baramoi

Nu har jag äntligen kommit hem från sjukhuset - nyopererad och fin,
Allt gick bra igår, kom till sjukhuset halv nio, och efter undersökning beslutades det till 100% att en operation behövdes. Med en gång blev jag inlagd på tt rum. Smycket och linser åkte av, dropp kopplades in och ett besök i duschen blev av. Sedan gick allt faktiskt ganska så fort, jag kördes ner till oprationsslen och helt plötsligt sov jag. Sedan dess har jag ju inte jättemånga minnen, jag vet att jag frågade hur lång tid det tar att vakna, och sjuksköterskan klappade mej på huvudet och sa att jag redan var vaken. Även Albane berättade att jag hade tittat på henne när jag kommit tillbaka upp på rummet och sagt att jag måste ut och springa. Hehe, det jag är met förvånad över själv är att jag faktiskt klarade av att prata franska trots mitt tillstånd. Men nu är jag iallafall hemma, med en hel massa mediciner. Men det ska nog bli bra detta, snart frisk!

Ni som känner mig i sjukhusmiljöer vet att jag ofta har svårt att hålla mig på benen. det kan vara allt från att tappa mig på blod eller ett litet enkelt stick i handen; huvudet börjar snurra ändå. Och detta hände självklart även igår. När jag var på väg ut ur sjukhuset, inte hade ätit på två dagara samtidigt som solen gassade och värmen var olidlig, började huvudet att leva sitt get liv. Jag bad Albane om lite vatten och satte mig i en ännu varmare bil. Albane sprang tillbaka in på sjukhuset, men något vatten fick hon inte med sej. nej, istället två sjuksköterskor som la upp benen på vindrutan och fällde tillbaka sätet. Tvingade mig att hålla öppet ögonen och hjälpte mig att andas. Ska jag vara ärlig var det lite pinsamt (eftersom jag vet att det är så typiskt mig) men dom var så hemskans snälla. Så in på sjukhuset igen, upp på britsen och ett blött omslag lindades runt huvudet (hej då platt hår). Blodtryck togs och även en massa andra saker, som jag inte har en aninjg om vad det var. "vouz avez gagné un petit déjeuner!" så där satt jag på ett franskt sjukhus, och käkade frukost. En stor skål med varm choklad, en baguett, smör och sylt och youghurt. Mums. Efter denna stabila frukost accompagnerad med x antal mediciner var jag fit for fight igen och jag kunde på något ostadiga ben ta mig ut till bilen igen!

Nu kan man undra vart jag har hållit hus de senaste dagarna; och jag kan meddela att jag har tillbringat dessa i sängen. Min kropp har fått på sej lite missöden vilket resulterade i oförmåga att gå/sitta/ligga/stå, och därmed ingen möjlighet att äta. Ibumetin och alvedon har knaprats utan framgång och i morse insåg jag att detta inte var något hållbart tillstånd. Albane körde med ilfart till sjukhuset, jag upp på undersökningsbritsen samtidigt som tårar rann och linserna med dom. Efter en undersökning var det dock fastställt att ingen farlig åkomma ligger på mej, men att en operation möjligtvis kan behövas, detta får jag reda på i morgon. (jag kan meddela att besöket var så mycket bättre än det till läkaren i montpellier) Försäkringsbolag har kontaktats, 2 svenska läkare har kopplats in, sjukvårdsupplysningen, min franska journal har öppnats.. Ja, det har med andra ord vart full rulle på den fronten. Fick på hemvägen åka om apoteket för medicin, och jag har nu inte (ja, mindre iallafall) ont för första gången på 5 dagar. Hallelujah, jag känner mig nästan hög.

Jag lever iallafall och det är inget allvarligt. Jag menar, en operation kan väl inte vara så farlig? Hihi.

Jag sprang på ett väldans vackert kort, på Tara (fåregående aupair från Nya Zeland), Tristan, Rafaël och så jag. Det var min första dag här och som ni ser var välkomnandet varmt. Sedan denna dagen har kläderna använts så gott som dagligen, och visst är dom söta!

Och jag bara måste tillägga att alla dessa tre vänner kallas för blonda. Euhm, vad har dom för syn på blonda människor här? Är jag albino då?

