baramoi

Jag är nu tillbaka i mitt Franska rike sedan en dag. Igår morse (?) ringde klockan på 02.30 och upp bar det för att äta frukost och packa det allra sista. Avskedet till mor och far var lika sorligt som väntat, och det första jag gjorde när jag gått igenom säkerhetskontrollen var att sätta mej på toa och snoffsa upp mej lite. Ja, det gick minsann inte så mycke, men, äh, man gör vad man kan.
Vid 9tiden landade jag iallafall i Paris och efter att ha hämtat ut bagage oc hvirrat fram och tillbaka otaliga gånger så att folk säkert började undra om ja va terrorist, hittade jag min vän Remi som välkomnade mej till huvudstaden. In packade vi väskan och så begav vi oss till... ja, min dröm, Eiffeltronet! Patetiskt, nej, inte för mej. Gigantiskt, vackert, fulländat. Hehe, det var faktiskt en upplevelse, de må jaag säja.

Till slut satt jag i vilket fall på planet tillbaka mot Montpellier och till slut landade jag på säker mark. Jag hoppade in i en taxi och njöt av att efter en 20timmars lång dag var över. Hem till lägenheten, väkomnades av Marie som var full av papiljotter och så började jag packa upp och rensa. Vid halv elva släcktes lampan och jag har inget minne sen dess. Vaknade av klockan vid 8 som uppmanade mej att gå till skolan, och dit begav jag mej. Riktigt kul att se alla, men lika konstigt att inte ha följe med Anna till skolan. Ost, vin och choklad avnjöts med den stora (?) skaran på skolan och nu sitter jag till slut här hemma. Ganska skönt, det måste jag säga, men vissheten om att jag måste handla (och det inte lite!) känns ganska tuff. Jag har just nu enbart pasta här hemma, en halv pestoburk, en ketchup, kryddor, en halv knäckebrödspaket och två flaskor vatten. Åh, inte att förglömma har jag även en tub med ädelost men jag är inte jätttesugen på att sitta och suga på den. Så nu har jag alltså inte så mycke mer val än att stänga ner datorn, bege mej ut i kylan och gå till Intermarché Clemenceau...

---

Sandra för övrigt, jag kan bara säga detsamma. Snart ses vi väl igen :D