Bara några fjuttiga timmar mellan mej och Grekland

Om några timmar. Bara några futtiga timmar.
Sen sitter jag på planet.
och innan dess är de allt för mycke att göra innan klockan ringer vid halv fyra tiden inatt. Jösses.

Hej då!
När jag anländer tillbaka till Sverige om en dryg vecka hoppas jag på att vi tar med solskenet till studenten. Minsann

Ha överseende med kortet men...

Men det var en tid det.

For sure

O ja.

Chokladen smälter i magen med samma takt som skoldagarna rinner iväg. Jösses, snart slut.


Och då bär det av, dit det just nu är 23 grader. Inte dåligt. Till min alldeles egna lägenhet i mitt alldeles egna Montpellier. Tim, min käre vän från tidigare visiter en France, hjälper mej att hitta tillrätta, mörsi bjukopp. Dessutom kommer det bli extremt kul att träffa den där fransosen igen. Vi hittade trots allt på en massa skojsigt! :) Snart...

Min framtid som fransos

Min framtid osm fransos från det ljuva 20. Det skulle vara något. Vin, ost, rökning. Okej  inte bra någonstans men oh så snyggt efter att jag och mamma letat kort. Nej, dessa tre punkter kanske man inte bara ska leva på men. Ändå. SNyggt var ordet. Frisyrerna dessutom. Därför ska jag passa på att ha en sådan på balen.

Ja balen. Den är snart. Och jag, moi, har börjat höra det tissals och tasslas vem som ska sitta med vem. Japp, direkt från säkra källor. Damdamdamdaaaaam. Men,mina läppar är förseglade och yttrar inte en endaste liten placering.

So long


Om exakt en vecka är jag någonstans i det blå

Japp.
Allt eller inget skulle jag vilja säga.
Och för mig är det på den punkten allt.
Eller ska man säga inget?

Om exakt... en vecka!
En vecka sitter jag på flygplanet just nu! Helt fantastiskt. Jag får kill i magen av att bara tänka på det. Jag älskar att resa. Älskar. Verkligen. Ouiiii!

etthundraochnio

100 gram kexchoklad 9 sockerbitar

I allt

Vi.

image307image308

image309

Ack, lite kul har vi ihop.
Och det var sista året med dansuppvisningar för hela min framtid och detta resulterade i både en och två tårar när jag begav mej hemmåt. 15 år av mitt liv. 15 år har dansen vart där. Och nu är den bara borta. Snyft. Och inte blev öhonen torrare när jag fick blommorna och kortet av Hanna. Ååå! Ja... Men att hon kommer till höst eller vår känns ganska bra. Mycket bra. Hanna, se bara till att itne träffa nån italienare i sommar! :P Nej, men de känns faktiskt ganska konstigt. Trösten får vara att vi har sommaren framför oss, och vi vet hur det går när vi är tillsammans!!
Snyft!


Hanna och kanske en och annan bild

Kan någon köpa mig ett nytt Fokus?

Jag har vandrat bort.
Bort från det jag en gång ansåg viktigt
Än.
Det gör jag än.
Det är bara det att mitt liv är omprioriterat.
Skit.


Jag snurrar i solen och yrseln blir befintlig. Så stannar jag men världen fortsätter. Det är i stadiet jag befinner mig. Världen snurrarr och jag hinner inte med. Svårt att sätta fingret på. Svårt att... men det är livet. Livet. 

För första gången förstår jag innebörden av att
Livet är dagarna vi räknar

Livet är dagarna vi räknar 

Stormsteg (typ dagisfröken)

Allt, ALLT närmar sig med stormsteg. På gott och ont. Just nu mest på gott. Även fast det gör lite ont.

Le premièr audition

125621-306

De första uppvisningarna är nu avklarade. Redan i förrgår. Jag tror linserna är förstörda av smink och hårspray och håret är trasigt av produkter. Bade i söndags kväll va de härligaste någonsin tror jag. Solot är även det avklarat. Sorgligt men sant. Undra hur det går nu så att säga. Uuuu....

Attans bananer.
Det var igår det. Nu blickar vi framåt med chokladen som ledstjärna.

Och jag har nu seriöst försökt gå in för franskan. Jag tror det går framåt.  Därför skickaeds det igår iväg ett mejl. Till ma petite puce för att återuppta vår breevväxling. Hehe.

Och.
Är det så konstigt att jag vill vara med?! Kollade tillbaka på talet och alla 50 000 som  stod och klappade. Varenda minut på scen var... åh! Därför är också min första audition gjord. Att jag är för gammal är dock ett faktum. Men, som hon sa, nationalsången ska också sjungas :D



Tjo

Hanna är nu 18 år. Den lille saken.
Det firade vi, jag johanna och hanna med att vid tolvslaget springa in på sociten för att roa oss lite grann. Och valuta för pengarna fick man. Massa folk och stort och bra. Massa lediga stolar vilka våra fossingar var glada för.

Dagen började hos Andreas med grillning och umgänge. Iväg bar det sen med tåget till stora Verberg där vi vandrade runt till en början. Mycket givande. Kallt i kappan på grund av dåligt foder. Tack och lov var det uppehåll. Premiär för Hanna och vi deltog. Så mysigt. Dansande utanför fästningen med Hannut ,och pussande med Hannut på gräsmattan. Höhö, nej. Vad tror du? Där går gränsen. Nå.

Nu klarnar vädret.
Tjo.
Då ringer nog Johanna snart.