baramoi

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt mig själv. Inte för att jag på något sätt har ett mer eller mindre spännande liv än någon annan, mer för att jag förstår situationerna jag utsätter mej för sämre och sämre. Att få tekniska bevis kan ibland twista om huvudet på mig och ställa frågor  som inte ens jag själv kan besvara. Dessa situationer är sådana som hålls för en själv, och någon speciell. Som jag läste i en bok en kär vän gav mig, "vänner är de som vet allt om dej men som ändå älskar dig gränslöst".

Tack.





Gårdagen är avslutat. Eller förrgår, hur man ser det. Min sista utgång i sverige som ung. Ja, för när man flyttar blir man väl vuxen. Skumt.