baramoi

Det har vart den jobbigaste helgen på länge.
Det har vart den roligaste helgen på länge.
Allt slit med baletten var värt det.
Ensam på scenen, ja, det går ju inte att jämföra med nåt annat...

I Fredags kom Hanna hem till mej. Klänningen syddes, tre timmar. Sedan va de dags att öva frisyrer. Oj, det var inte lätt innan vi kom på hur vi skulle göra. När jag, feter typ 2 timmar var klar med Hanna, hade vi slut på hårnålar och va tvungna att gå ner och handla... Sen var de hennes tur att öva på mej. Och efter sisådär 2 timmar till, kom vi på att klänningen skulle läggas upp med. Vid 9 kom vi på att vi skulle vara tvungna att träffas klockan 6 på morgonen för att hinna allt, så snabbt bestämdes de att hon skulle sova hos mej.
Så, klockan 6 på morgonen ringde klockan. Pigga som vi var, åt vi, fixade hår och smink och allt de där. Och så bar bilen av till dansen. Hann vi öva på scen innan? Nej, golvet var svinhalt. Men vad gör man?!
Efter första uppvisningen var de catwalken som gällde. Åh, så pinsamt. Det är nog inget vi gör om tror jag...
Dagen efter, alltså, söndagen, tog vi vår sovmorgon (?) och gick upp halv sju! :P Och dagen bev samma som föregående, med dans, dans, och åter dans.

Och det är en känsla som inte går att beskriva tror jag...