baramoi

Usch, vilken osmaklig bild. Men jag kan meddela att det är den godaste mackan i hela världen, och man behöver bo i utlandet för att förstå det. Tänk, jag njöt aldrig av svensk mat så mycket när jag var hemma, men nu, skulle jag aldrig i livet byta bort min hönökaka med mjukost...

En bombtät Amanda, med för många Mars i magen och ett hår som ser ut som en törnbuske.
Dagen har satt sina spår efter sortering av sommarens klienter. Mina fingertoppar är svullna och ögonen faller ihop. Jag tror det är dags för mej att hoppa i säng helt enkelt.

I lördags bestämde jag mig för att ta mig in till Paris för en utgång med Caroline och Fanny, hemskt vilken tur att do var här, Äntligen fick ja bara ha en riktig tjejutgång, härligt värre. (att dessutom för första gånden umgås med icke-fransoser med ett undantag kändes oerhört härligt) Jag åkte till Chatelet där dom mötte upp mig och så avnjöts en flaska vin på Carolines våning. En timme och mycket prat senare åkte klackarna på och ut trippades det. Efter x antal försök att hitta en någorlunda bar fick vi syn på en, med världens sliskigaste bartender som gav oss biljetter till en 80talskväll.. euuuh, kunde han inte se att det inte var vår grej? men vi gick dit, och kissade. Som alla svenska tjejer gör knödde vi in oss på en och samma och känslan av trängseln kombinerat med rostfria väggar gjorde att jag kände mej som en grönsak i ett kylskåp.

Två danser senare drog vi oss dock utåt för att traska till ett annat ställe. Helt okej musik, itne lika okej människor. Men, dansa fick vi göra och det är trots allt inte fy skam. Men även den tiden tog slut och vi hasade oss ut på grund av onda fötter. Tanken var att vi skulle ta bussen hem, men efter insikten om att taxi bara skulle bli 2 euro var klev vi in i en sådan, vi var ju dessutom tre tjejer.

När klockan var alldeles klev vi in genom dörren där vi började. Ett toabesök i bågot som liknade ett handfat senare (så gör man här när den enda toaletten annars är ett hål rätt ner i golvet), sminkborttagning och tackande somnade jag på två kuddar med en jacka som huvudkudde. Jag har aldrig sovit så gott så obekvämt någon gång.

Två timmar senare ringde klockan, jag klev på RERen hem och kunde konstatera att jag hade haft det riktigt roligt...




Ansvarstagande som vi är grundade vi med världens godaste kycklingmackor




Jag förösökte fånga mina nya favoritklackar på bild men det gick inte så bra. Jag kan dock meddela att dom är alldeles för höga med en massa nitar

Idag ar jag en utvilad Amanda; det hander inte allt for ofta. Bestamde mej for att aka hem till Yann igarkvall, kollade en fruktansvart daligt dubbad film som jag inte ens kommer ihag namnet pa, drack ett glas vin och somnade illa kvickt. Dock vaknade jag inte lika kvickt. Nar klokcan var halv nio kande jag hur nagon ruskade liv i mig och upp hoppade jag. Klader pa; har i en knut. Mascara pa sned och 20 minuter senare var jag pa jobbet. Ingen frukost han avnjutas, och ingen lunch togs med, typiskt. Da plotsligt hander det. Yann tittar forbi med en stor matpase, lunch och frukost, en typiskt fransk sadan. Nu sitter jag med en skal kaffe, en ljummen baguette med smor pa och tittar pa PLUS. Vilken lycka, vilken service.

Dagen annars blir lugn, jag tankte inta ett mobilhus pa lunchen och ta en riktigt lang duch utan vardbarn som hela tiden knackar pa och vill leka. Och ikvall blir det till att aka in till Paris och traffa Fanny och Carro, det blir ju franskaatertraff! Lars skulle minsann vara stolt over oss..

Nu ska jag avsluta min goda frukost i lugn och ro.
So long

Liksom pa svenska galler det att smickra in sej nar man skriver CV. Oj vad bra jag ar, och oj vad jag pratar manga sprak. Oj vad social jag ar och oj vad jag hade passat bra hos er...


"J'ai fait 12 ans de danse classique et jazz et j'ai beaucoup d'expérience avec les enfants ainsi que de l'accueil et de la vente. Je parle couramment le suédois, l'anglais et le français...
...Passionnée par le monde de Disney, dynamique et sérieuse et aimant travailler en équipe, je pense avoir les compétences nécessaires et une grande motivation pour rejoindre les cast-members de Disneyland Paris.
Je me tiens à votre entière disposition pour venir vous rencontrer


Och da kan man visst fa ett positivt svar tillbaka! (lagga aven marke till att dom tilltalar mej med "ni", jag kanner mej helt plotsligt sa gammal)


Nous avons bien reçu votre candidature et nous vous remercions de l'intérêt que vous portez à notre Société.
Vous trouverez ci-dessous la convocation pour notre prochaine audition
Lieu:
"Feeling Dance Studio"
8 quai de l'Aisne
93500 PANTIN
FRANCE

Jag ahr tillbringat hela förmiddagen på Louvren. Hälsat på MonaLisa, träffade en kvinna som varit död i 4000 år och sagt hej till Ramses. Nu är jag dödstrött och med min vanliga tur (den som inte existerat på 3 år) ringer dom och säger att Tristan måste hämtas tidigare på golfen. Ingen ro, ingen rast.



Ben, min värdpappa tycker med att jag behöver tur (även om det mest var menat för alla operationer). Så jag fick Lucky Leprechaun och kan bara hoppas att han kan underlätta lite. (hoho, så ja skelar när ja tittar på Leprechaun...)

Japp, det här är min nya kärlek. Versace luktar gott, men nu har jag hittat hem. Jag älskar den! (och jag är inte den enda som tycker de. Idag fick jag besök av en chaffis som tyckte att hela receptionen luktade "skönhet", hoho)

Det var en lång en simpel liten flicka som hetter Amanda. Som alla andra drömde hon som liten att få bli prinsessa med tillhörande prins, vit springare och slott. Drömmen som officiellt försvinner vid 12 års ålder hängde sig dock kvar starkt hos Amanda, men verkligheten tog död på hoppet.


Men en dag fick hon syn på ett bländande slott och hoppet tycktes åter igen väckas. Det är ju verklighet och inga sagor!





Och så plötsligt, reste sig Dom sig på en klippa ur havet, leende och med oändlig glädje.





Så vackert, och på armlängds avstånd



Och med allt det som alltid tillhört Amandas dröm. Klänningar, leenden, skönhet, skor, och sagor



En egen prins, det ville Amanda ha. Någon som kunde öppna nya vägar och uppmuntra.

Och så en dag, efter ett givande samtal frågade någon mig om jag inte ville att drömmen skulle bli min verklighet?! Ett brev senare, en audition senare. Flera samtal senare och en massa glädjetårar senare. Amandas dröm känns inte längre så långt borta. För paraden på Disneyland får hon inta om hon så önskar. Och även och Amanda inte får bli prinsessan, utan kanske Nasse, ett kort från Alice i Underlandet eller häxan, så kommer hon, jag, få uppleva sagan. I min verklighet.

Gårdagskvällen tillbringades på baren, med en sushimeny i hand. En halvtimme sedan kom leveransen och jag i sällskap med enbart män (oj, vilken grabbig stämning det var) kunde njuta av utsökt sushi från Val D'Europe.

Jag vet inte om man kan kalla turkisk peppar, Willys potatissallad och mjukost för "svenska delikatesser", men så oerhört gott. Jag har också fått i mig en stor kanelbulle (jag gömde undan en) och pannkakor utgjorde en bra grund. Jag har alltså klarat av dagen mycket i mycket gott skick och jobbet på receptionen gick utmärkt. Nu ska lite tid dock tillbringas med mina underbara värdbarn, myspys!



Ja, som ni ser är jag lika tokig trots inlägget nedan...

Allt detta som ar skrivet nedan ar tack vare en fantastiskt varfamilj!


Att jag lever "VIPliv" och "lyxliv" har jag nu fatt hora flertalet ganger. Men hur ligger det egentligen till, jag jobbar ju trots allt som aupair?!

Nar jag kom hit blev jag genast presenterad for en massa folk, i alla olika kategorier. Jag minns min allra forsta kvall da jag fick aka med deras senaste aupair till en hemmafest med folk som hon umgicks med. Folk var val 17 till 20, och det var val trevligt; dock hade jag inte alls mycket gemensamt med dom om jag ska vara arlig. For dom var det droger som skulle rokas, dans till tekno och en ny blond (jag) som skulle hamna pa deras CV.

Jag kande val att jag inte passade in, och blev min forsta helg utbjuden av en kille som ar en kompis till min vardpappa. Helt plotsligt akte alderna upp (25-30), men i detta sallskap och med hans vanner kande jag mej mer hemma. Pa ett plan. Hemma for att man kunde prata om seriosa saker, for att droger inte cirkulerade i luften och for att folk var riktigt artiga.

Men ganska snart markte jag ju den andra sidan av allt detta folk, den sida som gjort att jag fatt uppleva allt fantastiskt har i Paris som en 19arig aupair vanligtvis inte far gora. Den sida som var helt frammande for mig nar jag kom hit; den rika delen av Paris. Den som bjudit mig pa akturer genom ett gnistrande Paris med underbara bilar och motorcyklar, som har gett mig suget i magen av en lamborghini som accelererar alldeles for snabbt. Den sidan som helt normalt ger mig parfymer av for dyra marken, bjuder mig pa Le Train Bleu och andra restauranger i samma kategori. Den sidan som gor att jag ar i sallskap med alltfor valtranade manniskor som skammer bort mig nagot alldeles forskrackligt. 

Men tro nu inte att det ar darfor jag umgas med dessa manniskor; i borjar var det snarare frustrerande. Halla, jag kan faktiskt betala min middag sjalv, jag behover ingen femte parfym. Lagg av att dra ut stolen for mej, och lat mig tuffa runt i min fina roda bil som har 20 ar pa nacken. Jag ar en en svenska som klarar mej sjalv!!!

Ganska snart andrades dock min attetyd, delvis for att jag genom ett samtal blev tillsagt att njuta lite. Slappa pa alla svenska korrektheter och kanna att jag ar ung. Men trots denna forandring sa ar jag fortfarande Amanda som stolt bar klader fran Gina Tricot, som tar med sej lunchlador till jobbet. Amanda som fixar sina naglar sjalv och klipper sej alldeles for sallan. Amanda som anvander mangder av torrschampoo och inte har bytt mobil sedan forsta gymnasiearet.

Slutsatsen ar dock svaret ja, jag skulle saga att jag just nu lever i kategorin "VIPliv" eller "lyxliv". Men jag forsakrar, det ar samma gamla svenska som finns bakom de tonade rutorna pa lyxbilarna som fraser upp for Champs Elysée...

Jag pa markesoutlet i Europas langsta kopcentrum. Men varken Miss Sixt, Prada eller Gucci fick folja med hem, Promod och H&M racker fint for mig

Jag sitter pa jobbet och skriver. Eftersom jag inte verkar ha nagon ledig tid pa kvallarna far jag isallet ta igen det har. Inte mycket kunder, sa svtplay ligger mej for tillfallet lycket varmt om hjartat.

Sa vad hander i livet? Ja kan meddela att det just nu har sina ups and downs. Ett up ar att jag igar fick ertt telefonsamtal av en man som sett mej i en broschyr fran jetskin (ja, kommer ni ihag de, nar jag tjanade hela 40 euro for att ta lite reklambilder till jetskiklubben, hoho). Han fragde om jag inte var intresserad av att fortsatta inom "branchen", han hade tydligen redan fatt visat intresse. haha, jag? Njaae, det kanns inte sa bra.. Men vi far se vad han har for forslag!

Och nar vi redan ar inne pa amnet män och receptionen, kan jag aven meddela att jag fatt en klient efter mej. Han lamnar lappar i brevladan till mej, fragar mina kollegor om litt nummer och bjuder ut mej pa middag. Darfor har jag nu skaffat kille som tackmantel. Jag ar mycket kar och funderar pa forlovning om ni undrar, hoho.

Och nu till nagat mindre roligt. Jag ar tillbaka pa sjukhuset. Inte for hospitalisation (pa svenska?) utan for regelbundna kontroller. Sjalvklart gick inte operationen sa smidigt som den brukar, jag och min vanliga tur... Men, med gladje kan jag meddela att jag kommer att kunna leva mitt liv som vanligt!

Nasta inlagg ska jag minsann fa med lite bilder. Det var hemskans langesen nu...
Och nu, en liten fyrkant snoddas (bakade en lanpanna igar och den ar redan slut; a cause de Ben!!!)

Oj... Tankte bara meddela att jag lever. Efter besok av foraldrar, Disneyland-visit, turistande i Pairs, romantisk middag med chefen (hoho, en 50arig hollandare) och sa vidare har skrivande hamnat i skymundan. Ikvall is the kvall, jag lovar att gora ett mer omfattande inlagg!

Fy farao vilken morgon. Sitter just nu pa jobbet och hade oppningen av receptionen sjalv. Klockan halv atta droser det in cirka trettio pers har, och jag kan ju saga att receptionen ar liten. Dom hade vart pa brollop och nu vill dom alltsa hyra mobilhus har for att sova i. Josses sager jag bara? hur ska man fordela detta. Att alla essuom var smatt berusade fransoser gjore sakeninte battreµ. Sa jag fick satta mej och helt enkelt borja rakna. Eftersom det finns olika storlekar pa mobilhusen blev det annu krangligare? men 40 minuter, en sondrig brudklanning och en drageur senare hade jag fatt ordning pa bokningarna och brudparet blev 700 euro fattigare. Vilken pars! NU ska jag minsann kaka upp min sista Mars som ja har har i kylskapet, jag kan behova lite energi...

Jag firar en framgångsrik dag med M&M! Mums! Jag kände mej för en gång skulle oerhört viktigt idah där jag satt framför telefonen, knappade in bokningar och delade ut nycklar. Man kan väl säga att ytteligare en dröm har gått i upplyllelse, först Willys och nu receptionist. Jag saknar bara (fra)Bre som skulle sitta här jämte, trycka på knappar, dela ut pengar och skriva ut kvitton till folk. Men snart, snart!

Det ör min första dag som receptionist, och jösses vad mycket det är att hålla koll på. Nu är jag hemma på lunch, pannkakor i stora lass. Men ingen ro och ingen rast, nu ska jag tillbaka! (glasögonen lämnar jag dock hemma...)

Idag har varit en njutbar dag. Eller, mer eller mindre iallafall. Pojkarna hade två kompisar här som dom underhöll sej ganska så bra själva. Jag satte därför igång med att stryka lakan till nästa vecka (lika bra att göra klart så mycket som möjligt), förbereda mat och städa. Idag blev det potatis, morätter och squash i ugn med fisk. Dock hann flickornas mamma komma innan men med protester om "att maten alltid är så god här" fick dom stanna på middag och mamman serverades kaffe.

Imorgon drar för övrigt mitt jobb igång på riktigt, som receptionist på campingen. Ska alltså jobba ytterligare 35 timamr i veckan, men det känns faktiskt väldigt bra att få lite rutiner vilket har saknats innan. Att dessutom få prata ännu mer franska, få erfarenhet och tjäna en slant pengar gör ju inte saken sämre. Dessutom är tjänsten bara i två månader eftersom campingen stänger i november, så det känns lagom. Dock tänker jag redan nu kräva att få ledigt på födelsedagen, jag menar, man blir bara 20 en gång!

Men nu får jag snart hålla upp ögonen med två tandpetare.. dags att sova!

Sedan jag flyttade hit till Guérard har jag upptäckt en ny sida hos mej, den där husmoderliga. Jag har fått pippi på att laga mat, baka och fixa iordning åt barnen. Idag tänkte jag dock ha en lugn dag, eftersom gårdagens mat (kotletter, potatisgratäng och fetasallad) kändes ganska maffig. Fiskpinnar och potatis blir bra, eller varför inte pasta? Men icke, jag mår dåligt av att servera sån där färdig mat. Därför började jag dagen med att baka bröd och göra toast till dom. I samma vända slängde jag även ihop en pizza, det gjorde trots allt inte någon större skillnad i tid. Fikat blev varm choklad med grädde och nybakta muffins. Nu har jag precis ställt in en paj i ugnen; skinka, ost, purjolök och championer. Vad händer med mej? Jag som aldrig gjort annat än att baka därhemma? Hua, vart ska detta sluta...



Till pajen blir det... Typ Sallad (hälsning till Franssons)