Eh och öö

Var en snabbis i Kinna idag.
Hann iallafall med att köpa min kära
klänning :P


För övrigt vart hos Sara. Fixat der musiken. Eller, ja, tyska är inte min grej. Men det ska nog bli lyckad det här, förhoppningsvis. OM man bara kunde sudda ut alla rynkade nösor och höjda ögonbryn.


Ja, det är så. Skit också.


Eeee,, med och ta några bärs?
öööö, nej tack.
Byta nummer då?
öööö, skulle inte tro de
Eeee, ursnygg
öööö, hehe
Hrm, de här va ju pinsamt
öööö, mmm






Special greetings to Rémi and Philippe
Haha :P

Raph + Nico?!

Okej, det är helt sjukt. Hur sköven ska allt detta gå? Vad ska jag och Johanna hitta på med dom båda boysen. SItta och spela monopol? Bowla? Göteborg? Näe, fy va svårt. Vi får helt enkelt ut och festa med Nico, som han så mycke gillade. Kära nån. Charlotte som va så vänlig. Nu är hon utbytt mot Nicolas
"they call me the horse, because I have long hairs"
Okej, vi har diksuterat hans mail och engelska flera gånger. Och vi har kommit fram till att man kan tolka hans brev på VÄÄÄÄLDIGT många sätt. hm..


Brevet var iallafall dagens höjdpunkt. LIkaså kortet :P

ELLE galan

Ja, jag blev kanske lite blöt på vägen hem från Örby. Men, vad gör man inte för att låta luft rensa huvudet?! :P För det behövs ibland, minsann. Iallafall mitt huvud :P

Åh nej. Ibland är jag totalt körd. Ursäkta, men vad tänker jag med?




Äntligen... Snart början ELLEgalan. Som jag har längtat. Ända sedan .. två veckor. :P eller nåt.



125621-26


Det var en liten ärta som vann en resa till Kenya.
Jag får nöja mej med vårt hus på kvällarna

Hoppas, hoppas inte. eller

Ibland är väl allt bra konstigt? Eller är det inte det.
När jag vill en sak, men samtidigt en annan. När man kommer på att "jaha, så här vill jag ha det". Men då är det alldeles ofta för sent. Och det är det nu tror jag.  Eller, man kan ju hoppas att det inte är det.

Ett tag gick allt som på räls.
Nu är allt överkört av ett tåg.



Okej, hoppas inte bussen hinner gå innan vi hinner ut med oboyen från pressbyrån.
Okej, de va spårvagnen.


125621-25



Ett två tre, på det fjärde ska det ske.
Basket är helt enkelt inte min sport. Haha, det är bara att inse. Men man får springa iallafall :P



Säg mjau, till livet. Det är inte jämt så riktigt lätt. Det finns glada laxar..?!

Dinbango

Jag tyckte om den nya dansen idag!

Okej, att läsa en text med känsla som man inte har en aning om vad den handlar om är svårt. Men jag fick tag i en fransman som läste den för mig, så nu kanske mitt betyg kan gå i land. Haha..

Dibango?
Det ska min son få heta.. haha

...

...


Knytalfons

125621-22


Livet går alltid vidare. Det är härligt att veta tycker jag.




Och snö gör mej på gott humör.
Snö gör mig varm.
Det får låta hur konstigt som helst,
men ja blir varm hela jag,
för jag har så mycket roligt att knyta till snön.


Åh, på tal om att knyta. Jag saknar då Isak lekte knytalfons... Det va tider det!


Och jag vill ut och gå. I snön. Det kanske jag ska ta coh göra med. För idag är en dag då snön glittrar som bananer i solljuset. Och det är minsann vackert!
Vad mycket vackert det finns...


På bättre humör än länge! Jag ska ta och vara sjuk oftare.. :P Inte förrän nu har man tid och stanna upp och glädja sej...

...





It is just a part of me that I can not erase





Vad du är söt

Ajajaj, vetekudden är så varm att den gör mer skada än nytta!


Ibland slukas jag upp av framtidsplaner. Eller planer, de är nog snarare drömmar. Ibland vill jag att dom ska inträffa ibland inte. För tillfället vill jag att dom ska inträffa. Men saker ocht ing ändrar sig så fort. Men jag lever i nuet, och ska börja ägna mej åt det tror jag.
Men min framtid...

Konstigt. Mycket konstigt.



Ibland vill jag bara putta till en person. Ordentligt! Så den rycker upp sej. För jag tror. Jg vet...  En annans humör speglar av sej på mej.


Jag saknar blöta vantar med isklumpar på
jag saknar blöta mössor med ett lager av snö
jag saknar kalla termobyxor och en tjock jacka
jag saknar riktigt tjocka kängor
och jag saknar





Okej, ja har ett nytt krav på min man.. Han ska minst vilja ha 22 grader i bilen när vi åker nånstans.











Vad du är söt
min kära lilla ponny
vad du är söt
min kära lilla häst
Du säger  inte nej... öh.. äsch.
Du säger ingenting
min kära lilla ponny
Men du är den jag gillar mest

Snö... ööö.. bad

125621-21


Och det kan se lite konstigt ut, men det är verkligen ett snöbad!
Bakgrund? Äh, glöm de...




Okej. Jag har ont. Mycket ont! Varför ska det vara så här? Dessutom fick jag ett blåmärke. Och träningsverk efter idrotten. Och ont i halsen. Och alltihop på samma gång.. ööö, smart?! nope


Eftersom fransoser inte kan säga h så bra, hur skrattar dom då?




Banaaaan

Mitt rum är alldeles rosa!


Jag har kommit på varför jag gillar bananer, och svaret är kort:
dom är så grymt snygga!
Bara det att bananen inte är rund som dom flesta andra frukterna. Bara det att den är gul (hallå?)! Ja, först kan den se lite fläckig ut, men supergul. Sen öppnar man den, och en helt fläckfri (nåja) guldgul banan kommer fram. Dessutom är bananen alldeles glittrig om man håller den mot solen. Dessutom är den något så oväntat som en klyftfrukt. Vad den kan lura oss med sitt snygga, moderna utseende.
Vive la banan!




(vad heter banan på franska?)






Jag är lycklig! En gång lycklig, alltid kyckling. eller öööö... varför snurrar jag alltid in mej?

Fredag?







Tandläkaren är stäng - det är fredag





(freddag... Fred dag?)






Festligheter

Det blir festligheter nästa helg
Om ni inte vet vart ni ska ta vägen,
kontakta mej efter pipet.
piip...

Ja, jag och johanna har funderat. Ja, tro det eller ej.  Vad heter "jag har "stinker" igår"? Jag har stunkigt igår? ÄÄh vi vet inte.


Ojoj, sociala timmen. typ. De va trevligt.
Varför fastnar man alltid med sara nedanför backen på hemvägen? Åh, vad man har mycket att prata om. Vi fick iallafall planerat nästa helg. :) Wohoo!


JAg funderar på att bli romantiker.
Det är ont om sådanna.
Och Sara hänger på. Sara A.

Ilska

Åh! Det spelar väl ingen roll att du är ledsen när jag drabbas?!
Grrr, jag är arg!!!




Och vi började med svenskan idag. Verkar bli en grymt stor uppgift. De är minsann tur att jag har Ulrika som hjälper mej att dra lite. :D Mycket. Hon och jag, de kommer funka.








När inte tårar l
ängre räcker till,
finns det
så många handlingar....

Porkoa

Strunt också.
Varför kan man inte se sej själv med andra ögon?


Dagens dag har vart... Jag vet inte, Hullerombullererad tror jag.  Sådär.  Nånting. Började tänka. Och de va inte bra. Insåg värderingar. Insåg misstag. Insåg glödje, insåg sorg. Och helt plötsligt hände det, igen.  Varför ska det vara så?! varför kan det finnas en sån känsla? Jag önskar jag vore du.


Jag kom på en sak. När jag ska dö, vill jag nog åka in i ett svart hål. Eller nåt. Dom är så läskiga.



Och jag känner mej nyttig idag. Och igår och i förrgår. Och dagen innan de. Ja har tränat lite gran. Tja, vi kan väl saäga att ja va ute på en runda.
Snart öppnar de. då ska jag minsann träna och bygga muskler! Då ska jag minsann träna och bli... Ja, vad säger man. Vältränad kanske?! Det är inte alltid kul att träna själv. Men vad gör katten när den är hungrig?! Eller va...




Jag tror att man bara vet när man själv är där, eller har vart där. Jag vill varken vara där eller ha vart där. Men tyvärr är det nog så. Skit också. Där, nej inte där ni tror. verkligen inte där ni tror. Åh, hur ska man göra. Hur ska man klättra. Det är ju som att försöka ta sej uppför en trappa utan trappsteg. Ganska omöjligt?! Om man ändå va Holm. DÅ hade man kunnat hoppa upp. Eller?!
Jag undrar vad som skulle tänka...



Hhåååååhh! varför ska det bli såhär?












Visste ni att hunger får ögonen att glittra
att törst får dem att fördunklas.
Visste ni att på morgonen längtar man efter död
och på kvällen är man rädd för den
Visste ni att en dag är längre än ett år
en minut är längre än ett liv
Visste ni att ben är ömtåligare än ögon
att nerver är starkare än ben
att hjärtat är hårdare än stål
Visste ni att lidande är oändligt
att det fasansfulla är grönslöst

Visste ni det
Ni som vet



Åter igen. För det känns detsamma. Inget förändras.




Det finns så mycket vackert i världen. Jag älskar livet.

Gränslöst

Visste ni att hunger får ögonen att glittra
att törst får dem att fördunklas.
Visste ni att på morgonen längtar man efter död
och på kvällen är man rädd för den
Visste ni att en dag är längre än ett år
en minut är längre än ett liv
Visste ni att ben är ömtåligare än ögon
att nerver är starkare än ben
att hjärtat är hårdare än stål
Visste ni att lidande är oändligt
att det fasansfulla är grönslöst

Visste ni det
Ni som vet










När jag har fått en längtan av att dansa,
varför rynkar ni då på näsorna
 och höjer på ögonbrynen
 när jag vill gå ut?





Jag undrar hur detta ska gå. Ulrika, Rickard, Andreas och jag. Puuuuuuuh.

(vad jag inte tycker om artighetsfrågor)

Man blir man

Höstens sista blåsning är blåst
(det är ju inte höst, men det var bara för att det lät vackrast så)



Men nej. Så ska det inte va!
Det skulle va tvärt om. Ändra plats i garderoben
Eller flytta valfria brickor i garderoben.
Gå till garderoben


Jag ska nog flytta till en garderob.
Eller bli man.
Då kommer ja slippa bli den ensamma mostern i ett hörn
på släktkalas
som alla tycker synd om
men som inte vågar säga nåt.



Ja, det är iallafall en till som tycker de verkar vara lättare att vara man. Och Hon är klok Hon. Riktigt klok. SMart skulle man kunna säga. Äh klok är bättre. Hon har livserfarenhet. Det är lättare att vara man. Om man nu blir en sån. Stannar ändå inte dom flesta vid attt vara pojkar? Dom blir aldrig män.
Men det ska jag och Hon bli.

125621-20

Skal

Och det var mörkt ute, men man kunde se ut. Och hon såg på granen med lamporna i som vajade i vinden. I vinden, i blåsten. Det var storm.Och då fick hon syn på sin spegelbild i fönstret.. En spegelbild som bara var ett skal. Den sista klunken vatten dracks ur glaset, och hon lämnade där och då sitt inre. Hon vandrade iväg bort från blåsten och mörkret. Men det var bara skalet som gick...

Skal, nästan som tacoskal. Som man först delar. Och sedan slänger man ihop det med allt annat och äter upp det. Och det är glömt för alltid.


Det är inte ditt fel.
Det blev bara så.




När ska man sluta tänka? Aldrig.





Jag tittar ut. Ut i blåsten och mörkret. Lampor vajar i en gran. Jag ser min spegelbild...

Jag blir.

Kanske man borde se sej om efter något nytt. Efter något som man kan börja bygga på.. eller nåt. Fast egentligen kanske det är bättre att bara fortsätta?



Att ta kort på atomkemi är faktiskt inte min starka sida.
Jag fattar inte hur man gör.
Kanske.. eee
ett elskåp?
elhus..?



(Och varför har idrotten sunkat ihop totalt)
Och varför blir det så mycket måste in livet.. Många saker borde verkoigen inte vara måsten, men dom blir de. På grund av ens egens krav elelr någon annans. Det man tyckte var kul förr, är nu bara måsten. Och så är det väl inte meningen att de ska vara, eller? eller är de ja som fattat fel? nej, för en gång skull tror jag faktiskt inte de. Men hur ska man göra då, för att få bort dom där måstena? Det vet jag inte. Tyvärr. Hm, och det kan minsann va jobbigt.


Jag tror att hej på turkiska heter "tung". eller "merhaba"



Finnish each day and be done with it. You have done what you could.
Okej, det är smart.



Du blir vad du äter.
Ja akanske.
Men jag tycker snarare att man blir som man tänker.
Det slog mej idag, att ju mer man tänker ju knasigare blir man. JU mer man tänker, ju mer sjunker man in i sej själv, och ibland kan det vara posititvt. men dock inte alltid. Man blir vad man tänker. Jag blir vad jag tänker.


Och jag kom på att jag tycker att piano är vacker.
Nästan det vackraste som jag vet.

Islängd...

Okej, för första gången har jag slagit en kille.
Och det slaget var inte nådigt.. :P


Ibland kommer en tanke till mej. En konstig sådan. Och då förstår jag mej inte på mej själv. Det är bra konstigt tycker jag. ATt inte förstå sej på sej själv. Ska de va så månntro?


Om man går på en strand  och det ligger massvis med sjöstjärnor uppspolade, kan det tyckas inte spela någon roll om man går och slänger i några. Tusentals kommer ändå att dö. Men det spelar väl roll för dom som blir islängda?
Jag vill bli islängd...



Det ska ske med list sa farfar och knep lössen med tårna!








När man blir kallad för charmtroll två gånger på en eftermiddag är det nåt fel







Svårt att förstå

"hej då lilla gubbarna"


Nu åker småttingarna hem igen, och vi får inte se dom på ett tag. På längre en ett tag. Snyft. Dom som är så söta. Riktiga språkbegåvningar. Tänk att vara 4 år och kunna tolka två språk. hmhmhm... Jag är avundsjuk.

Så va de skola idag igen. Härligt med sovmorgon. Härligt att sluta tidigt. Åh, vad jag trivs med onsdagar.





Jasåjaså, nu blir de svårt.
Men det va väl på något sätt emningen antar jag.
Fast jag fattar det inte.
Menmen, gör som Du vill då.
Fast du kanske kan informera mej lite?!
haha, vilka krav ja har.

Allra helst kanske man skulle vilja ha det nerskrivet på papper. Fast de kanske äör svårt?!
Äh, inget är omöjligt.





Idag va syster ysters födelsedag.
Blev också sugen att öppna paket jue!
Menmen, de blir väl om ett halvår eller två....




Jag funderade lite på om jag skulle klara mej utan choklad ett år.
Och svaret de blev enkelt, nej!




Försök inte lura mej gosse...




Måla, måla varje fredag och så varje jul, det tycker jag är kul.
ehhh, så kanske den inte riktigt går...



125621-19







Sara, min kära sara
min kära kusse

På äventyr i regnet

Fast egentligen var det inget äventyr.
Det var bara blött...
Och jättekallt. Jag fryser.
Fastän en varm dusch väntade hemma.
Men inte ens de hjälper ibland.




Man skulle kunna tro att det är höst.
För det doftar regn.
Hela tiden.
Och så ska det väl vara på hösten?


Alltid lär man sej något nytt.

Att ta kort på rörelsevågor? Det är nog för komplicerat för mej än tror jag.




Varför kan ingen inse att muskler bara är till för att användas i nödfall?






En slingrig grusväg leder fram till det röda huset.
En slingrig grusväg leder fram till hjärtat








-skrev ja förresten att du va en gädda.. eller tänkte ja bara det??
-din lilla.... sluskiga.... daggmask.... eller nått...
-Sluskig? daggmask? din gråa sliskida snigel! 

La vie

Möjligtvis klämmas under din rumpa



125621-18



Och jag har handlat med Fiah. Kanske inte så givande om man tittar på vad man handlade. Inte ett enda klädesplagg, och inga skor heller! sigh.. Men, de blev en del andra saker! Och det var väl tur de.



Och mitt humör är på topp, även om inget går som det vill.
Det är kanske konstigt, men jag hoppas på det bästa.

- "grrr, jag får inte upp dörren"
- "men ey, det är bara att trycka" (kommer självfallet från en utländsk mcdonaldsanställd)
-"hoppsan...."

Fiah, varför ska allt hända mej?



Men jag är på gott humör ändå :D
ast imorn är den förbenade skolan. SKit också. Jag vill faktiskt inte. Jag orkar inte. Pluggandet börjar!


Men, la vie leker




Det är när du säger att jag inte klarar det, som jag inte klarar det.
Men jag kan klara det!
Jag klarar det om du kan vara mot mej som alla andra





å min söta lilla sockerpingla...
du får mig att på stolen vingla.
om jag för dig är en livboj...
så är du den som räddas skall i skepp å hoj....
å med detta menas att ja skulle simma till atlanten för din skull...
så du inte munnen få med vatten full...
jag vill inte att du ensam ska vara...
jag vill alltid vara där å svara...
kanske fästa mig som en näsa till en finne...
om du klämmer den får du av mig ett minne (kanske)
ett ärr på en näsa tillhörande dig...
ojoj... hejsvej...




Åhh. varför är dagarna förbi?
Fast, det klart, man måste gå vidare

Men usch...

Ett, två och tre.




125621-16Och jag provade en tröja.
Men jag var minsann för bredaxlad!
Skit också.
Det är så.
Manligheten växer.
Grrr, jaja...
Det är väl inte så mycket jag kan göra åt det,
antar jag?!

Varför hjälper det inte då?







Tänk om jag ägde en skruvmejsel. Då hade jag kunnat skruva som du sa, och vips, var jag perfekt till dej!



Och jag provade en tröja.




Det är nog för sent. eller rättare sagt, jag är säker på att det är försent. men det vill jag inte. jag trodde att det var det rätta men ack så fel. jag gick miste om något stort. rövhål... (uuuursäkta)

Och igår blev de bara en vinst på 50 kronor. på 13 lotter! fast iof, 13 är ju oturstal, kanske var det. Men irriterande var det. minsann!


Jag har kommit på en sak. (tro det eller ej) Att jag gillar att gå ut och gå. I tystnad. Det är härligt tycker jag. För då kan man springa när man vill och rensa kroppen. Det är behövligt för mej.  Bara tysnaden är härlig. Jag älskar vägen till sjön. För där är man ensam. Jag gillar inte att vara ensam annars. Men ensamheten i mej själv är så härlig.
Att gå själv. Det är härligt.
Sen är det iof härligt med sällskap då och då. Problemet är bara att hitta någon att gå med med en gång. Någon som passar ens humör. Någon som passar mina samtalsämnen. (misstolka mej rätt, tack).
Det är problemet!




- "knäckens mellanstadium"
Varför ska alla alltid misstolka mej?
-"Först är den mjuk"
Ja knäcken är mjuk först.
-"Sen blir den hård"
Ja, för den stelnar faktiskt
-"Och när man får inte den i munnen blir den mjuk"
Ja, den smälter.

Kan det göras tydligare?





Följetång, utan inbördes ordning fortsätter


Du då min lilla späckhuggare,
jag tror knappt du kan bli snuggare...
inte i mina ögon min tjej...
för där är du världens vackraste grej.
om ja din boll av snö råkar vara...
helst då den snö som du i frysen spara!
så du ibland kan ta upp mig därifrån.
och värma mig åtminstone i ögonvrån.
för du min lilla pingla...
du får mig att ringla...
likt en mask i jordens mörka hus...
som gör allt för att lysa upp sin dag med lite ljus...



Tillägnad Karin







Du min lilla snöboll vit
skynda, kom nu, spring fort hit
Jag måste prata av mej en stund
om inget, allt och magen rund
Misstolka mej nu inte fel
(oj va svårt med ett rim på fel)

Jag känner hur skolan på dörren bankar
och inget är rätt, här är felaktiga tankar
Du, jag vill stanna precis där jag är
i nuet, inte där, nej, här

Rimmen sjunker på bottennivå
som den äckliga fiskens magsäck blå



Det jag ville komma fram till är att det är äckligt att dissikera fiskar, karin! usch..
Det är verkligen äckligt!
Fy...
Tihiiiiii






Okej, det slog mej. Min sista kemilektion är gjord.
Mitt sista kemiprov är gjort!
Halleluja



Vinst

Och jag har haft en speldag med emma.
Det blev monopol och pimpampet och sätt sprätt på en miljon.
Vem som vann?! tja, behöver jag säga att det börjar på a?! (A)


Så, då ska man snart iväg igen.
Till lussetjejerna.
Mycket skoj!


Kom på igår vad jag allra helst vill. Men det är nog för sent nu...



Hoppas på en stor vinst idag, både på lotterna och spelen...
Hade inte allt blivit lättare då?!
Jo kanske.









Men ibland snurras jag in. Av toalettpapper eller något sånt. Och då vet man inte hur man ska ta sej ut, för man vill inte förstöra fasaden, inte jag iallafall.
Och jag vill så gärna komma ut, om det så bara är näsan.
Men det går inte.
Jag varken kan eller vill förstöra fasaden.
Och det kanske är dumt.
Det är nog bara en stor lögn. Det tror jag.
Men ändå är det den lögnen jag präntar in i huvudet varje dag.
Varje morgon när jag vaklnar, varje kväll när jag somnar.
Och hittills har det gått bra.
Men vad händer när det spricker?
Spricker som isen på vintern?
Jag vet inte, och längtar inte till den dagen kommer heller.
Vill inget annat än att visa.
Men vad skulle människor förstå?
Dom ser ändå bara det dom vill se.
Skit också.
Skit också!
trodde aldrig jag skulle dras in i detta.
Men det gjorde jag, och det gick fortare än jag trodde.
Samtidigt måste man va där och stötta för någon annan.
men vad gör man när det egentligen bara blir tomma ord?
Jag vet ju mer än du tror,
men så ska det ju inte vara.
Jag får så dåligt samvete.
För att jag ger dej tröst.
Tröstar dej med något jag är drabbad av själv.
Nej!
Det funkar aldrig. Å nej.
Vad ska man göra?


Och det är strunt också.
Kanske någon vet nu.
Fördelen är att dom tror att det är över.
Fördelen är min täckmantel.
På ett sätt hoppas jag att den ska dras bort av någon.
Men det är tryggare att vara omsvept av den än så länge.
På ett sätt hoppas jag dom ska se.
Men hur blir det då med drömmen?


Kanske är det en dum dröm.
Men det är fortfarande min dröm












Och det kommer bli en följetång, utan ordning

dina ord till mig värmer likt solen.
så att ja nästan trillar av stolen.
jag ser dig som en stor knasboll...
ta de inte fel du är mitt lilla troll...
dina ögon glittrar som snön i skogen.
din hjärna är som en tomat mogen.
ditt hår böljar likt något vackert i vinden.
färgen du har är så vacker på kinden.
du min älskling är.
ja håller dig för alltid kär.
jag ser dig i en barbieklänning rosa.
hittar inget rim.. nu ska ja till bussen flåsa...
hejdå till min fina!
ses i morgon... hoppas se dig skina!





Karin, min lilla ärta
utan dej tomt och kallt det skulle vara i mitt hjärta
Du fyller det likt vårsolens strålar
och en vacker bild av världen du målar
Inte allt hemskt där borta
utan det här vi lever i

Du är som en nallebjörn om natten
ger en trygghet och omsveper mej med vatten
Inte kallt vatten från havet
utan varm, mjikt vatten från bubbelbadet.

Nu till dej jag har börjat med ett brev
fast det blir allt lite skev(t)
för mina rim är inte som dom en gång var
men kärleken till dej finns alltid kvar





Vänd dej om

men du min kära...
du förstår inte hur dina ord kommer nära...
nära mitt hjärta och min själ...
ord som helar och gör väl...
jag stöttar dig långt bort i fjärran land...
om du behöver ska ja vara där med min hand.
för du är den vakcraste lilla pärla bland många...
jag önskar dag ut och dag in att ingen ska dig fånga...
för jag vill att du fri ska va...
för frihet är något som alla borde ha...


Min kära Karin.
Vår diktsamling måste öka...




Och det kan vara svårt att inse att man måste stoppa i tid. Men när man är själv är det inte alltid så lätt. Själv på ett visst stadie. Ett stadie man bara kan behålla för sej själv, för ingen annan fattar riktigt. Jo du, du fattar. Men tiden är inte inne än. Hur ska man göra. Det måste komma ut. Kanske. Nej!







Och vi kom fram till många saker.
Jag och Hon.
Att inte rumpan är de viktigaste på baksidan, utan ryggtavlan!
Finns de något, tja, snyggare med en bred ryggtavla?
Nej, vi kom iallafall inte på något snyggare.
Ojojoj, inte trodde vi att vårat samtalsämne skulle sluta där?!
Nej, det gjorde det inte heller.
Vi trodde det skulle sluta tidigare, men icke...

