baramoi

Med vita, tighta byxor, grå skjorta och en axelbandsväska hämtade han upp mig. Håret hade han samlat i en tofs och med hans 190 centimeter skulle man inte chansa på att han var fransman. Vi tog oss till stranden Noyzan för ett glas, och efter ett par minuter bars färgsprakande drinkar med tomtebloss ut till oss, vilken lyx! Eftersom jag inte alls kände människan språkade vi ganska så länge, och när klockan hade passerat midnatt begav vi oss till ett diskotek, vilket var gigantsikt! Flera våningar i ett vitt kalkhus med gula detaljer, stora dansgolv med RnB, latino och hiphop ur högtalarna. Fransmannen hade tidigare under kvällen visat tecken på att vara en väldans kul kille och nu kom han helt ur sitt skal. Han hoppade runt på dansgolvet, dansade som ingen annan och hade en kärlek till att lyfta upp och svänga runt mej. Jag kom dock helskinnad undan och slutade med en apelsinjuice inne i DJbåset, hur sjutton hamnade jag där? Men med ventilation och fri tillgång till vatten var det en härlig känsla att få kyla ner sig, för att gå ut hjälpte inte ett dyft.

När klockan var strax efter fyra drog vi oss dock ut från dansstället med hans kusin och ett par andra av hans kompisar, men istället för att gå hem vilket jag trodde, fastnade vi på stranden. Mitt i natten i livliga diskussioner, och helt pltsligt kunde man skymta solen ute på havet. Så vackert att det gjorde ont, och jag insåg åter igen vad lycklig jag är här i mitt Frankrike.