Aldrig perfekt
Jag kan aldrig bli så perfekt som Dom vill ha mej!
Fast ändå är allt bra.
Har precis bakat massa pepparkakor.. Goda blev dom.
Att vara tom.
Livet kan vara så ibland.
Även om man mår bra.
Även om man har allt man kan önska sej.
Även om livet är på topp.
Men så ibland kommer nåt ivägen.
Inget som gör en på sämre humör,
men något som får en att tänka efter.
Det har hänt nu.
Är det verkligen så jag vill ha de? Skulle jag vara tvungen att svara nu, hade det blivit ett nej. Men så, varje gång jag ser, vill jag mer. Då förvandlas nejet till ett ja. Då blir det som alla andra tror att jag villl ha det. Jag är rådvill. Vet ju inte hur jag vill ha det. Man brde lyssna på sej själv, och inte någon annan. Men det är svårt. Så svårt. Speciellt när alla tror attt dom vet vart dom har mej, och dom tror dom vet vad jag vill. Men ack s fel. SÅ fruktansvärt fel.
Men eftersom det är som det är, antar jag att man bara får flyta med. Som smält margarin i en kastrull. Eller n¨t. Jag kan inte göra nåt själv. Men dom inser det inte. Sån press, vacker, snygg, trevlig, ambisiös, målmedveten, smart.... och massa mer!bMen det är inte så jag vilo ha det. Jag vill inte ha massa krav. Det är inte så.. Jag avskyr et. Avskyr den inställsamma rösten, åå vad vacker. Usch, det får mej att tänka tillbaka.
Aldrig mer ska jag känna så här. Inte för att de är negativt. Nej, usher. EN sån ska de va.
Precis som i somras. De va ju underbart. Inget namby-pamby här inte. Nej, de va bättre. mycket! Kan fortfarande precis i detalj komma ihåg. Så är det bara med den människan. Flytta hit.
Nej, jag vill göra nåt. Inte vara hemma. Vill ut i världen. Lite stora tankar för att hinna med på lovet. Ja hoppas jag komemr leva så länge så ja hinner ut i världen. I världen.
Trevligt, allt är relativt.
Det skulle bli snö.
Men de blev de inte,
Aj då.
Min fot ar blivit mer trasig. Den mår inte bra.
Längtar tillbaka. Tillbaka till LIFE
Fast på något konstigt sätt, är allt ändå bra. Bättre än nånsin.
Åå nej
Jag ska bara göra allt.
Men där misstar du dej.
Jag vill inte göra allt, kan inte göra allt.
Det är totalt omöjligt.
Det funkar inte, men du ser inte!
Skit också.
Du, nej inte du.
Ni
Krattat löv.
Höst.
Nu ska jag baka pepparkakor
Jag har plockat en jordgubbe idag
Ytligheten kallar. Bäst att dra sej till sin uppiffarevrå
Glädje
Fast det blev inte som jag tänkt mej.
Nej men Johanna! Vilken nyhet! Nu vet vi vad vi ska prata om vid lunchen efter lovet :P
De va för övrigt bra musique...
Nu vill jag stoppa tiden. Nu mår jag bra.
Fast jag vet inte vart jag har dej
Jag är en soptunna
Jag är en soptunna.
Jag väntar på min kära Johanna.
DU är så söt, min kära lilla Ponny.
Jahapp, det är som det är. Skit också.
Jag vet inte vart jag har dej
Det..
Det brast.
Det brast.
Det brast.
Det brast.
Helt rätt, fast tvärt om...
Och när man kommer hem luktar man alltid dej.. :P haha... fast de luktar ju iof gott.. :P
Det är precis som det ska vara. Fast tvärtom. Jag vet inte hur jag ska göra. Så rådvill. Det är fel. Det känns fel. Fast ändå rätt. Rätt mot dej, och fel mot dej. Dej, bry dej inte om det. läs ni. men jag vet inte hur jag ska göra.. Strunt också. Rent ut sagt... strunt också. Det är kanske mest nån annan som vill. Men inte jag. hur vet man vad man ska göra?
