Tjugosjätte dagen i Montpellier

Jag förstår ingenting. Man är ung, har bara sej själv att rå sej om, ändå försvinner bara tiden. Det känns som om man inet hinner med nånting, och dessutom går man omkring och är lite småtrött hela tiden. jag tror inte jag vant mej vid tempot här än, fastän jag vart här i snart fyra veckor. en månad. Hjälp. Men jag kan med glädje meddela att det fortfarande är samma gamla Amanda som sitter bakom skärmen, jag ä inte helt omvänd till fransyska. Än.




Jag har nyss smällt i mej världens godaste soppa, helt seriöst. Tomatsoppa med kryddor och fetaost, jag säger bara mums. Jag har verkligen överträffat mej själv. Kvällsmaten ska väl snart förberedas, biffar med ost, det är inte helt fel det heller. men före det ska jag dock se till att träna lite, step. Måste säga att gymmet funkar helt okej, dock är itne standarden på långa vägar som i Sverige. Ingen toalett på omklädningsrummet säger väl de mesta? Dock var det väldigt trevligt igår när jag satt och väntade mellan två pass, då en franyska uppmärksammade att jag pluggade franska, eftersom jag satt med näsan i mina läxor. Och snabbare än jag hann titta upp från boken var hela omklädningsrummet inbitna i en debatt om huruvida man faktiskt använder subjonctif eller inte, och dessutom hur ungdomar säger. Komplicerat att förstå, men en grym övning eftersom dom verkligne pratade lite snabbt och otydligt som man hör i det verkliga livet.

och på tal om verkligen livet ska jag ha min exposé nästa måndag. Vad sjutton ska jag prata om? temat är alltså helt valfritt, snälla, ge mej ett tips. Eftersom en viss Cecilia snodde min idé om svenska högtider (ibland slår en tanke en samtidigt) får jag nu hitta på nåt annat. Så snälla, ge mej förslag!

Något som slått mej nu när man vart här ett tag är att det blir mycket lättare att prata, nästan lättare än att skriva. Man pratar på, och helt plötsligt undrar man egentligen vad man säger. Det låter rätt, men hur sjutton skulle man skriva det? Jag vet inte om det är på gott eller ont, men de är väl ett tecken på att man utvecklas kan jag tro.

Hoppas att allt går bra med alla hemma. Jag tänker ofta på er och jag tycker det är jättekosntigt att ni fortfarande bor i sverige, jag menar, livet är ju liksom i frankrike! men vi ses snart, till jul. Känn er fria att skicka ett eller två mejl, det är alltid lika kul att höra av er hemifrån. Jag saknar er.

Kommentarer
Postat av: Mamma

hej lilla flicka, åh va härligt och roligt det är att läsa din blogg, skrattar varje gång åt ngt du skrivit. Vi längtar också efter dig. Puss min lilla:) Kram mamma.

2008-11-07 @ 19:07:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback