baramoi

Jag njuter i fulla drag av att vara hemma, sitter framför granen, mumsar på en Marabou och andas bara in den svenska atmosfären. Jag älskar den svenska maten, säger pardon till folk i affärer och känner mej ibland en aning malplacerad. Desutom undrar jag hur alla kunde fortsätta sina liv utan mej? Nåja.

Nu ska jag dock gå och bada en skvätt, ja, njuta av ett rent badkar.

Idag är The Day, jag ska ut på resande fot för att återse familjen till jul. Mysigt! Klockan är nu halv fem på morgonen, jag äter flingor och dricker äckelmjölk. Inte fullt lika mysigt. Lämnar mina lägenhetskompisar, drar väskan i 45 minuter till navetten, landar på flygplatsen vid halv sju och sen börjar resan hemmåt. Önska mej lycka till. Vi ses snart!

Imorgon åker jag hem, hem till familj och Sverige. Efter lämnar jag mig ett varmt Frankrike med julmarknader, petit papa noel och franskalektioner. Även om jag vet att jag är tillbaka om två och en halv vecka tycker jag att det är lite sorgligt, speciellt eftersom inte alla elever kommer tillbaka, de som faktiskt gör skolan till just den bra-iga skola det är. Jag måste meddela att det var sorgligast att säga hejsvej till Pamela idag, min danskompis försvinner liksom. Vem ska jag nu skaka med på Panama? Hon har ju stilen...

Idag ska jag också säga hej då till min kära colloc Anna, och inte ett enda öga kommer att vara torrt. Eftersom jag går härifrån halv 6 imorgon bitti så kommer vi alltså att säga adieu ikväll, och det kanske är bra. DÅ kan man stänga in sej på rummet och snyfta utan att nån behöver se. Innan dess ska vi dock städa, träna, äta tacos, äta glass till efterrätt, dela kort och videos, helt enkelt bara umgås och prata. Härligt. Packa ska vi väl också hinna med någonstans...

Idag fick jag även sagt hej då till min kära franska vän Adele. Gullig som hon är fick jag ett superfint armband (bild) i julklapp. Nu ska jag bara hitta nåt bra till henne i SVerige... Dessutom fick jag en ros av italienaren Andrea vilket förklarar bilden nedan. Ja, jag går inte och köper blommor till mig själv. Ska jag vara ärlig kunde jag inte låta bli att skratta när jag fick den. Okej, de va väl gulligt men fy farao vad patetiskt! Det faktum att han är italienare gör allt ännu mer komiskt.


Frågan är om jag hinner skriva här innan jag åker. Ja, det kommer jag säkert att göra. Så vi hörs, antingen i Frankrike eller i Sverige!

Det är inte ett adieu
det är ett a bientôt

Jag har varit dålig på att uppdatera, och kanske beror det på att det känns som om jag snart är hemma, vilket jag också är såklart. den sjuttonde idag, och den nittonde åker jag. Ska det erkännas ska det bli så underbart härligt att komma hema, att se alla och att äta lite riktig mat! Dock hade det inte varit lika kul om man visste att man inte skulle tillbaka 4 månader efteråt. Nu blir det snarare en slags minisemester, där man kan fylla på sina kraftförråd.

Igår kväll var jag ute med Sandra, Pamela och Jennie för att mysa till det lite. Vi satt utomhus till klockan var tio och smuttade på te. Utomhus! Ja, det bidrar också till att ja längtar hem för man får ju för sjutton inte julkänsla någonstans. Dessutom packade jag igår, eftersom jag minsann inte tänker betala hyra för de två veckor under julen ja inte bor här. Grejernsa får jag lämna på studenthemmet Boutonnet, men hur sjutton ska  jag få dit sakerna? Det är trots allt fyra IKEAkassar med,... massor. Hur mycket kan man samla på sej egentligen på 10 veckor?

Nu ska jag dra mej och äta frukost och titta på adventskalendern... Det är riktigt spännande nu...

