baramoi

Jag har precis vart på promenix. Nu blir de dusch, tandborstning och sängen. Sov gott.

Vi pysslade igår. Vi bakade pepparkakor och jag bad till Gud vid flertalet gånger att han skulle ge mig tålamod, hjälpa mig att städa upp allt mjöl på golvet och låta barnen göra "pepparkaksbollar" om dom nu ville de. Han skötte sig ganska bra och vi kom ur baket helskinnade. Men när barnen fick syn på mina dekorerade hus ville dom med dekorera pepparkakor, och två äggvitor senare med florsocker och karamellfärg hade dom fått utlopp för sina tokiga ideer. Puh. Nu har jag hur som helst ett fint litet landskap i mitt rum, och jag myser och luktar.

Igår försvann jag också ut, vid sisådär 8tiden. Det skulle bli en fin liten afton med middag och barrunda i sällskap med med två holländare. Jag hade det trevligare än någonsin, åt tapas, drack färgglad drink och en och annan öl (va händer med mej, öl?). Vid tvåtiden drogs det hemåt, dock till vännernas hem. Vi spelande tv-spel i timmar, och att göra det med två 22åriga killar som går in för det helhjärtat kan bli ganska komiskt. Ett flertal spel, litervis med vatten + äpplen och vackra samtal senare var klockan 6 på morgonen och jag somnade gott i ett mjukt knä på en hård soffa. Det var fint.

Idag började jag mitt landskap som ska pryda mitt skrivbord. En helt vanlig stuga blev det, och imorgon blir det toalett och granar. Kan väl inte bli annat än bra? Hoho...

Ska även tilläggas att helgen blev mer än lyckad. Hade dock så ont i fötterna vid fem på morgonen att jag helt seriöst inte trodde jag skulle kunna gå igen. Men en taxi senare och cirka 500 meters gång insåg jag att jag hade överlevt. Varför i hela friden tar man alltid klackar fastän man vet att de gör nedrans  ont?

Annat jag gjort var att äta en torkad korv med en okänd fransman framför Seine, köpt en flaska vatten för 11 euro (jag ville inte ha en drink då jag var öken-törstig och dom inte delade ut vatten). Jag har besökt svenska Kyrkan för första gånge och insett att en gång räcker. Jag har träffat världens snällaste tyska med vilken jag kunnat utöva mina omfattande tyskakunskaper. Jag har ätit Marabou och skuffat undan en fransman för hårt på dansgolvet; äntligen fick jag kommentaren "tu me cherche?". Halleluja och gonatt.

I början av min vistelse här. Då fräste jag runt på motorn ovan och oj vilken känsla det var. Kommer nog aldrig glömma lukterna, den ljumma vinden, eiffeltornet som blinkade och folk som ropade. Har man inte åkt motorcykel i leggings och kortärmat har man minsann inte åkt motorcykel.

Jag tror inte jag kommer återuppleva den magin igen, även om jag kan bli barnsligt lycklig när jag tänker på att jag bor i paris, dääääär nere på världskartan. Jag har nu bott i Frankrike mer än ett år och vem vet vart allt kommer sluta? Men magin kommer istället bytas ut av full glädje i helgen, jag ska in till Chatelet och bosätta mej hos Carro (äääntligen en svenska) över helgen. Utgång, pyssel i svenska kyrkan och promenixer i Paris. Lyxigt värre.


Gårdagen var inte fel den heller. Jag träffade på ett par irländare på ett uteställe för ett tag sen och vi har hållt bra kontakt. Jag slog dom därför en pling häromdagen och bjussade in dom på fotbollsmatch, Frankrike-Irland. Även fd-chefens son och hans kompis kom till huset, och vips var salongen full med 7 grabbs, och så jag. Den förste kom med en pizzakartong under armen, den andre med chips. Den tredje med ett flak öl och den fjärde likaså. Jag hade väl kunnat räkna ut de, men snart satt jag med en öl i handen, en flötig pizzabit på hushållspapper och skrek när Frankrikes mål godkändes trots två hands. Usch, jag håller på att bli ett fotbollsfreak. nej, nej, nej...

Te och vaniljbullar. Och så tio tankar på det.

1. Jag tänker aldrig gifta mej med en kille som lagar mat mer än en gång i veckan - köket är mitt
2. Jag har blivit usel på att hålla trafikregler, men en hejare på fickparkeringar
3. Jag tänker, vart jag än bor i världen, ha ett svensk hus = inga skor inomhus
4. Jag tänker aldrig tvinga mina barn att gå på diet
4b. jag själv tänker inte heller göra det
5. Jag ska döpa om våfflor till blompannkakor
6. Jag ska aldrig bli en såndär romantisk drömmare
6b. däremot kan jag realistiskt få hoppas på sånt som faktiskt kan uppnås
7. Jag har totalt tappat intresse för prylar och tänker fortsätta vara sån
8. Jag ska ha en tvättmaskin där snabbprogrammet går under 3 timmar
9. Jag är en flitig brevskrivare, men tänker från och med nu få iväg 52 brev om året
10. Jag ska sluta klaga på Gud och inse att han kanske hade en mening med den där nedrans mensen ändå

Osmickrande, men verklighet klockan 18.05 i Guerard. Trötter efter en fyra timmars promenix, chokladkex, och mysbyxor. Har precis rappat med Petter och drömt om att bli hemmafru med sisådär 4-5 barn.

Nu blir det pasta och köttfärssås som jag för en gång skull slags laga. Hurra!

Amanda har världens bästa Albane på sin sida. Som gör att hon inte känner sej lika hemskt. Tack käraste Albane. Tack.

Jag tycker att den där Gud var ganska smart, på många sätt. Men det där med mens måste vara hans sämsta påhitt.

Syster tvingade mig att uppdatera. Här får du.

Det är allt bra skumt. Nu är jag ledig och nu har jag aldrig tid för datorn längre. Jag flyger runt, handlar, städar, lagar mat, bakar, letar recept. Jösses! Är dessutom tillbaka i Frankrike efter Sverige med fortsatta blandade känslor. Jag saknar mamma, Isak och pappa. Jag saknar farmor och farfar. Jättemycket! Det kanske var en dålig ide att komma hem, man liksom får förtränga dom när det går för långt mellan mötena så att man inte spricker av saknad.

Så jag fyller ut dagarna med promenader nu när jobbet är slut på campingen. Jag säger mitt dagliga Bonjour till de 4 män (idag 5) som lägger nytt tak på en gammal lada; de som hejar på mej när jag powerwalkar. Jag hör en tuta någonstans och barnens klasskompis mamma vinkar glatt. Så dyker en kompis upp bakom ett hörn och jag fastnar i för långa samtal. När sjutton hände allt detta? När sjutton började jag känna befolkningen i Guerard? Det har gått om Skene för länge sedan och jag vet inet vad jag ska tycka.

Det var det. Varsågod Syster.




Denna Amanda har nu bytt halsband, innehåller ytteligare två leverpastejmackor men sitter fortfarande med samma tuban.

Medans syster flyttar och skaffar sej hemhjälp går jag på hemmafru.piller. Jag kan inte sluta göra rosor, dekorera, pyssla och skissa på tårtor... Stackars människor som tvingas äta alldeles för mycket sötsaker...