baramoi

Faktum är att det var hur kul som helst att brumma runt på gokart-banan igår, även om jag vad hur nervös som helst. Ja minsann! Efter x antal varv (hoppas Bengt läser detta och uppskattar mitt matematiskta språk) hade man fått in fjutten och körde som aldrig förr. Man struntade i att bromsa i vissa kurvor, och slutade även att oroa sej över om man verkligen inte skulle ha säkerhetsbälte. Och sant att säga som kom jag hela vägen till final! Hm... Cfinal! Men, man får inte glömma att jag aldrig kört de innan, så jag klassas fortfarande som godkänd. I det loppet slutade jag på andra plats, efter en fruktansvärt förlust mot Gustaf, med en hundradel. Kändes nästan fånigt, och jag frågar mej själv om det verkligen är en vinst om man bara ligger över med en hundradel?! För att öka mitt eget välbefinnande kommer jag fram till svaret nej. Men vissa andra brummade på som tusan, och vinsten togs hem av Daniel, Faktum är att jag är förundrad av dom som körde fortare än mej. Jag menar, jag gasade ju så mycket de gick. Hur sköven kan man köra fortare än de? Möjligtvis har de något med svängarna att göra. Kanske tyngdpunkten i bilen. (okej, den ska vara låg, betyder inte detta att korta personer borde vinna?) Kanske har de något att göra med föraren?! Ja, jag tror faktiskt de helt enkelt. Det har nog med skickligheten att göra. Jaja, prispallen blev full av Larssons och Alexandersson iallafall...
Kvällen avslutades med att gå till en pizzeria, utan att köpa pizza. Istället blev det en dricka för att rena luftrören från alla avgaslukter och för att fylla på vätskeförrådet. Måste säga att de va bland den godaste drickan jag druckit.

Och faktum är att jag aldrig krockade. Nästan iallafall. (Jag avrundar neråt, de va en krock). Men ändå när jag vaknade i morse kände jag mej mörbultad.
1. Armarna är fortfarande mos
2. Jag kan fortfarande inte titta åt vänster ordentligt
3. Min rygg gör ont
Och anledningen till att ryggen för ont är INTE att jag på något sätt börjar bli gammal. Nej, saken är den att ryggraden täcks av ett brönnsår, som den förbenade gokartbilen akapade. Jag kan bara säga att det gör förbenat ont. Ja, det gör ont att sitta, ligga och ha på sej kläder. Tro för den sakens skull inte att ja går naken. Nejnej, de skulle aldrig falla mej in. Men ont gör det iallafall, och ryggraden mår itne bra!


Och jag tappade rösten idag. När jag pratade med Sofie. Och det finns två anledningar eller hypoteser till varför jag gjorde de.
1. jag hade sjungt konstant i en timme före samtalet
2. Vi skulle försöka så snabbt som möjligt prata igenom våra liv och vad som hänt de senaste åren.
Så att säga. Jag tror mest på andra teorin.


Emma ropar.
Monoplet väntar
(varför vill människor som bara förlorar spela om och om igen?)