Idag är hettan verkligen påtaglig och jag gjorde ett försök till en springtur i morse och sola lite. Men det var för varmt för båda delarna. På med klänning istället; jag tar bilen till Paris!

Idag vaknade pojkarna och deras två kompisar upp vid halv nio, och jag var redan nere i köket och gräddade pannkakor till mig själv som frukost. Men fick jag ha dom för mej själv? Icke sa nicke, Rafaël kollade in fatet och frågade om han fick ta en. Japp, då bestämde jag mig för att göra svensk brakfrukost. Ja, så långt det gick iallfall. Dom fick pannkakor, varm choklad och juice. Stekta ägg och varma mackor med skinka och ost. Skorpor togs fram och hela fatet med grönsaker gick åt. Det blev alltså en väldigt populär frukost, bättre än en skinkskiva och actimel iallfall - vilket är deras vanliga frukost.

Nu bär det av mot middagen, denna gång med kameran i högsta hugg. Strumpbyxor och hårdekoration har åkt på, och tummen har fått världens blåsa tack vare en alldeles för vam plattång. Aj!

Då var det dagen efter midsommar, och jag har precis kollat klart på SVT1:s midommarfirande. Jag fick riktiga Sverigekänslor och kände att jag snarast måste bege mig till IKEA för att handla upp ett förråd av mat. Men det får bli en annan dag, för idag väntar extra barnpassning och ikväll en irländsk afton på golfen. Middag, underhållning och musik ska alltså avnjutas i irländsk stil och 150 personer kommer vara där. Det kan bli spännande detta, ett litet förberedande inför sommarens semestrar.

Glada midsommar. Det är en härlig svensk dag, som jag får tillbringa på håll. Jag lyssnar på svenska sommarlåtar, tittar på videos på youtube och beskådar den svenska sommarbilden på handduken från Ekelund. Blå himmel, ett rött trähus med vita knutar. En klarblå sjö, barn som plockar blommor på en äng vid foten av en blomklädd midsommarstång, och den svenska flaggan som vajar i vinden. Men jag får helt enkelt skapa min egen midsommar, med allt vad det innebär. Ikväll blir det potatis och smör, hackad gurka, lök och rödbetor. Sillen får ersättas av tonfisk och prästkragarna i midsommarkransen av vallmo. Ni som är hemma, njut av vackra Sverige och tänk lite, lite på mig - midsommar är ganska så vackert trots allt.

Dom undrade först vad jag gjorde när jag i morse begav mig ut med en Willyspåse för att samla in blommor. Knäppa svenska. Men det slutade med att ännu två kransar fick växa fram, "vackra, svenska tradition".

Det är ganska så vackert här där jag bor, ganska mycket så vackert. Jag tar mina dagliga turer på fält och ängar som kantast av vallmo, mellan små och galma stenhus och bredvid gamla gummor som sopar trappen. Allt är så ytterst fransk och ska jag vara helt ärlig känner jag att jag hittat min del av Frankrike, på landsbygden nära Paris. Att ha möjligheten till natur, men samtidigt bara ta bilen in till Den Vackraste Staden. Är det så konstigt att man vill stanna? Och på tal om att stanna är tanken inte att jag ska komma hem i sommar för er som undrar. Nej, istället drar jag mej mot Irland och till norra Frankrike. Härligt!

Och redan imorgon drar jag mig iväg en sväng. Dock en kort en, till poolen.

Nu är jag tillbaka igen, från en underbar weekend mitt ute bland åkrar fulla av rosa vallmo och blåa sjöar. Yann tog med mig med jetskin (jag vill med ha en!), tre timmar bort från Guérard, till en 67 km lång sjö. Där mötte vi upp en del kompisar och vädret var också där och välkomnade oss. Vi packade ner sovgrejer och begav oss till en ö mitt i sjön, till ett par små mobilhus. Jättesöta och fräsha, vi lastade in sakerna och kastade oss ut i sjön. Vattnet var faktiskt inte alls kallt så man kunde ligga i och plaska riktigt länge. Ända tills ett annat gäng med båtar kom och störde oss, vågorna höll på att dränka oss! Usch. Inte trevligt alls.

