baramoi

Jag blir så himlans trött på mig själv. inte nog med alla sjukdomar har jag också en tendens att skada mej själv. Foten la av när jag trillade av jetskin, i förrgår fastnade jag med klacken i en bräda och föll och fick ett jack på låret (lakanen fick tvättas igen efter den natten) och jag får plåstra för att hålla ihop det. Inte nog med det, idag slog jag i tån i bassängkanten så halva  poolen blev röd och allt folk hoppade upp. Haha, nu är den inlindad i en halv toarulle och går på alvedon.

Förutom allt detta gjorde jag också kötbullar idag. 2 kg var tanken att det skulle bli, med sedan ringde telefonen, det avr Albane. "Amanda, ska du göra något speciellt idag...?" Nej, det skulle jag ju itne direkt. "Jo, det är så att jag vill bjuda lite folk på middag idag..." Åh, jag kände vart samtalet var på väg. 2 kg extra köttbullar skulle komma till, alltså 4 kg sammanlag!! Vet ni hur lång tid det tar att göra så mycket köttbullar när man inte har plats för allt sammatidigt i ugnen? Jag stod alltså i fyra timmar och lagade mat!! Skalade potatis, gjorde sås och gräddade (?) köttbullarna... Puh, men nu är det klart iaf, och är dom inte nöjda tänker jag minsann låsa in dom!

Så här såg det ut när jag åt med Tristan, Raphaeil, Capucine och Gunièvre. "Det godaste vi ätit) blev betyget. Tack.

Jag kan meddela att det inte är helt lätt att laga mat nu på sommaren, två lagade mål om dagen. vad sjutton ska man hitta på? Igår bjöds det på makaroner och bacon med ost över i ugnen och sedan fiskpinnar och potatis. Idag blev det gurk- och tomatsallad med kycklingpaj och fruktsallad med yoghurt och vit choklad. Ikväll? Ljummen potatissallad med hamburgare.



Nåja, det är insidan som räknas



Den obligatoriska salladssåsen får inte glömmas av, jag börjar bli en mindre expert nu



Efterrätten gick hur som helst hem

Jag kan meddela att det blir väldigt många hemmasnickrade recept när man är aupair, man får verkligen ta det som finns hemma vilket inte alltid är det lättaste. Men, så länge värdfamiljen är nljd ska man nog inte klaga.

Äntligen hemma från semestern: lite brunare, lite blondare och mycket gladare. Nu försvinner jag ut, so long!
(ja, jag upptäckte knappen och knäppte den sedan)

Älskade FRABRE

Dagarna här tillbringas ju mest på stranden, det ska erkännas (även om det är känt att jag hellre vill ha julmys). Morgnarna är ganska så lugna på La  Plage Nauzan, men på eftermiddagarna fylls stranden till 100 procent, det vill säga att man knappt kan gå ner till havet för att bada då det inte finns någonstans att trampa på grund av alla människor som ligger ner och solar. Lite (läs mycket) för trångt för min smak men vad gör man inte för att utnyttja sommar och sol (jag måste ju trots allt bygga upp brännan igen efter operation).

Och morgonen idag började alltså likadan, stranden. Nu har vi precis ätit en kall sallad med ris, ganska så gott. Dock saknade jag grönsallad med sås, deet har blivit min favoritsallad (för mormodern kan verkligen göra en god dressing). Nu väntar en lat eftermiddag i sängen med Paris New BFF då hela natten tillbringades på nattmarknaden (en stor marknad på stranden från klockan 22.00 till 02.00).

Här kommer han (på begäran från Olle), ett smygfoto bakifrån på den fulländade chichi-försäljaren. Nästa gång ska jag ta ett framifrån. (även om det inte är något större fel på baksidan!)



Kvaliten kan ju diskuteras, men det var bara att snabbt dra upp kameran och trycka av för att ingen skulle märka.

Saknar baletten i massor idag. Tåspetsar, trikåer och strama knutar. Fy vad vackert, mamma, varför fick jag aldrig börja balettskolan?

Var gör man när ett av barnen hejdlöst slänger pennor över hela rummet? Man ber dom städa upp eftersom de andra barnen behöver pennorna för läxläsning. Vad gör man när han vägrar? Jo, man säger att det inte blir tv-spelandes på hela dagen och tar hans DS. vad gör man om han då river upp överkasten, säger elaka saker och slår och trummar när dom andra gör läxorna och säger att han inte slutar förrän han får tillbaka sin DS?

Mitt tålamod tog iallafall slut och jag kände mig som en usel aupair när jag höjde rösten. Å andra sidan kanske det behövdes så han fattar att han inte kan göra vad som helst. Så nu sitter jag här, med ännu värre huvudvärk med hans DS bredvid mig och har superdåligt samvete. usch.

Just nu sitter jag och gosar med kanske världens sötaste katt, Caramel. Tyvärr gjorde inte bilden henne rättvisa, så jag måste komma över en ny. Vaknade precis av regnet som smattrades på rutan efter 12 timmars sömn. Igår vid halv nio var jag tvungen att lägga mig på grund av den värsta huvudvärken jag någonsin haft och en tömma-spannen-incident senare. Jag var så nedrans trött på sjukdom, först flera förkylningsomgångar, sedan mononucleos, sedan operation och nu trodde jag att influensan var på ingång. Känns bättre idag (bortsett från halsont), men oj vad jag inser att man kropp är trött! Puh, den här semesterna var mer än behövlig ändå, fast jag måste nog leka lite mindre och andas lite mer. Heja, idag blir det till att köpa mängder med choklad tror jag!

Det slog mig idag, att sommaren börjar gå mot sitt slut,, och jag som knappt fattar att det ens är sommar. Det slog mig också att jag nu gjort mer än hälften av min vistelse här, hallelujah, och att julen närmar sig med stormsteg :D (så även min falukorv som ligger i frysen i Guerard, mums)

Åter en dag ska tillbringas på stranden, men jag vill helst sätte på tomteluvan och sätta igång med stora julbaket. Pynta granen och sätta upp en och annan tomte i rummet. Huset ska ljuda av musik som hör till och frukosten ska bestå av te och lussebullar.  God jul allesammans!

Jag vet att folk tycker man ska lyssna på rätt sorts musik, äta rätt sorts mat och så vidar när tiden är inne. Men jag kan inte låta bli att låta julmusiken flöda ur högtalarna. jag längtar så oerhört efter julen. Snö, kalla fossingar, tända ljus, adventsljusstakar, pepparkakor... julmiddag hos farmor och farfar, adventskalender, chokladtomtar och julhandel. Glitter och julgran, bjällror och tjocka kläder...Pulkor, blöta vantar och reflexer i mörkret. Jag längtar onormalt mycket. Så därör lyssnar jag konstnt på Carolas Julmedley

Jag drömmer om en juuul, hemmaaaa!
(I år blir det jul hemma, med presenter inslagna med lack och rim)

Med vita, tighta byxor, grå skjorta och en axelbandsväska hämtade han upp mig. Håret hade han samlat i en tofs och med hans 190 centimeter skulle man inte chansa på att han var fransman. Vi tog oss till stranden Noyzan för ett glas, och efter ett par minuter bars färgsprakande drinkar med tomtebloss ut till oss, vilken lyx! Eftersom jag inte alls kände människan språkade vi ganska så länge, och när klockan hade passerat midnatt begav vi oss till ett diskotek, vilket var gigantsikt! Flera våningar i ett vitt kalkhus med gula detaljer, stora dansgolv med RnB, latino och hiphop ur högtalarna. Fransmannen hade tidigare under kvällen visat tecken på att vara en väldans kul kille och nu kom han helt ur sitt skal. Han hoppade runt på dansgolvet, dansade som ingen annan och hade en kärlek till att lyfta upp och svänga runt mej. Jag kom dock helskinnad undan och slutade med en apelsinjuice inne i DJbåset, hur sjutton hamnade jag där? Men med ventilation och fri tillgång till vatten var det en härlig känsla att få kyla ner sig, för att gå ut hjälpte inte ett dyft.

När klockan var strax efter fyra drog vi oss dock ut från dansstället med hans kusin och ett par andra av hans kompisar, men istället för att gå hem vilket jag trodde, fastnade vi på stranden. Mitt i natten i livliga diskussioner, och helt pltsligt kunde man skymta solen ute på havet. Så vackert att det gjorde ont, och jag insåg åter igen vad lycklig jag är här i mitt Frankrike.

 

jag vet att jag varit hemskt dålig på att uppdatera, men så må det vara. Jag har varit på stranden, tagit promenader i timmar och blivit fast i Greys anatomy. Det är het okej här, men jag saknar fortfarande människor. Att hänga med 9-åriga killar konstant gör en ganska trött, dock har väl mononucleos och operation sin del i det hela också.

Gårdagskvällen var dock lite speciell, då jag i min vabn,igaordning tog min kvälsspromenad ner till havet. På hemvägen gick jag över parken och helt plötsligt hör jag något i buskarna. Gulp. Visste ligger campingen precis jämte men man vet ju aldrig,... Så helt plötsligt dyker något svart på mig och kvackar, och jag skriker och springer, och ankan - just de, ANKAN!! - efter mig. Det måste ha sett fruktansvärt komiskt ut och därför ber jag också att ingen såg mig. Men fy sjutton vad jag blev rädd... Som om inte det va nog stoppade även polisen mig i centrum av Royan. vad sjutton ville dom mej, jag varken vinglar eller ser allmänt skum ut, hoppades jag. Men dörrarna till polisbilen öppnades och ut hoppade två poliser. Efter ett kort samtal fick dom iallafall fram att ett skumt gäng var ute på gatorna och att det inte var jätteklokt att jag vandrade runt själv. Så min fina promenad slutade med att jag fick skjuts hem av poliserna. Enda problemet var att jag inte hade en aning om bilvägen... Men här sitter jag nu, så jag kom alltså hem!

