Förhoppningar, nej..

Och det är som en dröm.
Inte den där dagdrömmen som avbryts.
Nej, drömmen om natten, den som stannar kvar.

Jag har vart på intervju. ATt stå och göra en dans utan vare sej musik eller räkning kändes lite konstigt. Att inte ha höga förhoppningar! ja, de kan man verkligen inte ha på nästa veckas markblad. haha!
Jag har inte förhoppningar på något nu för tiden.


Vad spelar det för roll om jag vet hur mycket energi man kan få ut av att ett ämne reagerar med ett annat?!




I have a bitch at home.
A bitch?
Yes, a bitch.
How is she?
She's small.
Does the bitch smells?
Yes, more than a big dog, and she's barking every night.

Det är väl konstigt... :P









Ska det vara lätt att leva utan förhoppningar?
Det kanske det ska.
Men jag lever utan.
Jag lever utan förhoppningar.
Jag lever utan förhoppningar, för ett litet tag.
Att prova leva utan förhoppningar.
Kanske sänker det mej bara.
Det gör det nog.
Men besvikelsen över förhoppningar som bara förblir förhoppingar,
 smiter jag undan.
Jag smiter undan på djupet.








Vad mer ska jag göra. Jag förklarar, förklarar, visar och visar. Jag ser och ser, och försöker och försöker. Jag faller gång på gång, men jag reser mej upp igen, utan hjälp. Jag snavar och trillar, men reser mej upp,. Men snart orkar jag faktiskt inte de mer. De kommer en dag då jag reser mej, men då jag också bestämmer mej för att detta va sista gången jag föll i strävan. Och jag vänder mej om, och går i motsatt riktning.  Coming to an end. Det är så. Och några gånger till kommer jag resa mej upp. Men när mina ögon skrapats så mycket i leran från marken, och jag inte ser längre, då är valet ett definitivt faktum! 

Kommentarer
Postat av: daniel

grattis amanda!!

2006-11-22 @ 16:55:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback