baramoi

Jag kollade igår igenom lite bilder som hittills tagits här, och jag fick till min fasa syn på två kort där solen sken rätt i ansiktet från poolen... Och en massa fräknar hade framträdit! usch!

och gårdagen ar trevlig den med. Vid tio åkte jag ner till campingen (som tillhör golfen) och jag mötte upp Dionna. Dock var hon inte riktigt klar så jag fick sätta mig och språka med Yann som jobbade i baren. Vid elvatiden kunde vi iallafall bege oss iväg med en karta i våra händer, och efter x antal felkörningar befann vi oss på Disney Village. Vi kände oss dock väldigt icke-franska, med vårt blonda hår och huvudena längre än dom allra flesta. Men in kom vi, och det utan att betala (horray!). Dansa gjorde vi, och cola efter cola klunkades ner. Musiken var fantastiskt, hiphop, reggeaton... Vi kunde liksom inte sitta still, och det var härligt att träffa en människa som gillar samma musik som jag (och dessutom dansa till den). När vi vid tretiden lämnade klubben blev vi dock ikappsprungna av en vakt från klubben, där vi blev inbjudna till denna kväll; med åter igen gratis inträde och gratis bar. Moahaha, man skulle kanske ta tillfället i akt :P Äh, det får bli nästa helg, "fråga efter sebastian".

Efter lika många felkörningar på hemvägen kom vi till campingen vid 4, och en kopp te avnjöts då hos ett par kompisar i en av stugorna. Jag kröp under täcket samtidigt som Bens klocka ringde i morse, vid halv sju tiden, och en timme senare var det dags att stida upp. Varför känns de som ja behöver en tupplur nu?

Ikväll blir det istället teater som pojkarna ska framföra, ska bli jätteroligt att gå och titta på! Vad det blir efteråt är fortfarande lite oklart, men troligtvis en lugn kväll vid poolen med Yann, Tristan, Dionna och Daniel. Nu ska jag dock njuta av solen! (Och bygga fler fräknar... attans...)

Mums. Jag har precis kommit in efter en tupplur på studsmattan under solen, och nu blir det en glass att fylla magen med. Benen har dock blivit lite röda, attans! Jag som hade som mål att inte bränna mej i år. Jaja, solkräm hade jag ju i vilket fall, kan undra hur jag hade sett ut annars...

Pojkarna är nu ivägkörda till skolan, min promenad med Zorro har också avklarats, håret är rent och benen är för en gångs skull utan hår. Tanken är att jag nu ska ta gårdagens jordgubbstårta, sätta mig i trädgården och sola lite, härligt!

Gårdagskvällen var bra den med, Jean-Luc, Alexandre och Sophie var här och åt! Kyckling, potatis och sallad. Konstig kombination tycker jag, men det var helt okej. Vid elvatiden kom Yann och hämtade upp mig, det var trots allt torsdag och därmed ska man befinna sig på en bar någonstans i Paris. Efter många samtal stupade jag i säng vid halv fyra, och vid 8 ringde klockan.

Dagen är ännu ganska oviss. Brigitte (Albanes kusin) är här under två dagar, så jag antar att jag får ta med pojkarna till swimmingpoolen idag. Kan bli trevligt, får tillfälle att umgås med Diona med, en tjej från Holland! Supertrevlig, samma ålder och lika rövaraktig som jag.

Gårdagen bjöd på en massa lek, i form av Kapten Krok. På med piratmössa och allt annat som hör till. Jag var snyggare än nånsin. Kul hade vi i vilket fall, även fast jag var den som skulle hoppa på plankan om och om igen...

Jag min smarta röv åkte till Val d'Europe, vilket ska vara Europas största köpcentrum (med konkurrens från andra). Vägen dit var superlätt att hitta, dock var det inte lika lätt att hitta tillbaka. Jag virrade runt i cirka två timmar på en väg som ska ta tio minuter. Hur det kunde komma sig? Jo, det var 8 rondeller på den lilla sträckan och med fyra chansningar på väg i alla tog det sin lilla tid. Det slutade med att Benjamin kom och hämtade mig och den enda jag handlat: flipflop från H&M för 4.95 euro

Nu har jag alltså förklarat min muntra uppsyn

Oj, det var ingen smickrande kort å min sida, men jag tror att jag är lite omtyckt av pojkarna iallafall

Dagen började härligt med solsken, och pojkarna dumpades i skolan. Deras rum blev uppstädat och böckerna rensade av mig (bravo!). Hunden fick sig en promenix och jag mig lite bränna. Nedervåningen städades, och Albane lämnades på jobbet. Pojkarna hämtades, och värmen tilltog. Golfens pool besöktes, och flera krokodinllekar senare tog en dricka med Yann. Joanna från Holland dök upp, yey, äntligen en tjej i min ålder! Att vi kommer hitta på flera kuliga saker ihop är ja helt övertygad om.

Jag är ni nyss hemkommen från poolen och jag ska mysa ner mej med en bok innan maten är klar, Härligt!

"lyckans hjul", av kajsa ingemarson
(kan varmt rekommenderas)

Vid halv två tiden idag blev jag uppplockad av Yann, åter igen i den finfina bilen. En kokhet dag, vad passar då bättre än att åka på vattensport? Jetski väntade, och när vi kom fram mötte vi upp Albane och Ben. Det var helt fanastiskt skoj, dock föredrog jag att åka med, och itne köra. (det gick grymt mycket snabbare med alla andra). En fantastiskt dag som resulterat i träningsvärk i benen, solbrända axlar, tovigt hår av vatten och en väldigt stor lycka.

Stranden



Jag tuffar med Ben (oj, hemskt vilket blont hår)




Vi fräser iväg i vågorna



Ben och Albane

Har man suttit en hel kväll och käkat mat till magen spricker får man se till att pallra sig iväg på en springrunda. Att det var vackert väder såg jag, men inte att det var 31 grader i skuggan när jag kom tillbaka. Puh, inte konstigt att jag faktiskt trodde jag skulle svimma på vägen! Usch, det var det värsta jag vart med om... Tur att ingen ser mej nu.

Jag har inatt tillbringar min hittills bästa natt i mitt liv. Ja, skumt kan det låta, men det var verkligen helt, helt fantastiskt. Jag visste inte igår vad som riktigt väntade, bara att någon Yann skulle plocka upp mig. Skulle vi stanna i Guérard, åka till någon klubb, träffa fler människor? Att jag dessutom verkligen inte visste vem människan var gjorde väl inte saken bättre.

Men så hör jag en bil brumma på¨uppfarten, och jag kikar ut genom fönstret. Jag väntade mig en bucklig bil som alla andra, men istället fick jag syn på detta (jag var bara tvungen att smygfota genom fönstret, därav kvaliten).

Det visade sig vara världen mest konfortabla bil och dessutom världens snällaste människa som körde den. Kändes som någon film när jag blev hämtad, höhö, jag kunde ju inte låta blir att vara nöjd. (Om han var snygg? Fransmännen i söder kan slänga sig i väggen, det säger väl det mesta). Öppnad dörr fick jag, och rutorna fälldes ner helt. "hjälp, här sitter jag i bilen med en människa jag inte känner och han ska ta med mej någonstans jag absolut inte känner till". Men i takt med att konversationen flöt på släppte lite av min nervositet, och jag insåg plötsligt att jag mitt framför mig hade Triumfbågen. Mitt i centrala Paris, i öppen bil, Christoph Mae ur högtalarna, bredvid en fransman. Kan låta underligt, men det var snarare en verklig upplevelse.

Bilen stannade snart, och in på sushirestaurang. (ja, tro mig mamma och emma, jag har lärt mig äta sushi, dock med gaffel) Världens största båt med sushibitar var inbeställd och jag förstår i ärlighetens namn inte hur vi fick i oss allt. Kanske det förklarar varför vi satt där i nästan tre timmar? Med magarna mätta satte vi oss åter i bilen, och det var väl egentligen här det allra mest fantastiska hände (nej mamma, inte barnalstrande). EN nattlig tur i Paris, med öppet biltak och lampor av bilar och upplysta byggnader. Han körde runt till alla monument man "måste" se, och det var verkligen en upplevelse som hette duga, så fantastiskt vackert Paris är! Jag insåg verkligen att jag har hittat min del av Frankrike. När vi parkerade bara ett par hundra meter från Eiffeltornet, gick upp på en kulle, och såg hur Eiffeltornet började blinka kunde jag knappt fatta att jag verkligen var där! Paris är det vackraste jag någonsin sett, jag är kär!

Efter ett par timmars bilåkande, och köande såklart, hamnde vi i Meaux där vi försvann in på en nattklubb, intriktning reggeaton och salsa. Hey, äntligen någon med samma musiksmak som jag! Dansande, presenterande flr människor och kanske den äckligaste drinken jag någonsin fått. Men vad gjorde väl det, jag hade en helt underbar kväll! På hemvägen stannade vi till vid en pub vars ägare han kände och vi avslutade kvällen väldans lugnt med en lång pratstund och fler presentationer.

