baramoi

Jag är hemma och det kan verka konstigt att jag sitter vid två mitt i natten och skriver på bloggen. men det är för att jag har så grymt mycket energi, eftersom jag gick och la mej ett par timmar innan vi gick ut. Och den här kvällen har varit skum, både den bästa och den sämsta höll jag på att säga. Jag ska väl börja med det bästa. Vi har köpt vin, ja så var det. Men inte vilket som helst, nej, utan Beaujolais vinet. Okej, inte hundra procentigt gott men det funkade. Och det som var bra med det hela var väl egentligen att det bara kostade en euro per glas. Inse hur mycket man tjänar på det, när det vanligtvis kostar 3 eller 4 euro per glas. Trots detta billoga vin lyckades vi alla under kvällen hålla oss fint på fötter. Kanske var det för att den forna trion inte var med? (nej, nu syftar jag inte på vår trio).

Det som var skumt denna kväll var dock att alla måste varit extremt snygga. Okej, det är ju alltid så att nån mumlar nåt skumt i örat, men idag var det extremt. Jag vet inte vad som hade hänt med alla fransoser. Dom kanske har någon slags period eller nåt...

Men nu sitter jag iaallafall här, mitt i natten och skriver. Jag ska väl gå och lägga mej alldeles strax med, äh, jag är ju pigg. Kan det bero på att jag innan vi gick ut åt världen dundermiddag och en hel paket annas pepparkakor? Jo, kan så vara, plus vilostunden. Sådär borde man alltid göra.

Och för övrigt kan jag meddela att jag ska åka till min käre fransos. Fredag till måndag. Och oj vad det ska bli roligt. Han är mej kär.

Vi (anna och jag) var på IKEA. Det blev en del inhandlat. Dock kan jag meddela att allt inte var till oss, nejnej. Men vi ska ha adventsfika på söndag här för att få lite stämning så därför blev de en del godsaker till detta. Dessutom inhandlade vi lite godsaker till våra kära familjer, ja, jag till familjen Prost vilka jag troligen ska besöka i helgen. Det ska minsann bli riktigt roligt, pourtant ganska så konstigt.

Det är alltså lördag och jag känner mej slut. Igår blev ändå ingen sen kväll, var hemma redan ett men jag kände att ja höll på att somna på baren vi satt på. De va nämligen Sannas sista kväll så vi skulle säga hej då. Men alla droppade av ganska tidigt så ja behöver inte känna mej helt skyldig. (knappt en aning). Nyss mötte jaa upp två tjejer under Les Arceaux för att gå på marknaden som finns under bågarna, riktigt mysigt. Där går alla fransoser med sina korgar och vagnar och handlar sjukt mycke grönsaker. Och så spelas de musik i vart och varannat hörn.. Åh.

Idag ska jag nog bara ha en riktig mysaredag. Ska höja elementet till max, ligga under täcket, läsa SE&HÖR som mamma skickat, kolla film... ni fattar grejen...
(åh, familjen, jag vill också ha lussekatter)

För övrigt familjen,
Hälsa Pyllerå. Det är tomt utan en kisse.
Det är tomt att inte klappa på henne

Jag postar bara en bild. Det kanske säger det mesta.

Blå plåtjulgran
Blommor på jul(!!!)granen
Gardiner på operan bestående av blå lampor

Nu sitter jag i mitt rum, slö efter en dag i skolan. Har nyss ätit köttbullar och potatis, dock inte i den klass man kan få hos farmor och farfar... men de funkade, de va ju trots allt mat. Efterrätten? En skiva pepparkaksdeg. Eftermiddagen ska tillbringas med näsan ner i böckerna och vid 9 ska vi till Victoria för att sen dra oss till Australian Bar. De va nu två veckor sedan jag var där och de ska bli riktigt kul att gå dit igen. Dessutom är de Sannas sista tisdag, så den måste vi ta vara på!!

Och något som för övrigt har slått mej, när de gäller franskaundervisning i Sverige, är att man alltid får så grymt tråkiga uppgifter vilket ju gör att man inte blir så motiverad. Man kan mer franska än man tror när man går på gymnasiet och jag blir nästan irriterad när jag tänker tillbaka på vilka uppgifter vi fick. Varför fick man aldrig diskutera ämnen som faktiskt har nån betydelse? Själva diskuterade vi idag på lektionen om kemiska- och naturläkemedel. Det är faktiskt nåt som har nån mening, och som dessutom kan blir ganska roligt. Hum, lärarna där hemma borde gå en kurs på min skola.

Nej, nu ska jag börja med indicatif och subjonctif (vilket jag för övrigt älskar bara av den anledningen att de låter avancerat. Vad sägs om il faut qu'on fasse?)

En helg är till ända och den har varit lika bra (bättre) som alla andra. Gårdagen blev lika mysig som väntad, vi var på barnkalas! Egentligen behöver jag ju inte säga så mycke, etersom alla redan vet vad ett barnkalas innehåller: prinsesstårta, kanelbullar, pepparkakor, fiskedamm, sätta svans (knorr) på åsnan (grisen). Egentligen ska väl tilläggas att hon, Sandra, som vi kallade födelsedagsbarn egentligen inte fyllde år. Men, busiga som vi är firade vi henne en då, cirka en månad och en vecka innan hon fyllde år. Och ja, hon blev väldigt överraskad när hon kom in till det pyntade rummet.

Men, vi fick till slut inse att vi inte är, hur gärna vi än vill, är småttingar som springer runt och busar medan varmkorv serveras och paket med färgglatt BRpapper öpnnas. Eller som blåser med sugröret i saften så att den bubblar och far åt alla håll. Därför skrev vi en vacker melodi om vin i Montpellier och byggde vackra (?) meningar med djup mening.

Men det blev inte så sent igår eftersom alla var så trötta! Vid 9tiden var jag nog hemma och jag hade en underbar kväll tillsammans med IKEAfilten, julmust, choklad och datorn. Kand e bli bättre? Idag ringde klockan vid 9 och jag begav mej sedan till Marknaden här i Montpellier. Gigantiskt med massa stånd, men ska jag vara ärlig tror jag att 50% var stöldgods, 45 % ren skit, 4 % något man kunde titta på och 1 % något som man faktiskt köpte. Men jag tyckte att det var väldigt mysigt i vilket fall! Ända tills hemvägen iallafall. Då trampade jag på ett gatubrunnslock. "oj" tänker ni, "det var väl inte så farligt". Nej, problemet var väl att locket öppnade sej, jag satte mej mitt i gatan och hela benet klämdes fast. Aoch, kan jag säga, och lite pinsamt var det med. Jag fick hojta på ett par andra känningar som fick hjälpa mej att lyfta upp gatulocket och fin och jordig haltade jag mej fram till trammen. Snyft. Strumpbyxan klibbade fast och gjorde minsann ont att dra loss. Nu sitter ja här med ett gigantiskt plåster på mitt smalben och snyftar. Aj.

Imorgon händer det dock roliga saker som säkert kompenserar mitt ben. Vi ska ha Luciaträning, det ska minsann bli riktigt mysigt. Tänk för två år sedan, hjälp vad tiden går fort. Då hade jag fått mitt glädjande besked, tack var morfis!  De va tider de, en av de roligaste.


Men innan jag drar mej vill jag också tillägga en sak. Jag älskar Frankrike och vill verkligen stanna, men ibland undrar jag vilken humor de har?

Mums! Julmusten rinner ner i magen liksom smältvatten på våren. Yammy. Och när jag för tillfället inte har vatten hemma så bara jag MÅSTE dricka julmust hela tiden, eller?

Så, vad bjöd nu gårdagen på. Jag begav mej vid 8tiden till Pamela när hon och Victoria redan var i full gång. Vindruvor, ost, baguetter och vin, kan det bli mer franskt? Skulle inte tro det. Vid 1tiden var jag och Victoria inne i stan (pamela stannade hemma) och vi smet in på Rockstore. Lite häpna var vi dock eftersom att inget folk var där. Faktum är att här i Montpellier funkar det så att folk går ut på barer tills klockan är ett för då stänger dom, och sen drar alla vidare ill klubbarna som har öppet till 5, och Rockstore är en utav dessa. Nu hade klockan alltså passerat 1, men fortfarande inget folk. Men, svenskar som vi är intog vi dansgolvet med storm, helt ensamma. Japp. Även scenen blev vår för ett tag. Och till slut kunde vi med glädje konstatera att det var mer folk på ingång och vi kan stolt sträcka på oss och säga att vi startade dansgolvet på Rockstore. Hurra. Det slutade med att vi gick med några franska vänner (de låter fint) hem för att prata lite. När klockan var... ja, vad kan hon ha vart? Jag vet inte... Men vi insåg iallafall att sista trammen hade gått så vi skulle behöva gå hem. Snabbt högg vi upp mobiltelefonerna i händerna och hade kontakt på vägen hem. De kändes bra, minsann. Vid 4tiden släckte jag klockan och nu sitter jag här, 8,5 timmar senare och är redo för en ny dag. Hret är tvättat, naglarna målade och rummet städad. Om någon timme ska jag åter bege mej, denna gången till Sandra, Sanna och Jennie för ett barnkalas. Ack, vad mysigt.

Ha en bra dag hemma i snön, jag kan meddela att jag är lite avis. Med en blå julgran i stål på torget, 18 grader och ballerinaskor känns det inte riktigt som om jul närmar sej...

När jag kom hem igår väntade en fin överraskning åt mej. Farmor och farfar hade skickat paket till mej, och oj vad fint. Choklad, trosor och ett brev. Åh, jag satte mej på mitt rum och snyftade i min ensamhet. Det är när man hör från dom där hemma som man faktiskt kan längta hem. Dessutom kommer Annas pojkvän och ska bo i lägenheten en vecka. hallå, vem ska jag äta och umgås på kvällarna med!

Jag kanske ska ta en repris på gårdagen? Då var jag - håll i hattarna familjen - och åt sushi. Och faktum är att jag tyckte de va gott. Ganska läskigt, men jag gjorde det, och det är värt det. Jag vet, sushi äter folk varje dag, men de går liksom mot mina... öö. Principer. Dessutom gjorde jag det med en dansk, jag vet, jag borde bara umgås med fransk folk. Jag för trösta mej med att denne var halvt fransk.

Okej, jag älsakr mina franskalektioner, men jag fattar fortfarande inte alla dessa nedrans former. Jag menar, hur många olika former i passé kan man egentligen ha? Räcker de inte med att säga att man har gjort eller gjorde nåt, varför sjutton måste man förklara att det är en handling som inte är slut än, en handling som utspelade sig före det man gjorde, eller en handling som någon skulle göra i framtiden i dåtid. Hmpf, alla dessa skisser...

Helg igen. Och vad bjuder då denna på? Ikväll är väl tanken att jag ska gå med Vicktoria och Pamela på konsert, men jag håller det lite öppet, är trots allt ganska trött. Blev inte mycke sömn inatt. Och jag ska berätta varför! Igår var det Le Beaujolais Nouveau här i Frankrike, vilket innebär det första vinet för året. Piss ska det smaka, men ändå är de världens folkfest. På gatorna var det verkligen fullt med folk igår och en massa musik. Så där står man runt dom som spelar och gungar och dansar i takt, de va riktigt mysigt. Folk står i klungor med sina vinflaskor och halsar och gör grimaser. Dom skålar, sjunger och är glada. De va faktiskt en riktig upplevelse, annorlunda atmosfär från Sverige om inte annat. Jag hade kunnat stå där hela natten, men jag tog mej i kragen och strosade hemmåt. Jag gillade gårdagen. Skarpt.

Nej, i med lite julmust och pepparkaksdeg, nu ska här mysas!

Jag är lycklig idag. 
För det har varit en givande dag, det må jag säga. Jag har nämligen besökt mitt kära IKEA. Skörden blev inte så mycket, men det jag hittade var rena pärlor,
pepparkaksdeg
julmust
pepparkakor
kaviar

Kaviar lät i sammanhanget inte så fint. Men på mackan blir de desto finare. Jag vet hur kvällen ska tillbringas!


Okej, jag ska passa på att säga att när jag tog trammen hem från IKEA vid 3tiden var det 17 grader i skuggan.. Det är fint.

Internet har varit ur funktion och det förklarar varför jag inte varit här på ett tag. detta har faktiskt resulterat i att jag haft mer tid att göra annat. Nej, nu ska vi inte dra det till sin spets...

