Baksidor
Ska snart vandra till dansen. Snart och snart. Allt är relativt.
Betyder visdomstanden att man blir vis?! Jagtror inte på det iså fall. Det känns snarare bakåt, att jag blir mer osmart. Och det känns, inte så bar. Höm. Men det är väl som det är.
Då va de snart slut på helgen och man återvänder till vardagen. Helgerna är min frizon. Då kan ja vara som jag är. Iof är jag ju de i skolan med... :P Fast dock lite mer oseriös.
Varför är det deprmerande så mycket tydligare? Varför är det positiva så mycket mer osynligt?! kanske är det för att man serdet så mycke oftare så att man är van. Eller för att man ser de så sällan att man glömt hur det ser ut.
Idag såg jag molnen ligga ner på marken. Först trodde jag att dom hade trillat ner. Men sedan insåg jag att dom växer där. Ja molnen, den ängen är deras barndomshem. SÅ är det nog med alla moln. Så nästa gång jag är utomlands och längtar hem, ska jag tänka på molnen. Tänka att dom minsann föddes i Sverige, precis som jag. Jag är aldrig ensam.
Rövars. Det är svinkallt. Rent ut sagt. Nej, inte rent. Jag fattar inte. Jag har blivit så fruktansvärt frusen på senaste tiden. Och det känns inte alls bra. Vad ska jag göra?! kan inte ha på mej toppluva inne. Nej.
Toppluva. Det är gulligt tycker jag.
Ibland förstår jag mej inte på mitt liv. vArför det finns. Hade de inte blivit lättare för många okm de inte fanns?! mer plats till dom liksom. Men, det är väl som det är.
Att ta andras plats, går livet ut på de?
Som den gången efter ja hade fått min sommarlön. Just en sån.
Jag måste dra med någon.
Någon som inte har vart med innan.
Någon so kan vara smakråd.
Någon som kan hindra mej att handla skor.
Någon som kan dra mej ifrån vissa affärer.
Någon som kan hålla med mej om att ja måste köpa dom röda klackskorna.
De är dom finaste skorna ja nånsin sett!
Jag tycker det är konstigt att gräset forfarande är grönt.
Jag tycker att det borde vara rött. Löven är ju faktiskt det. Men inte att förglömma, löven tillhör inte gräsfamiljen.
Har varit och kört idag med. Mina parkeringar är enastående!! :P
Strunt också. Jag råkade klippa bort hälften av ögonfransarna. Nästan hälften iallafall. För mycket iallafall! De va ju bara en som skulle försvinna.
EN som skulle försvinna... De va elakt. Bara en enda. Jag borde iallfall klippt två, så den inte blev ensam.
En sån där låt man kan lyssna på om och om.
En sån man ryser av.
Fast det kanske är kylan.
På något sätt misslyckas alla försök till tanke. Det djupa är som bortblåst.
Bortblåst som löven på kyrkogården.