baramoi

Det var en lång en simpel liten flicka som hetter Amanda. Som alla andra drömde hon som liten att få bli prinsessa med tillhörande prins, vit springare och slott. Drömmen som officiellt försvinner vid 12 års ålder hängde sig dock kvar starkt hos Amanda, men verkligheten tog död på hoppet.


Men en dag fick hon syn på ett bländande slott och hoppet tycktes åter igen väckas. Det är ju verklighet och inga sagor!





Och så plötsligt, reste sig Dom sig på en klippa ur havet, leende och med oändlig glädje.





Så vackert, och på armlängds avstånd



Och med allt det som alltid tillhört Amandas dröm. Klänningar, leenden, skönhet, skor, och sagor



En egen prins, det ville Amanda ha. Någon som kunde öppna nya vägar och uppmuntra.

Och så en dag, efter ett givande samtal frågade någon mig om jag inte ville att drömmen skulle bli min verklighet?! Ett brev senare, en audition senare. Flera samtal senare och en massa glädjetårar senare. Amandas dröm känns inte längre så långt borta. För paraden på Disneyland får hon inta om hon så önskar. Och även och Amanda inte får bli prinsessan, utan kanske Nasse, ett kort från Alice i Underlandet eller häxan, så kommer hon, jag, få uppleva sagan. I min verklighet.