baramoi

Jag har tidigare sagt att det är krig mellan husets katt och mej. Jhar alltid varit trevlig mot den, men den gillar mej öndå inte! Därför ger jag den inte mat, jag släpper inte in den när den står utanför dörren och jamar och jag skrämmer den. Moahaha!

Däremot saknar jag söte Pyllerå (Molly) som sjutton. Det är min katt de, kissen på bilderna.

Vackra snö. idag är jag lycklig, jag skyttar runt, äter havregrynsgröt med sirap, kanel, socker, mjölk. Jag lyssnar till änglaspelet, årets Luciafirande och doppar lussekatter i grönt te. Jag tar en varm dusch och luktar gott. Så tänder jag ljuset i snölyktan, och skänker en tanke åt dom därhemma, jag saknar er.

Har man ingen snö får man fixa lite själv!

Häromdagen var jag med pojkarna för att vaccinera dom. Inte nog med att dom trodde att jag var fru till Ben och mamma till barnen (hur fick dom ihop de?), det var även extremt komplicerat. Doktor skulle träffas, papper skulle fyllas i. 1,5 timmar tog de att vaccinera två små barn! Eller nej, ett barn. Rafael var så rädd och vägrade sitta still. Ben tog honom i knät och sjuksköterskan sa åt mig att hålla fast Rafaels ben. Han bytte då taktik, från sprattlandes till att skrika så högt att hela salen stannade upp och man hörde två andra barn började snyfta dom med. Så går det till i fransk sjukvård, hoho. Håll fast barnen så trycker vi in en spruta. Men nej, han fick ingen vaccination. Och så sa dom hej då till Madame och Monsieur Rudd.

Jag har tre stora komplex.
1. Bakdelen
2. Sneda tänder
3. Mörka ringar under ögonen

Men då har jag en bästa kompis. Nej, det är inga hålla-in-strumpebyxor eller gördel. Nej, det är ingen tandställning eller dra-ut-tänder-tång. Det får jag lära mej leva med. Men den tredje kan jag göra något åt och det tackar jag Make Up Store för. Dom kan minsann sina saker och mina hemska påsar till ögon kan till viss del trollas bort. Dock måste denna förnyas snarast, så i januari när jag traskar mej hemåt får det bli ett besök där. (Jag vill dock inte tänka på hur det ska se ut om sisådär 10 år. Jag hoppas Make Up store helt enkelt har utvecklat sitt sortiment då)

Vad kan vara mer värdefullt än de tillfällen man önskar vore eviga?

Här kommer två ypperliga bilder. Nåja, jag hade inte min kamera så mobilen fick funka bra.





Jag gillar granen. Tyvärr syns det inte att det hängde små röda kuber med bokstäver på i.

Jag fick syskonsaknad. Jag vill ha en myskväll med Emsen och Bolan, laga mat, dricka julmust och titta på svensk TV. Åh, vad jag kan sakna svensk vardag och älskade familj!

Jag fular mig, har en mage full med choklad och borde byta lakan. Och så önskar jag er god natt.
(Korvfingrarna beror på varmt diskvatten)

Franska gentlemän. Jag har tidigare sagt att jag har smått svårt för det, men till viss del har jag nu börjat gilla det skarpt. Jag uppskattar när dörrar öppnas och man får gå in först, när kypare drar ut stolen åt damen och när killen faktiskt betalar notan då och då (och jag tillbaka då och då).
Jag är ganska säker på att jag skarpt kommer sakna detta när jag kommer hem, men jag skulle ändå aldrig i världen byta ut svenskar mot fransmän. Svenskar är tydliga (som öppna böcker i jämförelse med franska), svenskar klär sig generellt 100 gånger bättre och ser också 100 gånger bättre ut. Svenska killar drar inte till med patetiska komplimanger och svenska kilalr går inte ut med en bara för att man är blond. Vive les suedois!

I helgen hade jag för övrigt kul. Jag åkte in till carolin. Vi chingade i vin, drog på oss partydressen och försvann under en bro, Showcase. Usel musik, trevliga människor. Dans a la Leroy, hutlösa priser. Men sent var vi ändå hemma efter en halvtimmes promenix. Ont i fötterna hade jag, och det var en ny känsla att knappt kunna kissa på grund av fossingsmärta.



En vanlig toalett i centrala Paris. Det gäller att sikta rätt.



Dom som tror att vi dricker vin till vi spyr när vi går ut har fel. Vi kör mer på torkade korvar, ost, och svenska knäckebröd.