Vid femtiden i morse var jag hemma, och det var nästan lite svårt att ta in allt jag hade sett. Jag säger bara; ska man till Paris, se till att ha en öppen bil nattetid, det var en upplevelse man inte kan få någon annan stans. Att jag hittade en supertrevlig människa i bilen blev bara ett plus, och jag känner mig som hemma, här i Guérard!

(Eftersom kameran lämnades hemma, då jag inte visst vad i skulle göra, kan jag inte förklara med bilder var jag fick se inatt. Men kanske var det bra, jag är övertygad om att detta var något man måste uppleva för att förstå. Och ja, det kanske låter knäppt att det kan vara så fantastiskt som jag försöker beskriva, men det var min bästa natt hittills. punkt.)

Okej, jag blir presenterad för femtioelva människor, men idag är jag extra skraj. SKulle först till någon Ben (jadu, fråga mej inte vem de va) men nu var planerna ändrade; nu ska jag till någon jag aldrig ens hälsat på (Yann, vackert namn, ehh). Skumt kan man tycka, och ja, det är det med. Samtidigt ska jag ta vartenda tillfälle att knyta kontakter; efter den här vistelsen SKa min franska vara helt flytande (jag ska dvs även kunna prata verslangue). Stressen knyter sej dock i magen eftersom jag varit ute hela dagen, på golfen, i köpcentrum, i mataffärer, på barnkalas... Ja, vart har jag inte varit! Nu är iaf bissarna borstade och jag ska försöka kontakta ett visst födelsedagsbarn i Italien... So long!

Grön tanborste med en krokodil, wooow, snyggt!

Snart ska jag iväg till en människa vid namn Nicolas där det ska bli ett riktigt party (nåja). Kul ska det i vilket fall bli, att träffa folk runt sin egen ålder känns väldigt roligt! Jag blev dessutom medbjuden imorgon till en Ben och även det ska bli riktigt kul! Så länge ser vardagen ut som nedan:

Med tre telefoner ska man väl kunna nå mej



Hela huset är full av teckande figurer; merparten från Disneyland

Idag blir det till att återgå till vardagen, pojkarna ska till skolan och jag ska minsann få köra dom. Gulp. Trafiken är egentligen inga problem, men det är vägarna där emot! Dom slingrar sig som värsta bersvägarna genom åkrar, och man ser verkligen ingenting i kurvorna. Att vögarna dessutom bara rymmer en och en halv bil och att de andra (dock få som tur är) bilarna kör i 100 gör inte saken bättre. Önska mig lycka till!

07.40. Vad tänkte jag med. En timme för tidigt gick jag upp idag och jag tyckte de va så konstigt att de va så tyst. Men de bortsåg jag ifrån när jag öppnade fönstrena, och bäddade iordning sängen. Tur är väl iallafall att solen skiner på en klarblå himmel med fågelkvitter som sällskap. Nu ska jag ha en härlig dag! So long

Öööh, snyggt. Kan ni se att det är fint väder månntro?

Puh. Efter två timmars cykeltur med pojkarna känns det skönt att vara hemma igen. Vi cyklade till golfklubben, jag blev åter igen presenterad för 100 personer, och så lite fika. Nu sitter jag dock här på mitt fantastiska rum. Ganska så stort, stor garderob, stor säng, två gigantiska fönster... Jag har det alltså väldigt bekvämt. Och med mitt väl utvalda linne känner jag mig väldigt fransk.

Jag lovar att snarast ta lite kort på huset och omgivningen så ni får se hur jag kommer passera min tid här!

"Amanda, je t'aime" Så vackra ord fick jag höra från värdbarnen idag. Efter ganska exakt 24 timmar har jag alltså fått ett skarpt förtroende hos 9-åringarna och de blev väldigt glada över att vi ska vara ensamma ikväll. Föräldrarna jobbar och Tara skulle träffa sin pojkvän en sista gång. Mat ska fixas, lekar, och så blir det en tripp till på studsmattan om ja inte har helt fel. Ett bad ska väl också hinnas med.

Dagen har idag bjussat på en härligt promenad ner till centrum. Pyttsmått är det, men helt fantastiskt vackert. Lekt har vi också gjort, och så lite sol på den bleka nosen. Shorts och linne, fläta och nakna fötter. Sommar.

