Vänd dej om
men du min kära...
du förstår inte hur dina ord kommer nära...
nära mitt hjärta och min själ...
ord som helar och gör väl...
jag stöttar dig långt bort i fjärran land...
om du behöver ska ja vara där med min hand.
för du är den vakcraste lilla pärla bland många...
jag önskar dag ut och dag in att ingen ska dig fånga...
för jag vill att du fri ska va...
för frihet är något som alla borde ha...
Min kära Karin.
Vår diktsamling måste öka...
Och det kan vara svårt att inse att man måste stoppa i tid. Men när man är själv är det inte alltid så lätt. Själv på ett visst stadie. Ett stadie man bara kan behålla för sej själv, för ingen annan fattar riktigt. Jo du, du fattar. Men tiden är inte inne än. Hur ska man göra. Det måste komma ut. Kanske. Nej!
Och vi kom fram till många saker.
Jag och Hon.
Att inte rumpan är de viktigaste på baksidan, utan ryggtavlan!
Finns de något, tja, snyggare med en bred ryggtavla?
Nej, vi kom iallafall inte på något snyggare.
Ojojoj, inte trodde vi att vårat samtalsämne skulle sluta där?!
Nej, det gjorde det inte heller.
Vi trodde det skulle sluta tidigare, men icke...
Det var iallafall ett trevligt samtalsämne.
Och när jag sa att jag kände mej manlig jämte honom, skrattade dom...
Men de var faktiskt sant!
Jag var dubbelt så bredaxlad, och nästan längre med.
Han kanske vill bli min tjej?
Ojoj, varför slutar det alltid så oseriöst. Kanske för att... bygger man upp en oseriös fasad blir allt lättare. Alla männiksor tar lättare på sånna människor. Glad, oseriös och leende. Och det som finns i kommer inte fram. Och det är väl både positivt och negativt. Än så länge är det positivt, inget annat, även om Du vill få det till att vara negativt.
Även om du försöker få mej nedtryckt,
även om du trycker på "jo, du mår dåligt"
även om du inte lyssnar på vad jag verkligen har att säga.
Snälla, vänd dej om och låt mej andas!!
Men fy vad jag kan längta tillbaka.
Tillbaka till våra traditionsenliga tisdagar.
Både datakunskapen,
och dansen.
Det var tider det.
Det var lycka det.
Karin, karin. Som en froststjärna.
Alldeles speciell och vacker
du förstår inte hur dina ord kommer nära...
nära mitt hjärta och min själ...
ord som helar och gör väl...
jag stöttar dig långt bort i fjärran land...
om du behöver ska ja vara där med min hand.
för du är den vakcraste lilla pärla bland många...
jag önskar dag ut och dag in att ingen ska dig fånga...
för jag vill att du fri ska va...
för frihet är något som alla borde ha...
Min kära Karin.
Vår diktsamling måste öka...
Och det kan vara svårt att inse att man måste stoppa i tid. Men när man är själv är det inte alltid så lätt. Själv på ett visst stadie. Ett stadie man bara kan behålla för sej själv, för ingen annan fattar riktigt. Jo du, du fattar. Men tiden är inte inne än. Hur ska man göra. Det måste komma ut. Kanske. Nej!
Och vi kom fram till många saker.
Jag och Hon.
Att inte rumpan är de viktigaste på baksidan, utan ryggtavlan!
Finns de något, tja, snyggare med en bred ryggtavla?
Nej, vi kom iallafall inte på något snyggare.
Ojojoj, inte trodde vi att vårat samtalsämne skulle sluta där?!
Nej, det gjorde det inte heller.
Vi trodde det skulle sluta tidigare, men icke...
Det var iallafall ett trevligt samtalsämne.
Och när jag sa att jag kände mej manlig jämte honom, skrattade dom...
Men de var faktiskt sant!
Jag var dubbelt så bredaxlad, och nästan längre med.
Han kanske vill bli min tjej?
Ojoj, varför slutar det alltid så oseriöst. Kanske för att... bygger man upp en oseriös fasad blir allt lättare. Alla männiksor tar lättare på sånna människor. Glad, oseriös och leende. Och det som finns i kommer inte fram. Och det är väl både positivt och negativt. Än så länge är det positivt, inget annat, även om Du vill få det till att vara negativt.
Även om du försöker få mej nedtryckt,
även om du trycker på "jo, du mår dåligt"
även om du inte lyssnar på vad jag verkligen har att säga.
Snälla, vänd dej om och låt mej andas!!
Men fy vad jag kan längta tillbaka.
Tillbaka till våra traditionsenliga tisdagar.
Både datakunskapen,
och dansen.
Det var tider det.
Det var lycka det.
Karin, karin. Som en froststjärna.
Alldeles speciell och vacker
Kommentarer
Trackback