7/1 -09: Att vara svensk student i Frankrike



Jag är alltså tillbaka på banan och vardagen här infann sej grymt sanbbt, känns knappt som om jag har vart hemma i Sverige under julen. Men nu sitter jag alltså här, och har påbörjat min andra halva av min vistelse här i Frankrike. Jag ahr fått byta upp en nivå och eftersom det är den högsta på skolan (oj vad de gick fort) kommer jag få stanna där i fyra månader, men det blir säkert bättre än någonsin, det tror jag allt. Jag har dock hamnat i samma fallgrop som Sandra, "kolla in hans öööögon". Ja, det är så man kan sammanfatta Thierry.

Men andra halvan, det låter knäppt. Nu är jag liksom på efter-jul-stadiet och jag vet att tiden kommer gå så fort. Jag har det så underbart bra och jag lär mej en massa saker varje dag, inte nödvändigtvis bara det franska språket. Man lär sej hur man beter sej, hur saker funkar, hur man lagar mat utan ugn. Man lär sej att fransk standard inte är som den svenska, att man pardon-ar konstant (även om Det inte var mitt fel). Man lär sej franska raggningsrepliker, att svenskar har snygg klädstil och att blondhet här blir väldigt befintlig. Kort sagt, man lär sej en ny värld och anpassar sej efter den. Men störst av allt är väl ändå hur mycket franska man faktiskt lär sej. Att våga prata (skit samma om jag säger tusen fel), att våga använda utfyllnadsord (baaaah, donc, en effet), och att faktist få en lite, om än mycket lite bättre accent. Okej, det räcker att jag säger bonjour och så fattar folk att jag är utlänning, men det räcker också att jag säger je suis ici pour apprendre le francais för att dom ska lägga armen om mej och dra iväg med mej som om jag känt dom i evigheter. Ja, det finns dom (merparten?) som bara vill ha en svenska på CVt, men det gäller bara att fiska lite så poppar guldkornen fram. Just nu är jag inte mätt på Montpellier någonstans, varje öre har vart värt hittills. Jag säger bara att han man bara en liten uns dröm om Frabkrike, så åk för sjutton hit, man kommer aldrig att ångra att man gjorde det, även om saker och ting inte alltid blir som förväntat (men det är väl också charmen med att åka till ett egentligen okänt land för att bosätta sej där för ett tag). Jag kan nog inte förklara hur bra jag verkligen trivs, och hur mycke människor man träffar hela tiden. Jag älska att vara student i ett annat land, i mitt älskade Frankrike.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback