20/5 -09: Andra dagen som aupair
Jag har alltså anlänt till frankrike nu och det kunde inte kännas bättre. Joel (en av bästa vännerna till familjen), Tara (den nuvarande aupairen) och Nicolas (okcås det en vän till familjen) kom och mötte mig på flygplatsen och jag kastades genast in i fransk artighet och språkutbyte. Vi begav oss till huset, och hur ska jag förklara det... Här ser ut som det gör i Chocolat (jag syftar såklart på filmen), gråa stenhus, och vårt har gula fönsterluckor. Små snirkliga vägar mellan husen och jag har ingen aning om hur jag ska lära mig lokalisera mig.
Vi begav oss sedan till deras golfklubb där vi tog en kaffe med Albane (mamman) och jösses vilken härlig människa. Redan då tänkte jag att här kommer jag trivas! Och golfklubben... Något lyxigare har jag inte sett. Gigantiska nya byggnader, med stora välklippta golfbanor, en stor pool och en fantastiskt restaurang. essutom en massa folk som ville hälsa på den "nya tjejen", höhö. Jag kände mig som en apa på zoo. Och så bar det iväg med Tara för att hämta påjkarna till deras skola. En blyg Raphael kom fram och hälsade, medan en klad Tristan istället direkt började prata och visa självporträttet han gjort. Och blygsamheten försvann sedan även för Raphael, vi hoppade på studsmattan igår så jag trodde att jag skulle svimma, men kul var det :)
Även Ben (pappan) kom hem och vilken irländare sen! Prickigt skinn och rött hår, precis som alla fördomar! Även han var en riktigt trevlig prick och jag kan lugnt säga att jag valde rätt familj! Pojkarna fick även sina Sverige fotbollskläder igår och dom blev som tokiga, haha. Dom skulle genast prova och välkomnades sedan av applåder av restan av familjen på nedervåningen. Men lugnet med familjen varade inte länge, snart var det dags för Taras avslutningsfest och huset fylldes av en massa människor jag inte kommer ihåg namnet på. Det var helt klart en superdag, och jag kunde inte kommit till ett bättre ställe!
Jag är alltså supernöjd, och undrar vad dagen ska bjuda på mer än lek. Den här tiden kommer bli fantastisk, det vet jag!
Vi begav oss sedan till deras golfklubb där vi tog en kaffe med Albane (mamman) och jösses vilken härlig människa. Redan då tänkte jag att här kommer jag trivas! Och golfklubben... Något lyxigare har jag inte sett. Gigantiska nya byggnader, med stora välklippta golfbanor, en stor pool och en fantastiskt restaurang. essutom en massa folk som ville hälsa på den "nya tjejen", höhö. Jag kände mig som en apa på zoo. Och så bar det iväg med Tara för att hämta påjkarna till deras skola. En blyg Raphael kom fram och hälsade, medan en klad Tristan istället direkt började prata och visa självporträttet han gjort. Och blygsamheten försvann sedan även för Raphael, vi hoppade på studsmattan igår så jag trodde att jag skulle svimma, men kul var det :)
Även Ben (pappan) kom hem och vilken irländare sen! Prickigt skinn och rött hår, precis som alla fördomar! Även han var en riktigt trevlig prick och jag kan lugnt säga att jag valde rätt familj! Pojkarna fick även sina Sverige fotbollskläder igår och dom blev som tokiga, haha. Dom skulle genast prova och välkomnades sedan av applåder av restan av familjen på nedervåningen. Men lugnet med familjen varade inte länge, snart var det dags för Taras avslutningsfest och huset fylldes av en massa människor jag inte kommer ihåg namnet på. Det var helt klart en superdag, och jag kunde inte kommit till ett bättre ställe!
Jag är alltså supernöjd, och undrar vad dagen ska bjuda på mer än lek. Den här tiden kommer bli fantastisk, det vet jag!
Kommentarer
Trackback