Ankor och poliser på en och samma natt
jag vet att jag varit hemskt dålig på att uppdatera, men så må det vara. Jag har varit på stranden, tagit promenader i timmar och blivit fast i Greys anatomy. Det är het okej här, men jag saknar fortfarande människor. Att hänga med 9-åriga killar konstant gör en ganska trött, dock har väl mononucleos och operation sin del i det hela också.
Gårdagskvällen var dock lite speciell, då jag i min vabn,igaordning tog min kvälsspromenad ner till havet. På hemvägen gick jag över parken och helt plötsligt hör jag något i buskarna. Gulp. Visste ligger campingen precis jämte men man vet ju aldrig,... Så helt plötsligt dyker något svart på mig och kvackar, och jag skriker och springer, och ankan - just de, ANKAN!! - efter mig. Det måste ha sett fruktansvärt komiskt ut och därför ber jag också att ingen såg mig. Men fy sjutton vad jag blev rädd... Som om inte det va nog stoppade även polisen mig i centrum av Royan. vad sjutton ville dom mej, jag varken vinglar eller ser allmänt skum ut, hoppades jag. Men dörrarna till polisbilen öppnades och ut hoppade två poliser. Efter ett kort samtal fick dom iallafall fram att ett skumt gäng var ute på gatorna och att det inte var jätteklokt att jag vandrade runt själv. Så min fina promenad slutade med att jag fick skjuts hem av poliserna. Enda problemet var att jag inte hade en aning om bilvägen... Men här sitter jag nu, så jag kom alltså hem!
Idag har jag hur som helst varit på stranden, har precis lunchat. Träffade även på en kille vid namn Nicolas som faktuskt verkade helt reko, så för en gång skull kommer kvällen erbjuda mer än ensamhet vid havet (poetiskt va?). Men nu; ännu ett avsnitt av Greys anatomi och en påse turkisk peppar!
Gårdagskvällen var dock lite speciell, då jag i min vabn,igaordning tog min kvälsspromenad ner till havet. På hemvägen gick jag över parken och helt plötsligt hör jag något i buskarna. Gulp. Visste ligger campingen precis jämte men man vet ju aldrig,... Så helt plötsligt dyker något svart på mig och kvackar, och jag skriker och springer, och ankan - just de, ANKAN!! - efter mig. Det måste ha sett fruktansvärt komiskt ut och därför ber jag också att ingen såg mig. Men fy sjutton vad jag blev rädd... Som om inte det va nog stoppade även polisen mig i centrum av Royan. vad sjutton ville dom mej, jag varken vinglar eller ser allmänt skum ut, hoppades jag. Men dörrarna till polisbilen öppnades och ut hoppade två poliser. Efter ett kort samtal fick dom iallafall fram att ett skumt gäng var ute på gatorna och att det inte var jätteklokt att jag vandrade runt själv. Så min fina promenad slutade med att jag fick skjuts hem av poliserna. Enda problemet var att jag inte hade en aning om bilvägen... Men här sitter jag nu, så jag kom alltså hem!
Idag har jag hur som helst varit på stranden, har precis lunchat. Träffade även på en kille vid namn Nicolas som faktuskt verkade helt reko, så för en gång skull kommer kvällen erbjuda mer än ensamhet vid havet (poetiskt va?). Men nu; ännu ett avsnitt av Greys anatomi och en påse turkisk peppar!
Kommentarer
Trackback