baramoi

Tva veckor sedan sist. Nar jag akte till Frankrike tankte jag skriva bloggen for er darhemma om vad som hnder, men vad gor man nar vardagen sa skumt kryper pa? Nar jag kanner mj som hemma och kanner att jag inte har nagot fantastiskt att beratta. Jo, vist kan jag fortsatta skriva om alla fantastiska natter i Paris. Jag kan fortsatta skriva om jobbet dar det ultimata ar 4 centimeter mellan galgarna. Jag ka skrva att jag har borjat sta i kassan, beskriver hur kashmir ska tvattas for fransoser och trivs i min fina lagenhet. Jag vet att jag har det ganska fantastisk har. Men ibland kan jag inte lata bli att sakna den finaste familjen som finns sa att hjartat dor i ena hornet.