Det var iallafall ett trevligt samtalsämne.


125621-13



Och när jag sa att jag kände mej manlig jämte honom, skrattade dom...
Men de var faktiskt sant!
Jag var dubbelt så bredaxlad, och nästan längre med.
Han kanske vill bli min tjej?



Ojoj, varför slutar det alltid så oseriöst. Kanske för att... bygger man upp en oseriös fasad blir allt lättare. Alla männiksor tar lättare på sånna människor. Glad, oseriös och leende. Och det som finns i kommer inte fram. Och det är väl både positivt och negativt. Än så länge är det positivt, inget annat, även om Du vill få det till att vara negativt.

Även om du försöker få mej nedtryckt,
även om du trycker på "jo, du mår dåligt"
även om du inte lyssnar på vad jag verkligen har att säga.

Snälla, vänd dej om och låt mej andas!!






Men fy vad jag kan längta tillbaka.
Tillbaka till våra traditionsenliga tisdagar.
Både datakunskapen,
och dansen.
Det var tider det.
Det var lycka det.

Karin, karin. Som en froststjärna.
Alldeles speciell och vacker

Mot Karin

Idag ska jag till Karin.
Min underbara Karin.

Min, jag missbrukar ordet min.



Och det är inte långt kvar på lovet men innan det är slut ska jag minsann ha symöte. Jojemensan, symöte med flickorna var det.



Och ibland frågar man sej själv vad meningen egenttligen är.  Oc alltför ofta kan jag inte svara på frågan. Då är det skönt att ha någon som kan svara på den åt en. Det är väl bara synd att man inte tänker på att fråga Honom med en  gång. Vad mycket problem jag skulle slippa..

En känsla

Och man tror att lycka kan bli fulländad.
Och det kan den.
Men så fort den har blivit fulländad,
raseras den av något annat.


Den värsta döden är kanske ändå hoppet.
Eller att klämmas ihjäl.


Skit också.
Nu vet hon för mycket.
Äsch.
Varfö går det så fort.
Varför?
En gång. Två gånger. Tre gånger. Jag kan inte längre räkna.
Nej, jag är fast, och hon vet för mycket!
NEEEEJ!!!!!
NEJ!
DOM KOMMER VETA


Dåligt samvete.
Dåligt samvete för att det är botten,
men för att man ändå längtar dit.
Längtar nej, inte till det eviga tjatet.
Nej, till det andra.
Till resten.
Men jag vill ändra på det nu, jag vet att jag måste ändra på det.
Men hur kan det då vara så svårt?
Men min täckmantel är den bästa man kan ha.
En stor täckmantel.
Som ett överkast i rött tyg.



125621-12


En tanke, men en annan känsla.
En bild, men en annan känsla.
En känsla, men en annan verklighet.
Skit också.


Vill till en dröm.
Där verkligheten är som min dröm.
Men jag kommer nog aldrig dit, fast jag vill.
Jag måste börja jobba på det.
Börja jobba på det nu!
Men hur ska det lyckas när ingen vet drömmen?
Det går nog ändå.
Jag vet att det går.
Det måstde det helt enkelt, för det är min dröm.

Och drömmar är till för att uppfyllas?







Kanske ska man bli nunna?
En sjungande sådan?

Fast då kan inte drömmen komma fram.






När allt vänds upp och ner.
Det hände, fastän det aldrig skulle hända mej.
Kanske var det bra. det kanske det var.
Fick mej att inse fakta.
Eller så fick det mej att höja (sänka) mitt mål.
Skit också.
Trodde nog att det var bra.
Men inte.
Trodde.
Trodde.
Trodde.
Aj då.




Och jag grävde i sanden. Ett sandslott. Det var fantastiskt. Tills jag skulle bygga en tunnel. Då var en sten i vägen. Och jag slet för att få bort den. Men den gick inte att rubba en millimeter. Och Han kom. Frågade, "varför är du arg." "Stenen går inte att rubba... ""Nej, men varför inte fråga om mina Hjälp?" och stenen var helt plötsligt borta.

Jag räknar inte alls.











Hur defineras gammal kärlek då?
För ny rostar ju inte.