Så natten tillbringades i mobilhuset, med en underbar solnedgång (varning: Santorini) och supergod mat (vi tog take away för att slippa åka tillbaka när det mörknade). Frukost åts även den ute, den onyttigaste hittills. Pain au chocolat, croissant och vita baguetter, men ack vad gott. Även söndagen tillbringades på vatten, och jag slog (mitt) rekord gällande hastighet, 112km/h på jetskin, inte illa va :D

Det finns väl egentligen itne så mycket att säga mer, än att vi tillbringade helgen ute på blå vatten. Jag har dock varit dålig på att ta kort, måste se till att börja det nu. Som avslutning på hela vår weekend kan jag dock meddela att vi såg en klassisk film accompagnerad (hein?) med sushi och chokladmousse. Samt en svullen fot då jag råkade trilla av jetskin i lite för hög hastighet. tack och lov att jag hade hjälm säger jag bara.

Oj, vart har jag varit, inte likt mig att inte skriva var dag. Men gårdagen var väldans stressig, usch, för stressig. Gjorde köttbullar hela dagen och bakade en kladdkaka, sedan hämtade jag pojkarna i skolan. Var hemma vid fem, och kvart över åkte vi till golfen för attg lämna av Tristan, för att sedan åka till läspedagog med Rafaël. Tillbaka hem, värma på maten åt pojkarna, tappa upp ett bad, lägga dom. Snabbt ta en dusch och sminka sej. Jag var nämligen på middag igår kväll. en liten enkel tillställning skulle det vara hos Yanns föräldrar, mycket trevliga! Blev riktigt förvånad över att dom bjöd mig, men eftersom det skulle vara många olika nationaliteter bad hon mig att komma. Hur so helst, jag anlände vid nio-tiden (svettig efter att ha gjort mig iordning så fort) och redan då var huset ganska fullt. Ja, hus och hus, snarare en gigantisk herrgård/slott (tänkt Juveler av D. Steel) där tunga trämöbler blandas med föremål från resor över hela världen. Och helt plötsligt tutar en buss utanför. Hjälp, ytterligare 40 personer anländer och jag känner mig med en gång som en blyg svensk som inte vill vara något problem någonstans. Men middagen flöt till slut på bra, med fantastiskt mat (typ sniglar, fois gras och grodor, iirk) och dryck. Åter igen fick jag smaka på alldeles för fin champagne och kvällen avslutades vid 2tiden. Jag somnade vid 3 ända tills klockan ringde alldeles för tidigt...

Dagen idag har även den flutit på bra, dock inte lika stressig. idag blev det potatisgratäng för pojkarna (dom borde vara glaada, dom har knappt aldrig fått hemmalagad mat) och lite tillbehör till det. För ovanlighetens skull bär det även av ikväll - så klart, det är fredag! Dock försvinner jag nog hela helgen, så uppdateringar kan det bli ont om. Ja, helgen ska nämligen bli superbra så vi ska väl åka ut till något vatten och sola, bo i mobilhus och bara njuta... :D

Ha en bäst helg, speciellt familjen! Hälsa farmor och farfar med, och Benito!

Och nu menar jag inte att jag vill vara hemma en kväll, nej. Jag var mer sugen på att gå ner till hemmakväll och köpa 5 hg godis och ttrycka i mej. Saltlakrits, krokodiltårar, sjöfrukter, geisha... ja, ni fattar....

istället fick jag fram påsen med pyssel, helt själv för pojkarna var på  barnkalas. Så jag satt i min ensamhet, kollade på Singing Bee och byggde med modellera. Detta åstakom jag, vackert va!?

(om ni inte ser vad de föreställer, vilket är mycket troligt, kan ja berätta att det är e liten sjörövare och ett bi (med inspiration från Sining Bee såklart)) 

Läxorna gjorda, huset städat. Jag duschad och middagen lagad. Nu ska pojkarna på födelsedagskalas (som vanligt) och jag ska kurera mig med te och honung.

Ja, lekt har vi ju också gjort. Som alltid! Prins och prinsessa, grimaser, bordtennis med vindruvor och studsmatta. Puh!





