Tjugoförsta dagen i Montpellier

Helgen har hittills varit helt underbar, verkligen. Efter skolan i fredags begav jag och Pamela oss till gymmet för ett step pass, vilket var hur kul som helst. Nja, step-dance hette det faktiskt, och det var verkligen min grej. jag måste erkänna att det var ganska klurigt, men trots det lika bvra träning och roligt. En kvart senare påbörjade vi ett klass med Modern jazz vilket även det var super! där blandades balett med jazz, afro och stretch. Åh, nu inser jag hur mycket jag faktiskt älskar att dansa! Läraren var även hon jättebra och pedagogisk, och man kunde faktiskt förstå en hel lektion. Ja, det kan ju bero på att termerna inom dansen är desamma överallt med! :P

Och, när jag kom hem från träningen fick jag en superb överraskning. På byrån låg ett paket till mej från sverige, familjen! åh, vad jag tycker om dom, dom verkar precis veta vad jag behöver. Tidning, film, choklad och tuggummi... det kunde inte bli bättre efter en hel eftermiddags träning... nackdelen var attnjag blev så slö av att titta på film och äta choklad att jag skarp övervägde om jag skulle stanna hemma.






men på kvällen bestämde jag mig till slut för att gå ut med mina svenska kompisar istället för med fransoserna. Vi hade det väldigt trevligt, och en hel del från Suisse (jag kan inte stava det på svenska) blev också en delaktighet av kvällen. Vi begav oss till dansstället Panama och dansade järnet, eller ska jag säga "shaka gärnet" kanske? (åh, Johanna). dock var inte hemvägen lika trevlig. jag och Pamela fick sällskap hem av två killar från skolan eftersom dom inte ville vi skulle gå själva, och de va ju snällt. Och när vi egentligen inte hade så långt kvar ser vi en ambulans och polis, vilka stannade oss. Ett gäng killar kommer ut från en lägenhet, varav en är... usch, helt blodig! jag kände mej delaktig i ett avsjitt av Cops. Det var verkligen läskigt, och illamåendet blev ett faktum. Fy, det var faktiskt vidrigt. Vi kunde dock fortsätta att gå, men det var inte helt mysigt, eftersom gatan var täckt av blodiga fotspår. Yack! Längre fram såg vi en ruta totalt krossad (alltså en sån där stor kraftig glasruta) in till en affär med en massa klänningar. Jag förstår fortfarande inte varför någon kille krossar en ruta in till en klänningsaffär, men, de finns alltid så mycke konstigt folk.

Men, totalt sett hade jag en väldans rolig kväll med allihop, och jag är verkligen superglad för alla underbara människor man får chans att vara med!




Och nu är jag redo för en tripp hem till Victoria! Superb, jag återkommer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback