baramoi

I morse bestamde jag mig for en lang promenad i det fina vadret, och stegen styrdes mot omradet med akrar och angar. Nog for att det ar fint, men fantastiskt ar det ocksa att inte storas av andra fotgangare, cyklister eller bilar. Ar det nagon som puttrar forbi ar det en moppe, eller en gammal brummande bil. Trodde jag.

Efter sisadar halva vagen och 40 minuter kande jag att noden trots allt har sin lag. Men ensam som man ar pa vagen, tankte jag att det val inga problem ar att snabbt slanga en drill i graset, och inget puttrande eller brummande hordes. Men nar som jag bast sitter pa huk, med shortsen till anklarna hors ett annat ljud, flàs. EN gubbe springer forbi, tittar storogt medans jag kniper fram ett bonjour. Och notera nu att byxorna fortfarande inte var uppdragna.

Nu i efterhand har rodnaden lagt sig och jag tanker att jag gjorde hans dag. Men for att trosta mej sjalv togs bilen in till Paris och en tur till Zadig Et Voltaire, huvudbutiken gjordes. Jag gick ut tva koftor rikare coh loar mig sjalv att vare sej visa rumpan eller handla mer.