baramoi

Inte ett smickrande kort någonstans. Men jag skulle bara meddela att jag far nu. Jag ska bara förvandla 70 timmar till 40 minuter först.

Idag har vi myspys, en aupair och fyra barn. Vi äter spaghetti, lagar pizza för morgondagen på Disneyland och trycker i oss för många chokladmuffins med vaniljfrosting.

Sà gar jag och hunden i nattmorker och utbyter tankar. Skattar oss lyckliga for livet och onskar oss glittrig sno under tva stjarnfall. Ser Disneylands tva ljuspelare som stracker sig upp mot skyn och undrar om gubben pa manen ocksa kan se. Mar bra over att farmor och farfar, lilla Elsa, familj och syster ocksa kan beskada samma mane och invaggas i trygghet. Ar glad over att jag befinner mig i mitten pa varldskartan och tanker pa allas ouppfyllda drommar om Paris. Tanker att jag och hunden ar ganska lyckliga som far ga runt under en stjarnklar himmel strax utanfor Staden i varandras tysta sallskap.

Jag kan ibland inte lata bli att undra vad det ar for fel pa mig och syster. Varfor kan vi inte vara som alla andra, borja lasa efter gymnasiet, fixa finfin lagenhet och vara nojda med att aka hem om helgerna och halsa pa alla. Det borjade med att syster flyttade till Stockholm, josses vad langt. Hon var ju inte hemma alls mycket, och vad farliga saker som kunde handa dar! Sen rakade jag bli kar, och att flytta till karleken (Frankrike) blev ett maste. Jag drog. Och det var ju annu langre bort, dar annu farligare saker kunde handa. Men inte rackte det heller for systrarna. Den aldre av dom, Stockhomsbon begav sig till andra sidan jordklotet och sitter nu fast dar.

Stackars foraldrar. Men man paverkas ju av arv och miljo, sa egentligen ar val alltihop fran borjan deras, foraldrarnas, eget verk... Men jag alskar dom iallafall.

Har sitter jag pa jobbet, som vanligt. Jag kan nog tala for alla nar jag sager att en manniska behover en dag ledigt da och da. Nasta helg ar jag ledig. Det ser jag fram emot, och jag ska minsann bara njuta...

I och for sej njuter jag just nu med, av en underbar frukost. Men ingen baguette med Willys potatissallad har inte. Nej, det ar nifletter och starkt kaffe som galler. Mmm...

Annars gor jag inte sa mycket mer an jobbar om jag ska vara arlig. Den har veckan har albane ocksa bett mej att vara hemma da Ben ar pa Irland och hon inte vill sova ensam i huset med pojkarna. Sa jag ar hemma. Sover 9 timmar per natt istallet for de vanliga 6 och kanner mig som en ny manniska. Och med nifletter pa bade kinder, rumpa och mage har jag ju coksa blivit det.

Igar kvall skulle jag ha en myskvall. Det blev inte sa. Jag begav mig till ett fodelsedagskalas - tema kasino. Svart cocktailklanning pa och sa klackarna. Liten vaska och roda lappar. Jag smalte in bra bland ala fransyskor, och det kanes som en film med alla herrar i kostym, vita skjortor och svarta flugor. Levande jazzmusik; alldeles for fina snittar, patanegro och bubbel.

Sa fick vi en biljett med 1000€ som vi skulle satta spratt pa. Roulette och black jack var uppstallt och sa borjade spelandet. Folk gick in for det som om det vore pa riktigt och spelvardarna var utomordentliga. Jag fick minsann ihop en ordentlig summa och med flera 5000markorer var det dags att byta ut dessa mot checkar, vilka sedan skulle anvandas till att kopa kuvert med olika priser i. Jag bjod 70 000 pa ett kuvert dar korkort kravdes och mitt finfina pris blev en leksaksbil, ironiskt nog fran VOLVO.

Jag hade en fantastiskt rolig kvall och tankte att sa har vill jag leva nar jag blir stor. Men okej, en LasVegas helg kanske racker trots allt...

Så stod jag och pratade med mej själv, intalade mig med hög stämma  att njuta. Och så satte jag på mig undebara födelsedagssmycken, ignorerade saknaden av smink med tillhörande mörka ringar och begav mig ut i natten

Huset var nedslackt och sa horde jag en massa roster nerifran, "a-manda, a-manda, a-manda". Jag smet ner till tvrummet och dar, star en kaka med 20 ljus. Runt bordet star familjen samlad med Sophie och Emelie och pojkarna hoppar fram med paket. Alldeles for mycket fick jag, och blödig som jag ar kunde jag inte halla tararna borta. "Grattis pa 20arsdagen".