DU är Centrum
Det är så. Jag vill inte prata om det. Bara med.. emma kanske. eller kära johanna. Men det är så. Jag är som jag är! JAG AVSKYR ATT VARA BEROENDE jag är inte beroende. jag är kanske för självständig. därför funkar de inte. Så låt mej vara, snälla...
Ska sitta i mörkret och bara fundera. Sjunka in i tystnaden..,
Livet är en gåva..
Det är konstigt
folk tror dom känner mej
men de gör dom inte,
där va de där tro igen.
Jag frös i morse. frös om händerna.. men vad gör man? fortsätter frysa.
Jag längtar till kylan. till vintern. men jag kan ändå inte glömma sommardagarna.
Kanske en dag, försvinner man. Man drar ett täcke över huvudet och stannar där. Stannar så länge, tills det inte går att leva mer. Undra om någon bryr sej?! bara en tanke, .. ja jag vet. Men kanske ändå. Eller nej, livet är en gåva!
Plikten kallas. Monkan kallar. EN plikt? Nej, fy.. ner med labrapporter!
Om jag kan klättra..
Ännu lite choklad slank ner. Nyttighet är inte min starka sida.
Smulköttbullar och kål! Mmm, bamba, gott...
Jag har blivit tidsoptimist. En total tidsoptimist. Det känns inte bra. Inte alls bra. Men det är som det är. Allt är Hennes fel.
Nej, nu ger jag upp. Jag struntar i det. Jag bryr mej inte mer. Nu har jag hållit på med de eviga tjatet i 3 år!!! I TRE år! Nu är de som de är. Har de inte gått på 3 år så orkar jag inte mer. Eller, jag känner mej nere. Äh kan nog inte förklara. Men det är som det är, jag kan inte göra något mer nu, och du vet de mer än väl. Du gör mej ledsen i längden..
Tänk om man kunde klättra riktigt bra. Du skulle man kunna klättra upp ett träd med röda och hula löv, ta med sej en kopp varm choklad och bara vara..
En mardröm...
Men när man har dom,
inser man att det var en mardröm
(Fast jag är iallafall inte frihetskämpe i kina)
Ytlighet. Det präglar mer än vad jag TROR. Det missbrukas.
Katten sover på sängen. Höstregnet faller.
Träden är gula, och marken är blöt.
Cyklen rostar mer, och håret lockar sej.
Mörkret faller på, och mina julkänslor tränger in i kroppen.
Pepparkaksbakning och den första julmusten.
Det är väll så de ska vara när de blir höst?!
Ytligheten tränger sej på. Stressen tränger sej på. Skolan tränger sej på.
Det är bäst jag går...
Mer än du tror...
Att försöka vara nyttig
det är inte det lättaste när en kolabåt lockar
Men nu är det höst
Färgerna sprakar
Men jag tror att jag gillar hösten. Jag vet det. Jag gillar mörkret, regnet och att sparka i löv.
Att sparka i löv....
I mitt liv finns ett stort, svart, gapande hål.
ett hål som aldrig kommer fyllas igen.
Mitt liv är som en text som saknar en endaste mening.
En mening man måste läsa för att kunna gå vidare i texten.
Mitt liv står i skuggan av ett träd.
Di når inte solen, och ingen annan heller.
Det är mera än du tror
Är det din önskan?
Varför måste allt vara så djupt?
Varför kan man inte få leva på glädjen?
Saken är att jag är konfundersam. Eller, ja sådär.. jag vet inte!
Minns du den gången? Gör du de? Förtränger du alla dina misstag, men vägrar glömma mina? Jag ska bara le och vara glad mot dej, men du får vara thurig, och påminna mej om alla fel och bristeer. Jag bryr mej inte om att ta upp gammalt, men de gör inte du Du älskar att ta upp allt som kan vändas till det negativa! Jag orkar inte mer. Mitt liv är verkligen som en dimma... Bara här n kort stund, och sedan kommer de glömmas av...
Jag står där jag står. Jag är där jag är. Jag är som jag är. Lite justeringar här och där, och jag blir än bättre version. En hel omvandling i din hjärna gör mej perfekt. Allt ska tillfalla dej, är det de du önskar? Är det det du önskar?
Jag trodde..
men jag visste inte...