baramoi

Det kommer komma en dag då jag kommer sakna mina underbara dagar i Paris, ung och fri. Men just nu saknar jag mest gymnasiet; pluggning i biblioteket, Olles förhör till biologin. Jag saknar en varm matsal och jag saknar Johanna min älskade korv så otroligt massa. Jag har lust att åka till Kullaberg som dom enda nyktra och blåsa Johanna i nacken efter allt dansande.
Jag saknar Franssons kök och så saknar jag att åka till farmor och farfar. Jag saknar mitt jobb på willys och inser hur kul det var att sitta i kassan. Jag saknar att städa i pantrummet och den röda skjortan. Jag saknar att gå på promenad med mor och till och med pappas flint.
Och så saknar jag svensk sommar, med majspallning, kulglass och röda bodar vid hamnen. Jag saknar en gammal tantcykel, den salta luften och lukten av tång. Jag saknar ett dopp i sjön och lummiga grusvägar. Jag saknar svala skogar med fuktig mossa och promenader med fia.
Så sanar jag svensk vardag, svensk helg, och svenskt fredagsmys. Jag saknar tiden på KU och så saknar jag fina kyrkan. Jag saknar grillning på sommaren ocoh en omgång kubb, jag saknar hemmalagad mat och att ha dom man älskar inom radien av ett par kilometer. Jag vet inte vart jag ska göra av mitt liv.

Här har vi en skelande, trött Amanda som i två sekunder spärrade upp ögonen för att ta ett kort sp ni ser att ja lever. Eller en Amanda som i vanlig ordning leker orm.

Tröttheten beror mest på att jag jobbat nio dagar i rad, och dessutom inte sovit ordentligt de två senaste nätterna eftersom jag haft konstanta drömmar på franska. Bra kan tyckas, men man blir minsann inte lika utvilad på morgonen.

Så nu ska jag hoppa till kojs bums, efter en fin kvällsmat på påskägg från älskade familj.

I söndags kväll var jag inbjuden till bröllop i storslagen Bollywood-stil. En lila långklänning med svarta blommor fick jag på mig och håret blev lockigt av papiljotter. Ögonen fick finfin krok av eyeliner och överdrivna smycken togs på. En liten p'rl i pannan fick också sitta på sin plats och sedan var jag redo att entra tältet. För bröllopet hölls i tält, eller chapiteaux som det heter - vilket mer är storslagna rum som byggs upp av tyg.

Jag smög in och tog lite kort innn brudparet kom, och här skulle dom sitta när dom anlände för korttagning.



Dekorationen var helt fantastisk och inte en centimeter hade de missat



Och så anlände brudparet till slut. Inte en klänning jag hade valt, men visst är det otroligt vackert





Brudparet satt omgivna av indier som spelade passande musik



Efter korttagning och en fantastiskt god entré bestående av det mesta man kan tänka (allt från frukt till kyckling och lax, inklusive champagne) slog sig brudparet ner vid sitt bord som stod i ena hörnet med en dukning som hette duga. Pappan hälsade alla välkomna och klagjorde att det snart var dags för bröllopsmiddagen. Helt plötsligt rivs väggen ner bakom brudparet och ytterligare ett rum öppnar sig, och det var nog bland det vackraste jag sett. Det var stort som en cirkus, med lila tyg draperat i taket. Väggarna var rosa och tusentals värmeljus var tända i hela lokalen. Bord och stolar täckta med orange eller vitt tyg stod runt om i lokalen och utmed sidorna stod långbord med mat så långt man kunde se. På sidorna där man gick in stod indiska personer klädda i underbara kreationer med pannsmycken och långa flätor.



Överallt hände blomstergirlanger och blomsteruppsättningarna kan inte beskrivas med ord. Efter lite inside inromation fick jag reda på att två lastbilar från Holland hade levererat dom.





Dukningen bestod av tre tallrikar per person, fyra glas, och tre par bestick. Hum, vart ska man börja? Under middagen bjöds på underhållning; fartfylld indisk dans, ormtjusare, fakirer, trollkarlar... Det fanns konstant något att titta på, och magen fylldes långsamt i en härlig blandning med god dryck.



Vid tolvslaget kom dock höjdpunkten och det blev helt mörkt i lokalen. Gula lampor började blinka och in rullades en ordentligt stor bur täckt med ett rött skynke. Det drogs av, och en alldeles bedårane tiger gjordes synlig. Jag vet inte om bedårande egentligen är rätt ord då det första tiggern gjorde var att ryta, men mäktigt var det. Jag undrar om jag också kan få en tiger på mitt bröllop?



Sammanfattningsvis var det något alldeles extra, och jag tror väl inte att jag kommer att få gå på ett liknande bröllop igen. En fantastisk natt där jag var hemma för sent, där jag klappat både en tiger och hållt en orm (uuusch!). Jag var mer än nöjd och kommer nog inte glömma det i första taget.

(Dock undrar jag fortfarande hur mycket ett sånt här bröllop kan kosta, med över 800 gäster)

God morgon. Här sitter jag i godan ro med en kaffe direkt från maskinen - koffeinfritt dagen till ära. Till detta doppas en Marabou Dajm och magen skrockar belåtet. Och så funderar jag på gårdagen.

Jag kan mycket väl förstå att karlarna blir tossiga i Guatemala när Emma (lång, blond, vacker) strosar fram. Jag kan också förstå att folk är ganska häpna i Turkiet, och till och med att dom i Spanien slänger ett extra öga. Men nu befinner jag mig tre timmars flyresa från Sverige, i modets huvudstad med studenter från hela världen. Jag har varken silikonbröst eller långt blonderat hår. Jag ser varken ut som en extra vacker tjej eller har någon flashig klädstil. Änå tittar folk, visslar, tutar - igår tog dom till och med kort inne på jobbet. Jag undrar, vad är det med fransmän?

Hänt i helgen: Grabbarna var röksugna, och eftersom jag inte är ett stort fan av rökrum besämde jag mig för att vänta själv utanför, det vill säga i princip inne på klubben. Det var grymt mycket folk, och därför ställde jag mig lite i skymundan framför en dörr med ett sånt där långt handtag som går över hela dörren = nödutgång. Vad jag inte tänkte på när jag lutade mig mot dörren var handtaget, som man alltså trycker ner... Och med min tyngd på detta...

Tuuuuuuuuut!! Ett öronbedövande alarm börjar ljuda över hela klubben (som för övrigt bestod av ett tiotal dansgolv) och lampor tändes upp för att visa vägen ut för alla. Jag skäms, blir omringad av sisådär fem vakter (vad trodde dom ja skulle göra??) och ler försiktigt... Jag hör ett "les blondes" från dom, snurrar på en lock och nickar. Ibland är man glad över att vara en lång, blond svenska.

Mina franska småbröder är inte så små längre. I fredags fyllde dom tio år, 10! Jag bakade chokladtårta med glasyr, vaniljkräm och grädde, satte 10 ljus i och dekorerade med kristyrblommor och siffror. Ljusen tändes och en fruktansvärd sång på franska startade när jag slängde upp dörren vid 8tiden på kvällen. Men dom blev överlyckliga, hoppade upp och ner och blåste ut ljusen innan kameran ens kommit upp ur väskan. Två paket togs med, och pedagogisk som jag är blev det två böcker. Rafaël om dinosaurier, och Tristan en om rymden med tillhörande 3Dglasögon. Allt för att dom ska läsa lite, inte spela så mycket DS, varva ner på kvällen. Jag saknar dom, sniff. Men det är fint att dom inte glömt mej, och de finaste orden man kan få viskades i mina öron "Du är den bästa aupairen man kan få, jag älskar dig. Och jag är din lillebror vet du"

Jag är trött, eftersom läggdags igårkväll blev framflyttad till idag morse. Jag åkte till Le Loft med mina käraste två fransmän, dansade och sjöng. Åkte lyxig bil och drack champagne, dock inte lika dyr som förre helgen, hoho. Jag hade det mer än super och ännu gladare blir jag när jag stöter på Romain på dansgolvet. Det kan nog vara den mest femenina killen jag någonsin träffat - jag blir rent av en grov rörmokare jämte honom. Men med tajta jeans, tröja, kedjor och ringar och ett pipigt "ca vaaa" kan man ändå inte låta bli att tycka om honom, goding där.

Och annars lever jag. Har fantastiska vänner, bra jobb och bästa nätterna någonsin. Montpellier med svenska och utländska vänner var underbart, men inget går upp mot att ha fransoser som sällskap. Inte trodde jag för ett år sedan att jag skulle fastna i en hiss med fem fransmän på ett diskotek i Paris... Upplevelser på hög nivå, hoho!

Idag begav jag mig åter igen till en audition för Disneyland, jag blev ju åter igen kallad. Det blev dansande och lekande igen, och jag var både Prosit, Kapten Krok och Snövit. Annorlunda denna gång var dock att jag och en tjej blev kallade att stanna kvar, och efter diverse mätningar och kollande från alla vinklar fick vi berättat att de var intresserade av oss till figurer: Tania skulle få bli Tingeling och jag Askungen. Vi båda skvätte en tår och väntar svar i slutet av April. Och på två av korten de tog fick jag se ut såhär - som en fånge ungefär.





Men om jag inte blir Askungen ska jag nog åka till Finland och satsa på karriär som Lilla My...