En rosett i håret då frisset var ett faktum.

vart tog egentligen min fina hemmakväll vägen? Där jag skulle ta ett varmt bad, lägga hårinpackning, fixa naglar och sova tidigt? Pojkarna ville inte somna, Tristan berättade spökhistorier för Rafaël så han blev rädd, kom in till mitt rum flertal gånger, men nu ligger dom iallafall och snusar. Och jag hann ju iallafall med dom två första punkterna men sen tog det stopp. Nu bär det av igen! (ja, jag vet mamma att ja sa att ja skulle va hemma...)

Kolla för övrigt vad fint pojkarna gjorde åt mig, en ring i form av ett spöke!

Gårdagen tillbringades på campingen här med en massa folk, jag borde verkligen ta med kameran, det känns ju som mitt andra hem här. Eller snarare mitt första kanske? Fick även förfrågan igår om jag ville göra ett "stage" där och på golfen, det vill säga vara med och jobba i restaurang och pub utan betalning, dock gratis mat och dricka. Funderar på om det kunde vara bra, dels får man lite mer inblick om hur saker funkar här i Frankrike, och jag får även chansen att lära mej ännu mer vardaglig franska. Dessutom är det ju en bra referens att ha senare, och bra kunskap. Att en massa roligt folk jobbar där gör ju faktiskt inte saken sämre, ålderna ligger väl emellan 25 och 30 så det känns alldeles lagom. Vi får se!

Men nu; fram med GPS:en, mot Jean-Claude (höhö, ja diggar namnet) och redo för en lunch. So long!

Och så är det Sveriges nationaldag, och jag har gått runt med turban, inlindade fossingar och ansiktsmask. Detta på ett smärre slott. upps. Inte en tanke har jag ägnat den svenska hymnen, däremot har jag pratat med kära farmor och det är ju ganska mycket bättre det.

Gårkvällen tillbringades i Paris under Eiffeltornet på en restaurang. Mums... Dock ska här erkännas att det var sushi som slank ner igen. Fy Amanda, inte bra. Nu ska det dock bäras av till ännu en restaurang, oj, vad världsvan jag blivit...

Som sagt, sådär snygg i turban var jag

På knappt tre veckor har jag...

...börjat köra bil som vad jag skulle kalla idiot. Jag kör i 130 på 90-vägar (man ska väl följa trafikrytmen?), inte saktat ner i kurvor och råkat köra utan lysen på natten (här behöver man alltid sätta på lamporna eftersom det inte finns någon lag som säger att man alltid måste ha på dom). Jag har parkerat framför portar, i korsningar och vid utfarter. Jag spelar superhög musik eftersom att rutorna är nedvevade (saknar AC) och jag annars inte skulle höra musiken. Jag växlar och accelererar så att jag förstör miljön och kör om på icke-bra ställen. Men mamma, var inte orolig, jag smälter in ganska så bra.

...slutat äta sallad utan sås, utan vräker alltid på med någon riktigt onyttig sörja. Jag har börjat tycka som fransoser, man är ju en ko om man äter sallad utan någon slags dressing.

... lärt mig dricka öl. I Montpellier fattade jag liksom aldrig grejen, men så kom jag hit där cirka 20 kylda öl alltid finns till hands, och när jag första gången sa att jag bara ville ha vatten trodde dom knappt mig. Jag fick ta en öl, och uppskattade faktiskt en kall kolsyrad blond i solskenet i goda vänners lag.

... förlorat mig på xx antal slingriga vägar, så att både Jann, Ben, Albane och Joël har fått bege sig ut och leta efter mig. Men nu tor jag att ag fått lite koll på alla dessa vägar, och kan nu ta mig runt till dom allra viktigaste platserna alldeles själv.

... fått så många tillfällen till dejter att jag skulle kunna skriva en bok om jag hade tagit dom alla. Så får du en lyckat dejt med:
1. en ordinär fransman
2. en busschaufför
3. en ordningsvakt
4. en portförsäljare*
5. en pappa
6. and so on.

...slutat med mina nyttiga frukostar bestående av fruktsallader, flingor och ägg. Istället proppar jag i mig chokladkakor, pain au chocolat, glass (!) och rostat bröd. Fy, vad jag är äcklig!


