baramoi

Och ny är det nytt år, och mitt sentimentala jag tränger fram. Vart har ett år tagit vägen egentligen? Vad sköven har jag gjort med mitt liv året som gått, som egentligen betydit något? Hur kan man gå vidare till ett nytt år, när det gamla egentligen inte alls är avslutat? För jag kan meddela att jag bärjar på tusen nya saker som aldrig blivit klara, både stickningar och livsplaner. Men tiden rullar ju på, och jag antar att det egentligen bara är att hänga på tiden, låtsas att den är din vän.

Och nyårafton med Johanna, den kunde inte firas med nån bättre än henne. Hon kom till mig, vi åkte till Hanna. Mycket blev som det inte skulle, mycket blev som det skulle. Vi hamnade till slut i en bil, där det bar av till, ja, jag skulle kalla det skogen. Men utan Johanna hade det inte blivit lika kul. Det ska di veta, kära vän. Dansadet blev i och för sej ganska begränsat (nej misstolka nu inte), men snart bär det av för trion in till götet. Ensamma, och då ska det minsann shakas. (ja, "shaka gärnet" som vi så fint uttrycket det sandra..) Vid elva ringde Sandra. Londonbo, var hon under nyår. Sorgligt med sant.

Och fjällenresan ligger nu mindre än en vecka framför oss. Ja, om en vecka precis befinner jag mig i Norge nu. Och jag fattar inte vad jag håller på med. (på flera plan). Jag kan för sköven inte åka skidor eller något annat som man får åka i dom pulkaförbjudna backarna. Hjälp, jag är ju störd! Hjälm, heltäckande lakan och stora skidglasögon ska jag ha, så ingen känner igen mej. Fast kanske är det om jag åker i de kläderna som folk kommer att känna igen mej... Nej, fy farao, jag kommer välta! Meeeen, någon måste stå för underhållningen.



Puzzel.
Gör man rätt växer bilden fram som den ska, enligt en given förlaga. Gör man fel så är det bara att plocka bort och börja om. Det tar lite längre tid, men ingen skada skedd. Bilden blir lika perfekt ändå, så småning om. Så fungerar inte resten av livet. Nej, där kan ett litet misstag vara irreparabelt och ödelägga allt man hoppats på. Varje sekund är en bit av helheten och den kommer aldrig tillbaka. Går inte att ändra eller flytta.
För det är dagarna som går som är livet


Tjo, jag vill ut och springa. Bara för att jag har massa överskottsenergi i form av glädje :D