In i bilen, och mot restaurang, underbart koreanskt. Med en guldig grill nedsankt i ett bord med svart blankande skiva satt vi och grillade var mat. Diskussioner och skratt. Mot en bar, och klockan passerade midnatt. Den riktiga fodelsedagen var har och pubens gaster stamde in i mitt sallskaps sang.

Pa vagen till jobbet idag skralade jag fodelsedagssanger i alla dess variationer for mej sjalv. Hogt och till takt av vindrutetorkarna. Nu knaprar jag Marabou som familjen skickade, och ar nervos infor dagen, dom har kokat ihop nagot och jag vill veta vad. Fodelsedagen har sa langt varit ultimal (om man bortser fran att svenska familjen inte kom in pa morgonen).

Det finns dock en orm i paradiset... Jadra mens!

Jag trodde jag skulle svimma igar, helt allvarligt. Jag hade namligen sallskap i duschen. Stod som vanligt och tvalade in mej nar jag ser nagot stort; harigt jamte mej. Varldens storsta spindel hade bestamt sej for att utmana mej. Jag har aldrig i hela mitt liv sett en sa stor, fri spindel. Tank er en femfrona som kropp, med hàr och langa ben. Jag visste inte ens hur ja skulle doda den! Sa jag skrek och skrek, Ben kom uppspringande och fragade vad som stod pa. Jag pa med handduken och kutade fort till mitt rum. Dar stannade jag, och lyssnade till Ben's ropande stamma: "OOOoooooossssste" (=forsvinn, shas)

Och idag ar tyvarr min sista dag som tanaring och jag har angest. Jag tycker inte alls det blir kul att fylla 20. Nasta jamna blir for sjutton 30 och da ar man ju lite som stenaldern. Usch. Men jag ska forsoka njuta. Det blir iaf sushi till lunch pa nyoppnat stalle. Ikvall ska dok familjen fira mej, och det blir restaurang med Albane, Emelie och Sophie (kompisar till Albane som hjalpte mej vid operationerna)

Nu, hart jobb!

Är det inte sånt här mys som får en att vilja fortsätta vara aupair? Mina fina pojkar älskar kanel- och vanlijbullar, och med en kopp varm choklad med grädde på somnar dom gott på kvällarna. Kära nån, barnen blir bara mer och mer svenska...
"Amanda, je veux deux bulle!!"


Och Montpellier då?
Jag åkte till Odyssea, Institut de francais för ganska exakt ett år sedan och var där 6 månader för fransk grammatik. kan verkligen varmt rekommendera skolan, speciellt på vinterhalvåret då det ebnart är cirka 20 elever på skolan. det innebär ju att man umgås allihopa hela tiden, med lärarna, och klasserna kan bestå av 3 elever. På sommaren kan klasserna dock vara fulla, 15 elever, vilket självklart gör att man inte får lika mycket hjälp. Dessutom är det så många som kommer på sommaren och bara stannar någon vecka, vilket gör att man inte riktigt hinner lära känna folk. Jag hade defenitivt den bästa tiden där under vintern!

Undervisningen är superbra och lärarna helt underbara. Det är verkligen roligt, och sättet dom lär ut på är superb! Jag åkte dit med SI språkresor men tycker lika väl att man kan organisera saker själv, dom gjorde egentligen itne så mycket (bara mer betalt). Skolan är seriös, och man tjänar mycket på att fixa saker själv. Dom finns på facebook: Institut Européen de Francais. Sök och bli vän och ta kontakt med dom där! Skolan hjälper också till med boende om det skulle behövas! Sen kan man ju ta kontakt med gruppen på facebook också 8med samma namn, odyssea institut europeen de francais) Ska även tillägga att skolan varje vecka ordnar filmkväll och pingis. Dessutom har dom utflykter varje helg som man får åka med på, och en gång i månaden har dom en större utflykt då man är borta en natt. Dessutom anordnas varje vecka en typiskt fransk sport (oj vad man har skuttat runt och sett dum ut många gånger...)

Nu ska jag göra något åt min risbuske till hår och sedan ska jag iväg för en juice+sprite. Vi hörs imorgon!

Jag har ont i fingret, efetrsom att jag fastnade i en parm igar. Jag kan inte lata bli att undra om det ar farligt; nar en av silverbagarna i mitten tranger in med full kraft i mitt ringfinger. Nu ar dar ett litet fint hal som jag tacker med kompress och papperstejp. Det gor rovont och jag mar illa av mojligheten att kolla in i fingret.