Idag har jag hur som helst varit på stranden, har precis lunchat. Träffade även på en kille vid namn Nicolas som faktuskt verkade helt reko, så för en gång skull kommer kvällen erbjuda mer än ensamhet vid havet (poetiskt va?). Men nu; ännu ett avsnitt av Greys anatomi och en påse turkisk peppar!

Nej, det är inte så att jag har det dåligt här. Jag har ju då kommit fram till Royan, till kusten på semester, Men faktum är att det här blir inte någon semester för fem öre för mej; jag har nu tre barn att ta hand om, jag ska tillbringa hela dagarna med dom och helgerna blir inte heller lediga. Det kommer bli oerhört lätt att träffa folk. Att mormodern dessutom är en typiskt fransyska av den gamla generationen gör mig också nervös: hon använder aga, kräver att dom ska vara stilla och tyska som miniatyrer av vuxna och vakar över huset som en hök. usch... Jag vill tillbaka! Bara resten av juli kvar....

Dom sa att medicinen skulle ge lite humörsvängningar, men så här! Nu sitter jag och tröstäter choklad och salta sillar, dricker flädersaft och vill verkligen INTE åka på semester. Jag vill inte svettas på ett tåg, jag vill inte åka till nåt nedrans hav, jag vill inte vara barnvakt för ännu en människa, jag vill inte strutta runt med en äcklig fransk glass i handen. Jag vill verkligen inte träffa nya människor och vara överpositiv, jag vill inte ligga på en strand täcck med sjalar för att undvika solen och jag vill verkligen inte åka ifrån alla härliga människor här.

Jag vill hellre stanna, gå ner till campingen och hänga med dom jag redan känner, jag vill bada i poolen och åka och shoppa med Dionne. Jag vill mysa i min egen och mobilhusets säng, ta spring- och cykelturer på vägar jag känner och slappa på en alldeles förvuxen gräsmatta. Jag vill ha alla saker uppackade och inte i en liten resväska. Jag vill ha mitt stora rum, mina vackra fönster och människorna som bryr sej runt mej.

Jag kan väl sammanfatta allt med att jag vill sluta med medicinen nu, och bara återgå till allt normalt!




Jag fick iallafall lite blommor i morse av en nioårig Charline som gjorde dagen lite bättre. Fick dessutom ost av Andrieux från Jura och Lons le Saunier, och det fabulösa kaffet från Marocco. jag ska inte klaga, livet är härligt.

Nu drar jag mig alldeles snart bortåt. för att i goda vänners lag åka till huvudstaden och äta gott. Jag packar ner min gaffel (de e ju så pinsamt att erkänna och säga att man inte kan äta med pinnar!!) och slänger på mig klänningen. Ett lager till deo i värmen, mysigt!

Hej svej!



(jag har äntligen gjort slut på min Nivea-mascara och köpt en ny Telescopic. Det var som att har varit utan hårkräm ett  hår och sedan få lägga i en klick)

Idag vaknade jag 04.22 av några ghettofransoser som stod utanför mitt fönster och hade världens diskussion. Till slut fick jag spader och kastade mig upp ur sängen, slängde på mej en tröja och ställde mig i fönstret och glodde argt. Till slut upptäckte dom mej, en syn som måste sett ganska rolig ut; en rufsig, morgontrött och arg människa med en tröja på avigsidan. Men, underskatta aldrig en sådan tjej ändå; jag var arg och ropade att alla inte festar varje fredag och speciellt inte en stackars utlänning som årecis vart inlagt på sjukhus. Håll snattran eller så ringer jag les flics. Dom flinade men begav sig iallafall nerför gatan. Puh, det där kändes bra.

Och ett par timmar senare begav jag mig först till Val d'Europe med Albane, och sedan till IKEA Food, hallelujah! det kändes som hemma igen, ooch Marabou, salta fiskar och pepparkakor åkte ner i påsen. Likaså en flaska saft, och tre blommiga falukorvar, mums! Så nu har jag äntligen fått äta ugnsstekt falukorv och potatismos som ja längtat i cirka 6 veckor efter, gudomligt gott!

Nu ska det dock vilas lite inför kvällen, tanken är att vi ska ut och äta lite sushi och ta ett glas (vatten för mej :D) och ha det allmänt mysigt innan jag åker!

So long

Har totalt glömt att visa hur jag bor. Här kommer ett par bilder!


Här bor jag med familjen Rudd (tredje och fjöde fönstret på ovanvåningen är mitt rum)


Huset från baksidan (min fina bil)


Trädgården


Entré


Vardags- TVrum


Kök


Fält som kantas av smala 90-vägar (fast folk kör snarar 110)




Mot hemmet


Ätbara fält, mums


Då här ser gatorna och husen ut


Som jag kanske har nämnt innan bor jag alltså i lilla Guérard. Byn är omgiven av en massa åkrar och fält och första tanken var väl att "nej, så här kan jag ju inte bo". Men faktum är att bara cirka fem minuters bilväg åt alla håll, är byn omgiven av andra små byar, så man skulle kunna säga att här ungefär ser ut som Mark, dock större och mer centrerat. Det kan alltså inte bli bättre! (och att allt är så himlans franskt och fint gör inte saken sämre)