och, hemvägen var fin den. Nåja. Tio skulle jag sitta på tåget från Lons. Men nähä, på grund av en olycka satt jag inte fär förrän halv tolv. Vilket innebar att jag missade tåget från lons till Montpellier, aoch, hur skulle jag komma hem? Jo efter ett antal stelfrusna timmar på stationen kunde jag vid halv 4 tiden hoppas på tåget hem, och tillslut tog jag ett kliv ut i värmen och solen. Skinjackan, mössan och vantarna åkte av och jag lapade sol i trekvartsärm! Härligt.
Jag ska väl även meddela att när jag om hit trodde jag skarpt att jag skulle behålla alla mina gamla, svenska vanor. Den första veckan passerade bra, den andra också. Men sen började det bli svårt. Men en massa pains aux chocolats lockade var det inte längre lätt att vara ståndaktig. (det fanns ju dessutom ingen marabou). Detta resluterar i att jag nu har ändrat mina matvanor, för mycket. Jag äter ost konstant, ja, blir jag småsugen på nåt går jag och skär mej en rejäl ostbit. Och min frukost har även den fallierat, från 4 knäckebröd med Kalles och ägg, har den ny blivit en kopp te och en pain au chocolat. Onyttigt, ja, det kan man tycka, men ack vad gott. Dessutom är jag ju bara i Frankrike en gång (njaaa...) och då får man passa på att köpa så mycke det bara går i bagerierna!
Och, dom hade smink på sej! Nej, internt. Det är bara nio dagar tills jag åker hem! Jag kan inte förstå vart dom här månaderna har tagit vägen? Tack och lov för att jag kommer tillbaka, annars hade de varit jobbigt. Det värsta är väl att tiden efter jul kommer att gå minst lika fort som den har gjort före. Hjälp, snart måste jag bestämma vad ja ska göra sedan...
Kommentarer
Trackback