26/1 -09: Att köra bil i utlandet



Montpellier är helt fantastiskt, men det kan ju också vara kul att se lite mer av regionen där vi faktiskt bor. Därför hyrde jag, Sandra och 6 andra grabbar från skolan (oj vad vi var lyckliga) två bilar och begav oss ut på äventyr. Men jag kan meddela att jag inte körde, ni skulle se tempot, fy farao! Folk kör hur som helst, eller så gör man som Andrea, kör mellan vägguppen. (det vill säga kra över på andra vägbanan för att missa ett gupp, det är ju jobbigt att sakta ner) Vi begav oss hur som helst till en liten (?) närliggande stad som är ganska lik Montpellier om jag får säga det själv, hundbajs på gatorna, mysiga gränder och marknader i varje hörn. Ska jag vara ärlig var det kanske egentligen inte så mycket att se, men det var trevligt om inte annat. Och att ta en kaffe på een solig terass någonstans i sydfrankrike är inte helt fel det heller...

Dock begav vi oss relativs snabbt därifrån, eller ja, det tog ju sin tid eftersom italienaren tappat bort parkeringsbiljetten, typiskt! 12 euro extra, mycket trevligt. Efter många om och men kom vi som sagt iväg, och begav oss istället mot Pont du Gard, en gammal bro som under romartiden användes för att transportera vatten. Tyvärr syns det inte på bilden hur gigantiskt den faktiskt var. Fast den lilla pricken i tredje bågen är en människa.. jaja, stort var det iallafall, och riktigt snyggt. På det planet kan Sverige dra täcket över huvudet.

Kvällen avslutade vi på Place de la Comedie där vi åt en liten matbit. Pizza tog jag, och hjälp vad det var längesedan jag åt pizza ute. Gott var det iallafall. (måste även tillägga att jag träffade en italienare som inte gillade pizza, ödets ironi)


Och morgondagen. Ja, då åker jag alltså hem igen. Ska jag vara ärlig känns det inte som om jag gjort annat än rest den senaste tiden, och det stämmer väl i och för sej också. Känner att jag börjar bli en riktigt van resenär, hehe. Dock åker jag ju inte hem för en superrolig anledning så jag känner mej lite kluven. Men det ska bli gott att få äta mammas mat igen och ladda upp med lite mer svensk mat. Något jag däremot inte lngtar efter är kyla. Känner att jag börjar bli van vid att våren kommer; blommor i alla rabatter, solens strålar som värmer på torgen, strumpbyxor och ballerina...

För att avrunda lite fint kan jag meddela att jag ska på restaurang, flera studenters sista kväll i afton. Snyft. Nästan lite sorgligt. (Iochförsej får vi påfyllning nästa vecka, med kinesen Jean-Fracois)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback