Hon lever - hon är tillbaka!
Jag lever, jag är tillbaka. Mycket har hänt, men Amanden är på topp - hoho. Jag jobbar på i Zadig et Voltaire, ser folk slita efter "det Billiga" i märkesbutiken och ler åt folk som köper ett par sockar för 20€ för att få gå runt med papperspåsen med grön rosett på. Jag har gråtit en massa över paket jag fått hemifrån, först familjen och sedan Jenny - hon hade lagt ner choklad åt mej! Den nya Gesihan, jag blev helt varm. Jag har åter igen blivit kallad till en uttagning på Disneyland, skumma dom däringa...
Och så har jag blivit fransyska. Nej, bara några procent till. Jag har nämligen fått mitt alldeles eget Carte Bleue, med tillhörande checkar. Lilla jag kan alltså numera betala i checkar vilket jag faktiskt tycker är ganska underhållande. Jag har dessutom fått in min första lön, och dessutom tjänat mina första lunchkuponger. Så funkar det här - en del av lönen får man i kuponger för att äta på restaurang med. Åh nej, nu måååååste jag ju gå ut och äta...
Och livet lunkar på annars. Längtan efter Sverige har gått bort till viss del, men jag kan fortfarande inte låta bli att undra om påskharen kommer ända till Frankrike och lägger ägg i trädgården. Så jag kan springa ut i morgonrock, lyfta på kvistar och bli barnsligt glad när man ser ett färgglatt ägg. Jag får ta ett snack med den franska påskharen.
Men inget blogginlägg utan sjukdom, eller hur, det har blivit tradition.
Här har ni mej, ser det bekant ut?
Tyvärr känner jag ingen som sysslar med påskhareri och äggömning i Frankrike, så kan inte be en polare där, sorry:)