Något trevligt jag iallafall gjort är att ha bytt klass. Från nivå B1 till B2, vilket känns som en mindre revanch. Nåja. Dock har jag nu fått lämna min kära lärare Joanna som verkligen var superbra. Inte för att jag tror att min nya Maggali är sämre, men det är ändå något speciellt med den första läraren. Dels var hon så grymt bra på att lära ut, men dessutom en hörligt personlighet och man fick verkligen förtroende för henne. Men, man är ändå glad att man får flytta upp, intesuperkul att stampa kvar på varje steg. Jag ska ändå erkänna att de känns konstigt att man flyttat upp, har man verkligen utvecklats så? Antagligen.

Men på fyra dagar har jag hunnit med en hel del mer, det ska erkännas. I fredags, ja, vad gjorde jag då... det har redan försvunnit ur mitt minne. Jo, vi sa ju hej svej till en suisse. kaspar. Han skulle nu lämna Montpellier efter 3 månader och vi avslutade hans äventyr på Le 8 och Cirkus Bar. Mycket trevligt, men jag kan förstå att han tyckte de va sorligt. Jag vill inte tänka på den dagen då de blir min tur... Tur att det är ett tag kvar! Samma kväll stötte vi även på en dansk som förvånansvärt nog var trevlig. Ja, nu menar jag inte att jag tycker illa o danskar, nej, det jag menar är att dom flesta  som kommer fram vill göra mer än prata. hum. Lugn mamma!

Lördagen var även den mycket trevlig, med betoning på mycket. Jag och Anna gick upp vid nio-tiden för att bege oss till gymmet, och sedan direkt till affären. Där inhandlades varor till vår djungelmiddag som vi skulle ha på kvällen. Jag måste säga att denna blev mer än lyckat.
Förrätt, sallad
Huvudrätt, djungelgryta (kött, ananas, sockerärtor, paprika, och en gudomlig sås)
Efterrätt, varma bananer med choklad och vanlijglass

Vi välkomnade dom vid 7 och möttes av en oerhört vacker syn. Där kom dom inhoppande med massa blad, krigsmålningar och vilda hår. Jag och Anna hade satsat på en lite mildare variant av djungeln, blommor i håret och färgglada klänningar (?). Men de va inte fy skam de heller, de kan ja meddela. Efter en bastant middag bestämdes det att vi skulle gå ut, och med våra underbara kreationer gav vi oss ut på stan. om vi märktes? ja, lite kanske. Kul hade vi iallafall, och vid 4 släckte jag lampan och somnade. Mycket trevligt. Ja, man skulle väl kunna säga att kcällen verkligen var horloge-clair?

Dagen efter var dock inte lika trevlig. Jag vaknade med världens dunderförkylning och rösten var helt borta. Jag känner mej fortfarande ganska krasslig, okej, väldigt. Men det ska nog gå över. Har bestämt att hoppas träningen denna veckan iallafall. Hade vart tråkigt om de blir värre. Har varit på apoteket och köpt Drill vilka ska få tillbaka rösten ordentligt och de känns ju bra. Hoppas att dom hjälper bara...

Så, dagen idag. Ska jag vara ärlig har det inte hänt så mycke. Jag var och köpte mej en klänning idag som jag och Anna hade kikat ut igår på vår första (!!) shoppingrunda. så, nu har jag fixat jul- och nyårsklänning vilket känns bra. Jobbigt att springa runt med sånt i sista minuten. Middagen lagades vid 3 tiden och de blev nåt så gott som rester, mums. Stekt potatis och svamp, haricots verts och ägg. men det funkade. Är man fattig student så är man! Och,  för att inte glömma, har vi idag äöven diskuterat den franska mentaliteten på lektionen. Vad vi kom fram till? Att fastän Frankrike är det land i världen som har mest turister är dom inte så serviceinriktade. I mataffärer går kassöskerna verkligen på automatik och dm kan inte bjuda på ett enda leende. Attans bananer, det är inte snällt. Men, det var som Victorias kloka ord, det kanske är det enda land som faktiskt inte än är inriktat på turister, vilket alla andra länder i söder är. Jag gillar i vilket fall mitt Frankrike, vädligt mycket.

Men nu ska jag nog ägna lite tid åt mitt skolarbete. Måste sortera mina femtioelva papper och plugga ord. :D Bonne chance.

Har man inte snö får man se till att fixa det på något sätt! Ska jag va ärlig avundas jag er där hemma som har det riktigt kallt, men det kanske inte är helt fel här heller. Dock ska här erkännas att de va riktigt kallt i morse, såpass att jag fick ta en extra kofta, inte dåligt. Folk här bar både mössa, vantar och halsduk.. Tss, fransoser, att dom inte till slut kokar upp! Och på tal om kyla kan jag okcså meddela att staden så smått börjats utsmyckas för jul. snacka om mysigt! I alla små gränder kommer de snrt trängas tomtar, granris och gnistrande lampor. Japp, igår kväll tändes en del, och ack vad det var mysigt. Så snart de blir ordentligt mörkt  och allt tänds ska här fotas!


Sedan ska även en till sak meddelas idag, och det är jag för första gången stött på något logiskt i det franska språket! ja, för det mesta består ju faktiskt annars av massa undantag, men nu, som sagt, har jag stöt på något logiskt. Nämligen, les doubles pronoms compléments, när man ska ersätta objekt eller handlingar med motsvarande den/det/honom/henne/osv på franska. Ja, tyvärr är inte själva pronomen självklara, vilket man ska välja, men däremot är ordningsföljden logisk! (om man bortser från när det är negativt, plus alla undantag) Hum, plötsligt blev det inte så logiskt. Jo, bättre än allt annat iallafall. Och det känns oerhört härligt att faktiskt förstå något. För er som fortfarande inte fattar grejen med detta, kan jag nu med glädje bifoga en superlätt pyramid som man lätt lär sej tantill, och vips, blir ordningen helt plötsligt solklar!

Dock känns det som om det var evigheter sedan jag uppdaterade här, och det var det kanske också. en massa saker har avklarats, vi har firat Victorias 20årsdag, handlat mat för veckor framöver,  vart ute, åter igen överträffat oss i
matlagning... You name it! Nedan ses jag och Pamela från Australian Bar i tisdags och en bild på hur det kan se ut på en fransk restaurang om man beställer kött. Jag är glad att jag inte gjorde det...
 

Nu är det åter igen lördag, närmare bestämt min tredje lördag här. Imorgon har jag varit här i exakt en månad, en sjättedel av min vistelse. Fortsätter tiden rulla på så här är jag snart hemma, det är ett som är säkert.

Gårdagen bjöd på utgång. Jag, Jenny, Anna, Pamela, Sandra och Sanna träffades först på ett av studenthemmen för att umgås, dansa och ha kul. Vid elvatiden beslutade vi oss för att ta Amigobussen som går till utkanten av Montpellier för att prova något nytt uteställe. Vi hamnade efter många om och men på ShowRoom, vilket var helt okej. Dock hade jag aldrig velat betala inträde som man får göra på alla andra diskotek som ligger i samma område, så jag är helt klart glad att  vi valde showRoom. Visst var det superskoj, men jag måste ändå erkänna att man har minst lika roligt här inne i stan. Dessutom kan man på ett annat sätt gå hem när man vill. När klockan var fem i morse släckte jag iallafall lampan och sju timmar senare vaknade jag av en strålande sol som sken in genom fönsret. På med shorts, t-shirt och kofta, och sen begav jag mej till Supermarché Clemenceau. Lite mat inhandlades och sedan dess har jag egentligen inte gjort så mycke. Städat hela lägenheten, kikat runt på internet... Ja, en soft dag helt enkelt.

Klar för utgång!

Kvällen ska heller inte bli så våldsam ikväll. Ska träffa en kompis inne i stan vid tiotiden och jag antar att kvällen inte blir så sen. Men antaganden i Montpellier brukar inte gå bra. Jag uppdaterar imorgon igen!

Bisous!

Muuuums. Nu har jag smällt i mej två liter chokladglass på två dagar, inte bra, men ack vad gott! Jag förstår inte att magen aldrig blir full!

I Montpellier springer det för övrigt hundar på gatorna som det springer människor i Sverige. Dom är faktiskt väldigt snälla, fastän dom går helt lösa, och dom gör inte en fluga förnär. Det levde jag på dom första veckorna. Ända tills i början av veckan då jag läste i MontpellierPlus att två hundar hade bitit en kvinna. Hon klarade sej inte, och nu får jag helt plötsligt en helt annan syn på dom här förbenade hundarna. Varje hund jag ser misstänks av mej, för fakutm är att dom inte fått tag på hundarna än... Nu kan man ju undra varför det finns så många hundar här! saken är så finurlig att det finns många uteliggare här i Montpellier, vilket enligt lag egentligen är förbjudet. Men nu är dom så smarta att dom skaffar massa hundar som både ger värme och skydd. Dessutom kan polisen inte "ta hand" om uteliggarna då dom inte vet vad dom ska göra med hundarna. Så ligger verkligheten till i Frankrike.

Kvällen idag ska bjuda på en ordentlig omgång utgång, det r väl tanken iallafall. Vid nio ska vi till Pamela och sedan tar vi bussen ut till någon av klubbarna utanför stan. Ja har aldrig vart där ute än, men det kan säkert bli spännande. Om inte annat är det kul att se andra delar av Montpellier. dessutom är vädret helt perfkt för utgång. Soligt och varmt, mitt i november. Skumt skulle jag säga.

Nej, nu ska här lagas pasta med spenat och ädelostsås, bonne apetit!

Jag förstår ingenting. Man är ung, har bara sej själv att rå sej om, ändå försvinner bara tiden. Det känns som om man inet hinner med nånting, och dessutom går man omkring och är lite småtrött hela tiden. jag tror inte jag vant mej vid tempot här än, fastän jag vart här i snart fyra veckor. en månad. Hjälp. Men jag kan med glädje meddela att det fortfarande är samma gamla Amanda som sitter bakom skärmen, jag ä inte helt omvänd till fransyska. Än.

Jag har nyss smällt i mej världens godaste soppa, helt seriöst. Tomatsoppa med kryddor och fetaost, jag säger bara mums. Jag har verkligen överträffat mej själv. Kvällsmaten ska väl snart förberedas, biffar med ost, det är inte helt fel det heller. men före det ska jag dock se till att träna lite, step. Måste säga att gymmet funkar helt okej, dock är itne standarden på långa vägar som i Sverige. Ingen toalett på omklädningsrummet säger väl de mesta? Dock var det väldigt trevligt igår när jag satt och väntade mellan två pass, då en franyska uppmärksammade att jag pluggade franska, eftersom jag satt med näsan i mina läxor. Och snabbare än jag hann titta upp från boken var hela omklädningsrummet inbitna i en debatt om huruvida man faktiskt använder subjonctif eller inte, och dessutom hur ungdomar säger. Komplicerat att förstå, men en grym övning eftersom dom verkligne pratade lite snabbt och otydligt som man hör i det verkliga livet.

och på tal om verkligen livet ska jag ha min exposé nästa måndag. Vad sjutton ska jag prata om? temat är alltså helt valfritt, snälla, ge mej ett tips. Eftersom en viss Cecilia snodde min idé om svenska högtider (ibland slår en tanke en samtidigt) får jag nu hitta på nåt annat. Så snälla, ge mej förslag!

Något som slått mej nu när man vart här ett tag är att det blir mycket lättare att prata, nästan lättare än att skriva. Man pratar på, och helt plötsligt undrar man egentligen vad man säger. Det låter rätt, men hur sjutton skulle man skriva det? Jag vet inte om det är på gott eller ont, men de är väl ett tecken på att man utvecklas kan jag tro.

Hoppas att allt går bra med alla hemma. Jag tänker ofta på er och jag tycker det är jättekosntigt att ni fortfarande bor i sverige, jag menar, livet är ju liksom i frankrike! men vi ses snart, till jul. Känn er fria att skicka ett eller två mejl, det är alltid lika kul att höra av er hemifrån. Jag saknar er.

Jösses, jag förstår bara inte hur tiden kan rusa iväg som den gör. Jag har vart här i mer än tre veckor redan, för sjutton, det är ju en tolftedel av ett år! Puh. En sjättedel avklarad... Hjälp, jag blir verkligen rädd. Men man kan nog trösta sej mej att man redan nu lärt sej en hel del, och jag antar att farten på inlärandet knappast kommer gå så mycke långsammare.

Gårdagen bjöd faktiskt inte på så mycke mer än skola, plugg, ätande och tränande. Ändå försvann dagen som om solen knappt hann gå upp! Jag var i och för sej och handlade med Anna också, och jag förstår faktiskt inte vad vi handlade. Jag kan inte beskriva hur tungt det var att dra hem sakerna (kanske kan de bero på litervis av vatten, glass och frysta saker?) och jag har idag träningsvärk i högerarmen på grund av detta. Attans bananer! Annar kommer dagen idat att likna gårdagen, enda skillnaden är väl att ja byter timmar av jazzdans mot timmar av afrodans. Juppi!

