baramoi

Ett, två och tre.




Och jag provade en tröja.
Men jag var minsann för bredaxlad!
Skit också.
Det är så.
Manligheten växer.
Grrr, jaja...
Det är väl inte så mycket jag kan göra åt det,
antar jag?!

Varför hjälper det inte då?







Tänk om jag ägde en skruvmejsel. Då hade jag kunnat skruva som du sa, och vips, var jag perfekt till dej!



Och jag provade en tröja.

---

Det är nog för sent. eller rättare sagt, jag är säker på att det är försent. men det vill jag inte. jag trodde att det var det rätta men ack så fel. jag gick miste om något stort. rövhål... (uuuursäkta)

Och igår blev de bara en vinst på 50 kronor. på 13 lotter! fast iof, 13 är ju oturstal, kanske var det. Men irriterande var det. minsann!


Jag har kommit på en sak. (tro det eller ej) Att jag gillar att gå ut och gå. I tystnad. Det är härligt tycker jag. För då kan man springa när man vill och rensa kroppen. Det är behövligt för mej.  Bara tysnaden är härlig. Jag älskar vägen till sjön. För där är man ensam. Jag gillar inte att vara ensam annars. Men ensamheten i mej själv är så härlig.
Att gå själv. Det är härligt.
Sen är det iof härligt med sällskap då och då. Problemet är bara att hitta någon att gå med med en gång. Någon som passar ens humör. Någon som passar mina samtalsämnen. (misstolka mej rätt, tack).
Det är problemet!




- "knäckens mellanstadium"
Varför ska alla alltid misstolka mej?
-"Först är den mjuk"
Ja knäcken är mjuk först.
-"Sen blir den hård"
Ja, för den stelnar faktiskt
-"Och när man får inte den i munnen blir den mjuk"
Ja, den smälter.

Kan det göras tydligare?

---

Följetång, utan inbördes ordning fortsätter