baramoi

Dom sa att medicinen skulle ge lite humörsvängningar, men så här! Nu sitter jag och tröstäter choklad och salta sillar, dricker flädersaft och vill verkligen INTE åka på semester. Jag vill inte svettas på ett tåg, jag vill inte åka till nåt nedrans hav, jag vill inte vara barnvakt för ännu en människa, jag vill inte strutta runt med en äcklig fransk glass i handen. Jag vill verkligen inte träffa nya människor och vara överpositiv, jag vill inte ligga på en strand täcck med sjalar för att undvika solen och jag vill verkligen inte åka ifrån alla härliga människor här.

Jag vill hellre stanna, gå ner till campingen och hänga med dom jag redan känner, jag vill bada i poolen och åka och shoppa med Dionne. Jag vill mysa i min egen och mobilhusets säng, ta spring- och cykelturer på vägar jag känner och slappa på en alldeles förvuxen gräsmatta. Jag vill ha alla saker uppackade och inte i en liten resväska. Jag vill ha mitt stora rum, mina vackra fönster och människorna som bryr sej runt mej.

Jag kan väl sammanfatta allt med att jag vill sluta med medicinen nu, och bara återgå till allt normalt!




Jag fick iallafall lite blommor i morse av en nioårig Charline som gjorde dagen lite bättre. Fick dessutom ost av Andrieux från Jura och Lons le Saunier, och det fabulösa kaffet från Marocco. jag ska inte klaga, livet är härligt.