*ståendes i duschen hör jag att Zorro börjar skälla på nedervåningen, så jag sveper om mig handduken och rusar ner för att se att ingen tagit sig in. Men icke, dock står någon utanför dörren, men bara konturerna ses eftersom ett draperi hänger för. "vad sjutton, jag får väl öppna, jag har ju trots allt hunden", och så möter jag människans blick utanför. Eeuh, en portförsäljare som ska göra lite undersökningar om böcker, filmer och serietidningar. Han blev nog dock mer förvånad än jag när en blond skandinav öppnar dörren i handduk och frågar om hon kan hjälpa till med något. En kvart senare är iallafall undersökningen slut och han plirar lite fint under dom högglaansiga pilotbrillorna och undrar om han inte får bjuda på ett glas. Sure, har jag inte sovit på de senaste 7 nätterna behöverjag väl inte göra det en fredagsnatt heller. (att han dessutom var mer än snygg gör väl inte saken sämre?)

Och så hamnade man igårkväll på campingen igen, vid baren med alla dom man känner bäst. Kära nån, lever dom alltid sådär månntro, sover dom aldrig tidigt (före 2) en enda kväll? usc, jag hade nog avlidigt i längden. Men trevligt är det ju alltid!

Även ett par köttbullar kom till igår under dagen, och tro det eller ej, men dom blev supergoda! Okej, det går inte att jämföra med farmors men iallafall! Såsen blev cokså den super och jag kunde sträcka på mig lite extra när 5 personer åt upp 1,5 kg köttbullar. Hihi, och pojkarna skrapade upp såsen med sitt bröd så att tallrikarna såg renare ut efter måltiden. Gott betyg alltså!

Idag blir det dock att ta det lugnt. Jag har precis sovit ett par timmar, och nu väntar en joggingtur och dammsugning. Åh, tvättat har jag med gjort, så nu luktar allt mums; även hårinpackningen gör sitt. Den enda fasan so far är spindeln jag hittade i badkaren. Yack, det var den största vilda (hehe) spindeln jag sett.

Jag har idag både blivit kokt och stekt; ja, jag somnade i solen. Vovsingen väckte mig med sin slemmiga tunga, men tur var väl det eftersom jag inte hade vågat visa mej ute udag utan att ta en dusch! Mot pojkarnas skola nu.



Sedan jag kom hit är det 4 personer som frågat om jag använder blå linser. "nope" säger jag. Tack solen.

Vilken helg, jag är matt. Efter fredagens strapatser (hur nu de stavas) begav jag mig till det närmaste slott man kan komma, och en lat dag spenderades vid poolen. Härligt! En uppvärmt sådan, och jag måste erkänna att det var härligt att göra något själv, utan att behöva ha ett vakande öga över barnen hela tiden. Men jag tycker ju om dom ganska så mycket, och på kvällen hade dom den årliga föreställningen med teater.

Direkt efter fick jag åka med Christoph till ett bröllop, och en årlig fest från bretagne ägde rum utanför. Världens vackraste fyrverkeri avfyrades, och jag har alltså för första gången varit på ett fransk bröllop. (hum, har ja vart på nåt svenskt?)

Och så till söndagen. Ja, det blev helt enkelt ännu en underbar vistelse på jetskin, jag är totalt kär! Denna gången med fyra bar, 2x9år, 1x3år och 1x4år. Det blev ju därför ioingen större vila, man fick hålla ett vakande öga hela tiden; eller man fick snarare hålla fast dom i armarna. Men riktigt sockersöta var dom, och vi fick allt tid ändå till att åka runt på båten. Och denn gång fick jag riktig kläm på att köra!

jippi!

Något som också hände vid stranden var att en fotograf plötsligt kom fram, förklarade att en ny broschyr skulle göras för företaget och undrade om jag kunde tänka mej vara med. "eeeh, jag är inte medlem och dessutom inte fransyska". Svaret? "Superbra, det kommer bara locka ännu mer folk". Jahapp, så stod jag plötsligt framför en jetski med vatten till knäna och med ett tovigt hår som mer liknade dreads. 40euro rikare gick jag därifrån.