23/1 -09: Nedrans Air France!

Gårdagen i Paris var inte helt enkel och det blev mycket väntan. Tack och lov hade jag min dator och kunde under dagen skriva av min ilska...

DEL I
Okej. Dagen började bra i alla fall; jag försov mig inte, jag vaknade på rätt sida, tramen kom i perfekt tid och jag var helt enkelt på gott humör. Jag är alltså på resa hem till Sverige. Så långt, allt väl. Och det fortsatte i samma rätta anda på första flygningen. Fick sitta bredvid en liten mörk unge med ögonfransar längre än mitt huvudhår, jösses vad gullig! Jag vill också ha... Jag fick i vilket fall som helst chansen attleka och det tackar jag ju inte nej till. Navetten från terminal D2 kom också den i tid och hurra, vad smidigt den här hemresan skulle gå. Trodde jag... Mitt plan från Paris skulle avgå klockan kvart över ett, en ganska perfekt tid alltså. Men klockan blev kvart över ett, utan att vi hade fått gå på. Nej, vi hade inte ens fått någon gate än. Vi svenskar är ju dock ganska könda för att inte brusa upp oss i onödan och ta det ganska lugnt, så där satt vi allihopa på en rad av väntstolar. Men till slut fick även vi nog! För sjutton, efter att väntat ytterligare en timma gav vi upp och begav oss istället till Air France's infodisk. Och, så smidigt, planet hade blivit inställt. Jag skulle alltså inte komma hem. Varför? Jo, det blåser för mycket. En mycket trevlig anledning, not. Tillbaka till alla svenskar på väntstolarna, utbyta ilskna ord om deras dåliga informationssystem, och sedan fram till disken igen. Boka en ny biljett, få en cola light och en vegetarisk macka som kompensation. Tack så mycket Air France!  Nu beger jag mej i alla fall till Sverige, klockan kvart över sju ikväll. Piss. Klockan är tre nu, och jag ahr precis slukat den fina lunchen dom bjöd på. Sitter jämte en irriterande gubbe som smackar jämte mej och inser att mina tuggummi är slut. Dagen som alltså örlade så bra tog en promp vändning, till ganska mycket sämre utsikter. Jag är arg, på Air France. Och jag längtar efter Pyllerå. Och jag vill tillbaka till min lägenhet i Montpellier. Och jag saknar Han Där (tack och lov att jag har min dator som sällskap...)!


DEL II
Nu har jag suttit här en dryg timme och jag vill inte ens tänka på att jag ska sitta här i tre timmar till. Fy farao! För tillfället är jag ganska irriterad och jag ber om att batteriet på datorn inte ska ta slut, vad sjutton ska jag göra då? Tänk, nu skulle jag egentligen varit hemma, kanske till och med hemma i Skene (Chärnä). Men nu sitter jag fast i Paris, på grund av att fransoser inte kan hantera väderleken (antingen är det 5 millimeter snö, vind, för mycket regn eller för mycket sol så att piloterna blir bländade). Okej, jag trivs ganska bra i Frankrike och vill definitivt stanna men ibland kan man inte låta bli att undra, det ska erkännas. Men det är väl bara att fortsätta skriva* och bita ihop tänderna hårt hårt för att inte skrika sitt missnöje och ilska rätt ut (eller så köper man en Mars och täpper igen munnen med).

*Olle: Jag har börjat på fyra olika noveller under dessa timmar här på flygplatsen, och jag tror att du skulle vara stolt. Dock kan jag meddela att ingen av dom går särskilt bra och du kommer inte få läsa en enda. (PS. Om du undrar hur de går med romanen kan jag säga att jag avslutade den i samband med att jag flyttade hit)


DEL III
Det har kommit en väldigt jobbig tant och satt sig jämte mej. Ja, jag är säker på att hon inte förstår vad jag skriver, eftersom hon pratar franska med ett litet barn. Hon är extremt sur, bligar på mej hela tiden (jag ser att hon har en extrem blond utväxt, hon kanske är avis) och håller på att smörja in barnet med diverse krämer. Jag ska tillägga att jag fortfarande sitter kvar på den så kallade restaurangen vid ett bord. Smörja i ansiktet på barnet, av med strumporna och smörja in fossingarna. Och så duttas parfym på barnet! Hallå, luktar inte barn ganska gott i sig själva? Fransyskor...


DEL IX
Jag har för första gången fördrivit tiden på en flygplats med att sova. Jag har aldrig tidigare vågat göra detta, men eftersom att det var en tidig morgon och en sen kväll igår (vi var på en underbar middag) var jag alldeles för trött för att orka hålla ögonen öppna. Så, hur är taktiken för att man ska kunna sova utan att behöva oroa sig för att någon snor sakerna? Jo, man sätter sej på en väntstol, lägger datorn i knät och sedan väskan på denna. Sedan lägger man helt enkelt hela överkroppen på grejerna. Pricken över i:et är en sjal på hela skepelsen så att ingen ska kunna studera en när man sover (jag verkligen hatar det). Men på detta sätt kan man alltså sova, och jag kan meddela att man gör det väldigt bra med! När jag vaknade var jag alldeles varm och urrig, "Gothenburg" hade flyttat en skärm framåt (horray, jag är snart hemma), och jag är ganska så mycket piggare. Kan väl egentligen inte blir bättre? (Okej, jag har lite ont i huvudet, ont i nacken och ser inte så bra då linsen inte vill hänga med. Men de kunde vart värre).


Kommentarer
Postat av: Olle

haha, din beskrivning känns annars typ som en precisist beskriven roman...

Men för att vara ärlig så började jag (nästan) också på en novell mitt i natten häromveckan. jag var helt lost, visste inte riktigt om jag sov eller var vaken samt att jag vaknade (?) kallsvettig efter att drömt mardröm som inte var hemsk om top Model... :P d e nog tur att den novellen blev oskriven... ;)

2009-01-25 @ 20:21:02
Postat av: Olle

haha, din beskrivning känns annars typ som en precisist beskriven roman...

Men för att vara ärlig så började jag (nästan) också på en novell mitt i natten häromveckan. jag var helt lost, visste inte riktigt om jag sov eller var vaken samt att jag vaknade (?) kallsvettig efter att drömt mardröm som inte var hemsk om top Model... :P d e nog tur att den novellen blev oskriven... ;)

2009-01-25 @ 20:21:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback