baramoi

Huset var nedslackt och sa horde jag en massa roster nerifran, "a-manda, a-manda, a-manda". Jag smet ner till tvrummet och dar, star en kaka med 20 ljus. Runt bordet star familjen samlad med Sophie och Emelie och pojkarna hoppar fram med paket. Alldeles for mycket fick jag, och blödig som jag ar kunde jag inte halla tararna borta. "Grattis pa 20arsdagen".

In i bilen, och mot restaurang, underbart koreanskt. Med en guldig grill nedsankt i ett bord med svart blankande skiva satt vi och grillade var mat. Diskussioner och skratt. Mot en bar, och klockan passerade midnatt. Den riktiga fodelsedagen var har och pubens gaster stamde in i mitt sallskaps sang.

Pa vagen till jobbet idag skralade jag fodelsedagssanger i alla dess variationer for mej sjalv. Hogt och till takt av vindrutetorkarna. Nu knaprar jag Marabou som familjen skickade, och ar nervos infor dagen, dom har kokat ihop nagot och jag vill veta vad. Fodelsedagen har sa langt varit ultimal (om man bortser fran att svenska familjen inte kom in pa morgonen).

Det finns dock en orm i paradiset... Jadra mens!