Jag har alltså anlänt till frankrike nu och det kunde inte kännas bättre. Joel (en av bästa vännerna till familjen), Tara (den nuvarande aupairen) och Nicolas (okcås det en vän till familjen) kom och mötte mig på flygplatsen och jag kastades genast in i fransk artighet och språkutbyte. Vi begav oss till huset, och hur ska jag förklara det... Här ser ut som det gör i Chocolat (jag syftar såklart på filmen), gråa stenhus, och vårt har gula fönsterluckor. Små snirkliga vägar mellan husen och jag har ingen aning om hur jag ska lära mig lokalisera mig.

Vi begav oss sedan till deras golfklubb där vi tog en kaffe med Albane (mamman) och jösses vilken härlig människa. Redan då tänkte jag att här kommer jag trivas! Och golfklubben... Något lyxigare har jag inte sett. Gigantiska nya byggnader, med stora välklippta golfbanor, en stor pool och en fantastiskt restaurang. essutom en massa folk som ville hälsa på den "nya tjejen", höhö. Jag kände mig som en apa på zoo. Och så bar det iväg med Tara för att hämta påjkarna till deras skola. En blyg Raphael kom fram och hälsade, medan en klad Tristan istället direkt började prata och visa självporträttet han gjort. Och blygsamheten försvann sedan även för Raphael, vi hoppade på studsmattan igår så jag trodde att jag skulle svimma, men kul var det :)

Även Ben (pappan) kom hem och vilken irländare sen! Prickigt skinn och rött hår, precis som alla fördomar! Även han var en riktigt trevlig prick och jag kan lugnt säga att jag valde rätt familj! Pojkarna fick även sina Sverige fotbollskläder igår och dom blev som tokiga, haha. Dom skulle genast prova och välkomnades sedan av applåder av restan av familjen på nedervåningen. Men lugnet med familjen varade inte länge, snart var det dags för Taras avslutningsfest och huset fylldes av en massa människor jag inte kommer ihåg namnet på. Det var helt klart en superdag, och jag kunde inte kommit till ett bättre ställe!

Jag är alltså supernöjd, och undrar vad dagen ska bjuda på mer än lek. Den här tiden kommer bli fantastisk, det vet jag!

Om mindre än en vecka bär det av, hur länge? Vet inte. Som aupair till en fransk by närbelägen Paris, Guérard. Hos en irländsk-fransk familj med två tvillingsöner; Tristan och Raphaël. Mycket är rdnat, presenter till familjen, en ny svensk garderob, försäkring... Kvar finns apoteket och slingor. Det blir alldeles förskräckligt roligt.

Men först; besök av kusseluringar!



Hööö, snyggt. (Kolla inte sneda tänder, ringar under ögonen, rälig lugg, oinsatt örhänge...)

Efter att ha kollat igenom hundratals efter hundratalskort (självfallet från Montpellier) inser jag att 80% av dessa är misslyckande på ett eller annat sätt. Här följer ett smakprov:


Konstiga positioner 1: stolen skulle lika väl kunna ersättas av en toasits


Konstiga positioner 2: man ser mest en vit vägg och två utlänningar på en säng. intressant.


Konstiga positioner 3: vad vill man egentligen ta kort på? Man missar både den enastående akvedukten och utsikten


Osmickrande vinkel: dubbelhakan framträder och gör sitt jobb. tack.


Fotot blir kornigt och därmed ganska oanvöndbart.


Misslyckat objekt: man missar människorna man vill ta kort med (vilka egentligen i stunden inte är några intressant att ta kort på) och fotar istället ett gallertätt fönster.


Självfallet finns det en kategori oanvändbara och misslyckade kort kvar; och det är dom man aldrig skulle visa för en endaste person. Då man gör fruktansvärda grimaser, ser allmänt drogpåverkad ut eller är mitt inne i movesen på dansgolvet. Nej tack, göm dom och glöm dom för resterande del av livet. (behöver jag påminna om "je-m'appelle-Amanda-kortet" Jennie?)

Under 6 månader sparade jag minnen i kortform och när jag tittar tillbaka får jag nästan ont i magen. Jag saknar Montpellier och Frankrike något fruktansvärt mycket, det går nästan inte att förklara (dessutom skulle ingen här hemma ändå fatta). Nu är det dock bara två veckor kvar, sedan befinner jag mig i familjen Rudd för oviss framtid. Tack för att jag fått chansen!

Nåja, jag vet inte om jag skulle passa men nu har jag iallafall sökt. Vi får se hur långt det bär, men med ett överkäckt brev om hur envis jag är och att jag kommer gör allt för att vinna känns det ganska så bra.

Och visst kan man få intrycket om att jag bara vill bort, Frankrike, Irland, och nu någon slags paradisö? men tro mig, jag tycker att sverige också är väldigt vackert.