baramoi

Har precis bakat massa pepparkakor.. Goda blev dom.


Att vara tom.
Livet kan vara så ibland.
Även om man mår bra.
Även om man har allt man kan önska sej.
Även om livet är på topp.
Men så ibland kommer nåt ivägen.
Inget som gör en på sämre humör,
men något som får en att tänka efter.
Det har hänt nu.

Är det verkligen så jag vill ha de? Skulle jag vara tvungen att svara nu, hade det blivit ett nej. Men så, varje gång jag ser, vill jag mer. Då förvandlas nejet till ett ja. Då blir det som alla andra tror att jag villl ha det. Jag är rådvill. Vet ju inte hur jag vill ha det. Man brde lyssna på sej själv, och inte någon annan. Men det är svårt. Så svårt. Speciellt när alla tror attt dom vet vart dom har mej, och dom tror dom vet vad jag vill. Men ack s fel. SÅ fruktansvärt fel.

Men eftersom det är som det är, antar jag att man bara får flyta med. Som smält margarin i en kastrull. Eller n¨t. Jag kan inte göra nåt själv. Men dom inser det inte. Sån press, vacker, snygg, trevlig, ambisiös, målmedveten, smart.... och massa mer!bMen det är inte så jag vilo ha det. Jag vill inte ha massa krav. Det är inte så.. Jag avskyr et. Avskyr den inställsamma rösten, åå vad vacker. Usch, det får mej att tänka tillbaka.

Aldrig mer ska jag känna så här. Inte för att de är negativt. Nej, usher. EN sån ska de va.

Precis som i somras. De va ju underbart. Inget namby-pamby här inte. Nej, de va bättre. mycket! Kan fortfarande precis i detalj komma ihåg. Så är det bara med den människan. Flytta hit.


Nej, jag vill göra nåt. Inte vara hemma. Vill ut i världen. Lite stora tankar för att hinna med på lovet. Ja hoppas jag komemr leva så länge så ja hinner ut i världen. I världen.

Trevligt, allt är relativt.








Det skulle bli snö.
Men de blev de inte,
Aj då.




Min fot ar blivit mer trasig. Den mår inte bra.





Längtar tillbaka. Tillbaka till LIFE