För övrigt, måste jag berätta en sak. Det finns en fransos, en fransman som är nummer ett för mej. Käre Frans, vad jag gillar honom skarpt. Igår inbjöd han mej till sitt hem över  fyra dagar och jag vill mer än gärna åka. Faktum är att han ville att jag skulle komma redan på fredag, men det kanske är lite snart? Ja, det är min käre Raffe jag pratar om. Min fransos No1.


Nej, nu väntar en skål med TopBudget chokladglass och läxor.




Un bague de marriage och en blague de marriage kan ställa till stora missförstånd, vilket vi idag fått erfara. (ursäkta om ni inte förstår men de går tyvärr inte att översätta på ett lika finfint sätt)

Okej, helgen har varit speciell, och jag har totalt vänt på dygnet. Efter att släckt lampan vid halv sju i morse efter en supekväll ute, känner jag mej ganska mör. Dock har jag haft en väldigt soft dag som egentligen inte innehållit så mycke mer än tvättning och umgänge med mina rumskamrater. En middag bestående av stekta potatis ägg och Blömmig Fålukorv avnjöts också, och matsedeln för veckan är klar!

Okej, jag ska sova, ladda upp för en ny vecka med timmar av grammatik, tjoho!
och, Frida, du skulle vart stolt.

Helgen har hittills varit helt underbar, verkligen. Efter skolan i fredags begav jag och Pamela oss till gymmet för ett step pass, vilket var hur kul som helst. Nja, step-dance hette det faktiskt, och det var verkligen min grej. jag måste erkänna att det var ganska klurigt, men trots det lika bvra träning och roligt. En kvart senare påbörjade vi ett klass med Modern jazz vilket även det var super! där blandades balett med jazz, afro och stretch. Åh, nu inser jag hur mycket jag faktiskt älskar att dansa! Läraren var även hon jättebra och pedagogisk, och man kunde faktiskt förstå en hel lektion. Ja, det kan ju bero på att termerna inom dansen är desamma överallt med! :P

Och, när jag kom hem från träningen fick jag en superb överraskning. På byrån låg ett paket till mej från sverige, familjen! åh, vad jag tycker om dom, dom verkar precis veta vad jag behöver. Tidning, film, choklad och tuggummi... det kunde inte bli bättre efter en hel eftermiddags träning... nackdelen var attnjag blev så slö av att titta på film och äta choklad att jag skarp övervägde om jag skulle stanna hemma.

men på kvällen bestämde jag mig till slut för att gå ut med mina svenska kompisar istället för med fransoserna. Vi hade det väldigt trevligt, och en hel del från Suisse (jag kan inte stava det på svenska) blev också en delaktighet av kvällen. Vi begav oss till dansstället Panama och dansade järnet, eller ska jag säga "shaka gärnet" kanske? (åh, Johanna). dock var inte hemvägen lika trevlig. jag och Pamela fick sällskap hem av två killar från skolan eftersom dom inte ville vi skulle gå själva, och de va ju snällt. Och när vi egentligen inte hade så långt kvar ser vi en ambulans och polis, vilka stannade oss. Ett gäng killar kommer ut från en lägenhet, varav en är... usch, helt blodig! jag kände mej delaktig i ett avsjitt av Cops. Det var verkligen läskigt, och illamåendet blev ett faktum. Fy, det var faktiskt vidrigt. Vi kunde dock fortsätta att gå, men det var inte helt mysigt, eftersom gatan var täckt av blodiga fotspår. Yack! Längre fram såg vi en ruta totalt krossad (alltså en sån där stor kraftig glasruta) in till en affär med en massa klänningar. Jag förstår fortfarande inte varför någon kille krossar en ruta in till en klänningsaffär, men, de finns alltid så mycke konstigt folk.

Men, totalt sett hade jag en väldans rolig kväll med allihop, och jag är verkligen superglad för alla underbara människor man får chans att vara med!

Och nu är jag redo för en tripp hem till Victoria! Superb, jag återkommer.