Nej, det var ju lucia igår, men eftersom jag var ute hela, hela dagen och julhandlade så hann jag aldrig uppdatera. Och vad gjorde vi då? Anna och jag började dagen med att gå och köpa färskt bröd och pain au chocolat. Mums, det var en väldigt grundlig frukost kan jag säga. Dessutom hade fyra pannkakor kvar sen dagen före vilka också slank ner som frukost. Men det var nog bra, eftersom jag och Anna senare alltså gav oss ut för att handla julklappar. In och ut i affärer, gränder och köpcenter. För mej så gick det riktigt bra med inköpen, jag har faktiskt bara två saker kvar att fixa. För Anna däremot så gick det sämre. Hon slutade dagen med två inköp, vilket inte riktigt var vad hon planerade. Vi avslutade kvällen med att gå till det svenswka cafeet hemma sm ägs av en göteborgare. Glögg, pepparkakor och chokladbollar slank rätt ner och landade väldigt bra i magen. Höjdpunkten på kvällen var när luciatåget kom vandrade i den franska gränden. Mysigt, och det var vår kära Pamela som var Lucia. Oj, jag längtade helt plötsligt tillbaka för två år sedan...

Och nhu är klokcan halv fyra, och jag har för femte gången vaknat upp idag. Jämte sängen står en grön spann och det enda jag ätit idag är ett halvt äpple. Nu kan man ju undra varför, och det gör jag också. Inatt vaknade jag över att jag inte mådde bra nånstans, cilket tillslut innebar att middagen fick se dagens ljus. Fy!! Men jag har världens bästa colloc som mitt i natten sprang upp och hjälpte mej. Ja, Anna gjode och gör så att jag inte får allt för mycket hemlängtan (för helst hade jag vart hemma hos mamma och druckit avslagen cola). För cola har jag ju inte heller här, jag menar, vem trodde att jag skulle bli magsjuk? Men Anna sitter jämte mej och klappar på mej och jälper, hon är guld värd.

Och nu till något trevligare. Öööh, jag är inte i form att skriva mer, min hjärna håller på att skrynklas ihop. Sov gott, jag tar en omgång sömn till.

Jag är hemma. Faktumr är att jag kom hem igår men jag var så trött att jag stupade direkt i säng, nästan. men oj vad jag har haft det bra, och oj, vad jag redan saknar min kära Raph. Ja, för jag hade det verkligen bra. På fredagen tog jag tåget till Lyon där Benjamin mötte upp mej och vi gick ända till mitnatt på gatorna för att kolla in Fête des lumières. Detta var en sak för sej, det kan jag meddela. 4 miljoner människor samlades nämligen på gatorna i Lyon för att kolla staden, då allt, ALLT; är upplyst med lampor. Tyvärr går det aldrig att fånga bra på kort, men här är väl ett av dom bättre.

Oj, nu blev inte bilden vänd. Strumt samma. Detta är alltså en kyrka som i vanliga fall är hellt grå/beige. Voila, nu med mer färg. Riktigt snyggt var det iallafall och man kunde bara gå runt och njuta av allt. Nästan, de va lite kallt! Jag nåste säga att jag nog är ganska bortskämd med vädret här nere i söder, och jag frös igen näsan där uppe i norr... Men, jag överlevde, uppenbarligen.

Sedan begav vi oss med bil till Lons, mitt i natten för att återse min fransman nummer ett, Raphael. Och vem skuttar inte ner för trappan när jag kommer fram till det gigantiska, gamla slitna huset i Lons? Två kindpussar senare och hundratals leenden kunde vi konstatera att vi båda var trötta, och behövde sova. Snark. Och helgen susade förbi i världens fart. Miss France avnjöts på lördagskvällen, och på söndag morgon möttes jag i köket av en släkting till Prosts som till min stora förtjusning frågade "ohlala, c'est miss France qui entre la cuisine?" Och med till min förtjusnng menar jag att han trodde jag var fransk. Eller iallafall trodde att jag hade KUNNAT vara det. Vilken känsla. hehe.

Sista natten avnjöts under  en kall stjärnklar himmel i jacuzzin. Det var dock inte lika romantiskt som de låter. Men, jag kan meddela att jag var hetar än någonsin, i en blommig baddrökt från senare 60tal. Helt allvarligt, jag övertog hans mammas ungdomsbaddräkt. Maillot de bain.



Och, hemvägen var fin den. Nåja. Tio skulle jag sitta på tåget från Lons. Men nähä, på grund av en olycka satt jag inte fär förrän halv tolv. Vilket innebar att jag missade tåget från lons till Montpellier, aoch, hur skulle jag komma hem? Jo efter ett antal stelfrusna timmar på stationen kunde jag vid halv 4 tiden hoppas på tåget hem, och tillslut tog jag ett kliv ut i värmen och solen. Skinjackan, mössan och vantarna åkte av och jag lapade sol i trekvartsärm! Härligt.

Jag ska väl även meddela att när jag om hit trodde jag skarpt att jag skulle behålla alla mina gamla, svenska vanor. Den första veckan passerade bra, den andra också. Men sen började det bli svårt. Men en massa pains aux chocolats lockade var det inte längre lätt att vara ståndaktig. (det fanns ju dessutom ingen marabou). Detta resluterar i att jag nu har ändrat mina matvanor, för mycket. Jag äter ost konstant, ja, blir jag småsugen på nåt går jag och skär mej en rejäl ostbit. Och min frukost har även den fallierat, från 4 knäckebröd med Kalles och ägg, har den ny blivit en kopp te och en pain au chocolat. Onyttigt, ja, det kan man tycka, men ack vad gott. Dessutom är jag ju bara i Frankrike en gång (njaaa...) och då får man passa på att köpa så mycke det bara går i bagerierna!


Och, dom hade smink på sej! Nej, internt. Det är bara nio dagar tills jag åker hem! Jag kan inte förstå vart dom här månaderna har tagit vägen? Tack och lov för att jag kommer tillbaka, annars hade de varit jobbigt. Det värsta är väl att tiden efter jul kommer att gå minst lika fort som den har gjort före. Hjälp, snart måste jag bestämma vad ja ska göra sedan...

Nu är jag resklar! Hej då så länge :)

(okej, jag hoppas på att allt går bra fastän jag fortfarande inte vet vart jag ska när jag kommer fram, fastän jag inte har någon karta, fastän jga inte vet vart turistinfon finns, fast jag inte vet hur jag tar mej tillbaka till Lyon från Lons. Det kunde vart värre)

Klockan ringde på halv sju och jag hoppade in i duschen. Efter restaurangbesöket igår gick jag och la mej ganska så sent, så jag måste säga att det var riktigt tufft att lämna sänger. Var för övrigt en super restaurang igår, Le Tomate. Trerätters för 12,9 euro är inte alltför illa enligt mej. Toast med ägg och roquefort, fisk med haricots verts och en mjuk chokladmoussekaka. Det var vrålgott och jag blev mätt ända ner i tårna.

Men nu sitter jag alltså här, ska bege mej till skolan en lektion och sen hemmåt för att fixa det sista inför tripen. Tåget går 2 och oj vad det ska bli kul. :) Önska mej lycka till!

Jag förstår mej inte på det här. Det är fjärde december och jag är ganska perdu. Både förste och andre satt jag nämligen på balkongen och solade. Hallå, vad är det för december? Därför får jag försöka kompensera detta på annat sätt. Därför bestämde jag och Anna oss för att varje morgon till frukost titta på julkalendern. Nja, den är väl sådär bra tycker jag... En chokladkalender har vi också skaffat oss för att räkna ner. Dessutom bestämde vi oss för att förra helgen ha julpyssel. Det resulterade i pappershjärtan och en mycket vacker (?) adventsljusstake (se bild ovan...). Och är man fattg student så är man, vi tog toarullar och klädde in i rött papper. Mycket vackert. För att få ytterligare julkänsla knyckte vi något som nästan såg ut som granris (så nära som det går i frankrike iallafall) och la runt ljusen Allt ställdes i en pajform. Detta kan jag ändå varmt rekommendera, blev lite julstämning iallafall!

Sedan bjöds några svenskar in och vi hade adventsfika tillsammans. Glögg, pepparkakor, skivad pepparkaksdeg, julmust... ja, allt som hör julen till! Nåja, advent iallafall. (inte lussekatter!!)


Men det är trots allt inte jul än, och därför hinner jag med en lite helgtripp här i Frankrike, mot Lons le Saunier! Imorgon beger jag mej med TGV till Lyon för att möte upp den äldre av bröderna. På lördag morgon beger vi oss till Lons och där får jag återse min kära Raphael! Dock åker jag tillbaka på måndag, och då blir de tomatsoppa... mums! Jag får väl se om jag ahr tid att skriva här när jag är i Lons, tiden får utvisa!


Men nu när jag ändå var inne på det här med julen tänkte jag posta en bild på en del av det finaste (!!) julpyntet i stan. Ett tak av små lampor. Kolla på dom istället för på oss, det var inte det bästa kortet, men det enda som inte var helt suddigt...




So long, jag lovar att vara rädd om mej! (varför säger alla det till mej?)