Inte nog med det. En ny tandkram skulle avnjutas, en san dar med knapp pa toppen som man trycker pa, sa oppnar sej tuben och tandkramen kommer ut automatiskt. Ett fint silvrigt skyddspapper satt pa, och jag tankte att jag lite snabbt skulle bita av det eftrsom fingrarna inte orkade dra. Men, samtidigt lyckas jag sjalvfallet trycka pa knappen och nar jag slapper och tuben stanger sej lyckas pa nagot satt min tunga fastna. Aaaaaaaajjjjj!! Att klamma tungan ar fruktansvart, klantarsle

Natten var helt underbar. Det borjade med att jag efter jobbet akte direkt in till Nuit Blanche, en natt i Paris dar i princip allt ar oppet fran klokcan 7 pa kvallen till 7 pa morgonen. Tanken var att jag bara skulle hamta upp en del saker jag hade glomt forra helgen men nar jag stod pa metron pa vagen hem angrade jag mig snabbt och hoppade av. Jag tog mej en promenix och jag kan saga att varenda manniska maste ha vart ute, gatorna var proppfulla!

Till slut borjade dock min mage kurra, jag kopte mej en macka och satte mej pa RERen hem. Vid midnatt var jag hemma men begav mig da direkt till ett 25arsparty. Mycket trevligt med en massa folk, och ater igen slog det mej hur oerhort glad jag ar att jag faktiskt bara har franska vanner har. Alldeles for sent insag jag att jobbet vantade mig dagen efter, och jag begav mig hem till en kompis och sov dar (i varldens storsta dubbelsang. Vi var tva, men hade utan problem klamt in 4 till!)



Receptionen



Mobilhus (150 stycken)

Restaurang/bar

Tankte aven visa lite bilder fran mitt jobb. Joda, har tillbringar jag 40 timmar i veckan

Jag tanker ibland att jag borde komma hem snart. Borja jobba ordentligt for att fa ihop ett litet sparande till studier och allt. Men jag kan inte tanka mig att aka tillbaka, inte nu. Inte nar jag trivs sa bra, med allting.

Jag har innan sagt att jag aldrig varit sa svensk som jag ar nu. Jag uppskattar verkligen Sverige pa ett helt annat satt an jag gjorde innan. Det ar ett bra land. Jag kan itne saga att jag foredrar franska manniskor framfor svenskar heller, snarare tycker jag att folk snackar mer skit har och ar mer avundsjuka. Men sa kommer man folk in pa livet och skapar sej en vardag med jobb, vanner och utgangar. Och allt blir sa annorlunda fran Sverige.

Jag vet att den dagen jag ater igen beger mig till Sverige kommer mitt hjarta langsamt kvavas. Visst; man skapar sig snabbt nagot nytt i Sverige, men jag kommer sakna sa oerhort mycket. Sma tranga grander med skumma gatlyktor, byar som luktar farskt brod och Paris. Jag kommer sakna alla cafeer, franska gentleman och att ta dagen som den kommer.

Jag tror inte riktigt nagon kan forsta hur mycket jag alskar Frankrike, och ni tycker sakert jag ar jattetontig. Men ska sanningen fram sa varker det bade fysiskt och psykist nar jag tanker att framtiden kanske bara har semestrar att erbjuda mig till Frankrike...

Kan jag aka ifran det, ett liv med franska vyer i en salig blandning med lyxens centrum?

Jag tänker ofta tillbaka på Montpellier. Jag saknar det oerhört, men är ändå glad att jag gått vidare till en ny nivå. Jag tänker att mitt umgänge där till största del bestod av utlänningar (liksom jag själv) oich fick därför inte det där riktiga utbytet av fransk kultur. När man gick ut tillsammans, hade jätteroligt men kunde ändå inte låta bli att önska att man var en i de där franska sällskapen.

Och så nu, är jag där. Har jag någon vän som är i samma situation som jag, utlänning? det skulle vara Fanny och Karolin, men än så länge har jag ju bara träffat dessa en gång. Detta slog mig igår, när jag och ett par kompisar åkte till Tabu (sushirestauran/bar/lounge) och gick ut. Klackarna på, och så min kära GinaTricot klänning. Så satt jag där, med 7 fransoser, hade livilga sällskap och drack mojito. Ja, för mojitokväll var det. Ska jag vara ärlig är det inte riktigt min drink, men efter att ha smakat både Mojito Fraise, Mojito barbe a papa och Mojito Passion har jag ändrat uppfattning.