I feel the sun in me
Som people search all their lifes
I feel that my turn has come
to reach high into the sky
I feel that my turn has come
to reach high into the sky
www.montpellier.fr
Hallå. Jag ska flytta.
Jag kan inte fatta.
Hänger vid Montpelliers webkamera dygnet runt.
Där kommer jag gå. Om... Några månader.
mer än konstigt!
Jag kan inte fatta.
Hänger vid Montpelliers webkamera dygnet runt.
Där kommer jag gå. Om... Några månader.
mer än konstigt!
Fel fel fel. Rätt rätt rätt
oj då.
Hoppsan hejsan vad det går.
Snabbare än jag själv hänger med
Ändå är det väl ganska bekvämt?
bara lite komplicerat.
mycket komplicerat.
På flera sätt.
Jag brukar prata.
Icke denna gång.
Är det ett dåligt tecken?
troligen.
För hade någon frågat hade man bara smilat!
det är ett stort tack och lov för att man tar en tripp bort från allt snart.
Hoppsan hejsan vad det går.
Snabbare än jag själv hänger med
Ändå är det väl ganska bekvämt?
bara lite komplicerat.
mycket komplicerat.
På flera sätt.
Jag brukar prata.
Icke denna gång.
Är det ett dåligt tecken?
troligen.
För hade någon frågat hade man bara smilat!
det är ett stort tack och lov för att man tar en tripp bort från allt snart.
Jag lämnar Sverige
Käre Frans. Bal. det var det x antal veckor sedan. Suck, tiden går fort.
TTiden kommer gå fort. Har precis börjat lägga undan grejer till flytten. alla franskaböcker har plockats fram och radats upp. Max 20 kilo. Hmpf. Vilken fjant kom på de. en stor en vad det iallafall...
Jösses. jag ska flytta.
Montpellier, watch out,
the swede is comin'!
Nv3 2008, utspringning
Frånvarande bubbla
Att jag har varit väldigt långt borta den senaste tiden går kanske inte att förneka. Och nu menar jag inte bara långt borta fysiskt sett, nejnej. Jag har på något sätt levt i en bubbla sedan Grekland, bal och student. Vilka alla tre var helt underbara. Att dessutom körkortet kom som på beställning kan jag inte klaga på. Midsommarafton har också firats på societen vilket jag inte heller kan klaga på. Nej, rent ut sagt hade vi den roligaste tiden ihop på öänge. den här bubblan betyder alltså att livet är på topp. Always.
Tanken är väl att jag ska hålla bloggen levande. Ända tills hösten. Då blir de nåt nytt, de måste de bli. Något nytt, precis som något nytt måste hända med mitt hår. Jojo!
Tanken är väl att jag ska hålla bloggen levande. Ända tills hösten. Då blir de nåt nytt, de måste de bli. Något nytt, precis som något nytt måste hända med mitt hår. Jojo!
Mer kommer
... men till dess kan jag meddela att jag nu varit officiellt vuxen sedan i torsdags.
Men, inte farao märks det
Men, inte farao märks det
Bal 2008
Balen är till ända.
Och att det var över förväntan var ett faktum.
Balen, den första och kanske sista
Ett smakprov.
Det kommer mera da-da-da-da-da-da-daaaam
Vi har alla fått uppleva det tillsammans
Nu är jag hemma och jag vet sannerligen inte om jag ska skratta eller gråta. Visst, en massa saker framför en har man som är roliga att se fram emot men jag måste säga att jag verkligen trivdes på Santorini. Jag vet att vädret var lika fint hemma men inget går upp mot utomlandskänslan. Sola, bada, gå på strandpromenaden, äta ute, snylta till sej en och en annan drink.... Ja, för det var jag och Sandra bra på speciellt när det gällde Alexis. Åh, jag tror att vi alla tre är kära i samma grek. (nåja).
Vandringar upp på bergen och från en stad till en annan gör att vi nog alla har fått lite extra benmuskler. Men med skönsång (not) på vandringen gick allt mycket lättare även när man var på öppna landskap när solen gassade. Båttur till dom varma källorna vid vulkanen och där satt vi, med benen dinglande utför båten och andades in livet.
Och det var där vi förstod varför himlen speglar sig i havet. För att vi ska kunna komma den närmare och känna lite på svalkan den ger vid ett välbehövligt dopp.
För badat det har vi gjort i massor. Havet var salt som få vilken resulterade i att handduken var helt stel när jag kom hem. Men vad gör väl det? Att veta att den är full av salt, vatten, solkräm och lite granna vulkansand gör att jag bara vill sniffa på den ännu mer.
Och utekvällarna var... dötrist och tråkiga och... alldeles underbara! vid 5tiden begav vi oss in från stranden. Fixande och sedan ut och handla. Tillbaka till hotellet och lämna av inköpen. Ut igen för att äta middag. (posseidon har vår särskilda plats) Tillbaka till hotellet för att där träffa klassen och dricka ett och annat glas vin. Ut igen för att hitta pånåt skojsigt att göra. Vid 5tiden släcktes lamporna och vid 8tiden ringde klockorna. Är de så konstigt att man var åt det slumrande hållet är man kom hem?
Och på tal om hotellet. Stackars städerska. VI stökade ner nåt alldeles förfärligt. Minsann. Men honn var riktigt duktig. Kritvitt hus, med blå fönsterkarmar och dörrar. Inte sådör dassblått som i Sverige. Nej, här snackar vi klarblått osm edn blåaste himlen på sommaren. Åh så härligt.
Nej, nu längtar jag tillbaka alldeles förfärligt.
Det sker väl nån uppdatering med bilder, men hoppas inte för mycket. Dom bästa sakerna har man ju faktiskt som minnen och inte på kort. Och allt har man inte heller på kort,
dels för att de inte är för allmänheten
dels för att man missade ta kort
Men för att citera Johanna P,
Vi fick ju uppleva det iallafall
Vandringar upp på bergen och från en stad till en annan gör att vi nog alla har fått lite extra benmuskler. Men med skönsång (not) på vandringen gick allt mycket lättare även när man var på öppna landskap när solen gassade. Båttur till dom varma källorna vid vulkanen och där satt vi, med benen dinglande utför båten och andades in livet.
Och det var där vi förstod varför himlen speglar sig i havet. För att vi ska kunna komma den närmare och känna lite på svalkan den ger vid ett välbehövligt dopp.
För badat det har vi gjort i massor. Havet var salt som få vilken resulterade i att handduken var helt stel när jag kom hem. Men vad gör väl det? Att veta att den är full av salt, vatten, solkräm och lite granna vulkansand gör att jag bara vill sniffa på den ännu mer.
Och utekvällarna var... dötrist och tråkiga och... alldeles underbara! vid 5tiden begav vi oss in från stranden. Fixande och sedan ut och handla. Tillbaka till hotellet och lämna av inköpen. Ut igen för att äta middag. (posseidon har vår särskilda plats) Tillbaka till hotellet för att där träffa klassen och dricka ett och annat glas vin. Ut igen för att hitta pånåt skojsigt att göra. Vid 5tiden släcktes lamporna och vid 8tiden ringde klockorna. Är de så konstigt att man var åt det slumrande hållet är man kom hem?
Och på tal om hotellet. Stackars städerska. VI stökade ner nåt alldeles förfärligt. Minsann. Men honn var riktigt duktig. Kritvitt hus, med blå fönsterkarmar och dörrar. Inte sådör dassblått som i Sverige. Nej, här snackar vi klarblått osm edn blåaste himlen på sommaren. Åh så härligt.
Nej, nu längtar jag tillbaka alldeles förfärligt.
Det sker väl nån uppdatering med bilder, men hoppas inte för mycket. Dom bästa sakerna har man ju faktiskt som minnen och inte på kort. Och allt har man inte heller på kort,
dels för att de inte är för allmänheten
dels för att man missade ta kort
Men för att citera Johanna P,
Vi fick ju uppleva det iallafall