I could be anything you like

Do I attract you?
Do I repulse you with my queasy smile?
Am I too dirty?
Am I too flirty?
Do I like what you like

I could be wholesome
I could be loathsome
I guess I'm a little bit shy
Why don't you like me?
Why don't you like me without making me try?

I try to be like Grace Kelly
But all her looks were too sad
So I try a little Freddie
I've gone identity mad!

I could be brown
I could be blue
I could be violet sky
I could be hurtful
I could be purple
I could be anything you like
Gotta be green
Gotta be mean
Gotta be everything more
Why don't you like me?
Why don't you like me?
Why don't you walk out the door!

How can I help it
How can I help it
How can I help  what you think?
Hello my baby
hello my baby
Putting my life on the brink
Why don't you like me
Why don't you like me
Why don't you like yourself?
Should I bend over?
Should I look older just to be put on the shelf?

I try to be like Grace Kelly
But all her looks were too sad
So I try a little Freddie
I've gone identity mad!

I could be brown
I could be blue
I could be violet sky
I could be hurtful
I could be purple
I could be anything you like
Gotta be green
Gotta be mean
Gotta be everything more
Why dont you like me?
Whu dont you like me?
Why dont you walk out the door!

Say what you want to satisfy yourself
But you only want what everybody else says you should want

I could be brown
I could be blue
I could be violet sky
I could be hurtful
I could be purple
I could be anything you like
Gotta be green
Gotta be mean
Gotta be everything more
Why dont you like me?
Why dont you like me?
Why dont you walk out the door!



Tyckte nog först när jag hörde låten att den var ganska inte-bra så att säga. Men ju mer jag lyssnar älskar jag den. Att vi satt på grönt, decimeter-högt gräs, med strålande sol och sjöng med i Frankrike gör väl inte saken sämre heller. Ja, ett gäng i parken satt vi, och engelska blev språket ett tag, eftersom det sant att säga var svårt att hänga med på deras normala samtalsfart på franska.
Oj, jag är Frankrikefrälst.
SKA flytta.
Snarast.


image151

image152 

image153

image154

  


Vad lätt
det är att
fälla en tår
när jag
tänker
tillbaka.



Det sista jag tänker
på innan jag somnar
är Frankrike...
Det första jag tänker
på när jag vaknar
är Frankrike...


Bland annat






Men jag får väl nöja mej med Sverige ett år till.
Ja ni vet, vara här i den UNDERBARA svenska sommaren och allt.
Ja, fy vad Sverige är vackert, verkligen.
Grått och kallt och allt.
Men visst, vad underbart.
Man ska älska sitt land.
Kalla människor, och kallt klimat.
Sura tanter och hundbajs på ängarna
Enformig markanvändning (förlåt) och leriga bäckar.
Vad underbart.
Vad uuunderbart Sverige är.

Nej, det kommer ändå sluta med att jag bor i Sverige när jag är gammal...












Åh, jag har skillnaden mellan Sverige och Frankrike.
Frankrike är fransk!

ja, och sverige är inte svenskt.
Sverige är en blandning av allt, mest engelskt.

Frankrike = frankrike
Sverige = ingen-aning







Dagen har varit överväldigande tyst.
Typ som när jag och Hanna ensamma låg på mitten av golvet på Scandinavium, med byggarbetare runt omkring oss och tomt gapande stolar. Typ som hyshandet innan man skulle upp på den tillfälliga scenen som var uppbyggd på ena kortsidan på arenan. Typ som när vi stod där, 30 svenskar och 2 av okänd nationalitet, på scenen i lysande strålkastare och jublen lagt sig. Typ som tystnaden i omklädningsrummet efter en lyckad show. Utpumpat av trötthet.
Så har min dag varit.
Bortsett från ihållande dans i några timmar på för- och eftermiddagen har det varit tyst. När inte min mage, nacke eller rygg har klagat. För alla kroppsdelar är ömma. Kan de bero på att jag inte är en van pirat?! Hanna, jag hoppas inte jag behöver klättra upp på en stege. För jag kommer aldrig att orka det. Min mage, nacke och rygg kommer att trilla av då.
Tyst.
Tyst har det varit. För jag har inte haft något att göra. Har suttit och fällt några tårar framför en film. Har värmt en kaka, så pipet från micron avbröt tystnaden för några värdefulla sekunder. Har borstat min nya tand, så ett litet kvidande av ömhet har ocså avbrutit tystnaden. Aj... Tagit av och på min röda favorit-mys-tröja om och om igen, eftersom jag aldrig har kunnat bestämma mej om jag fryser eller inte. Just nu lutar mitt beslut åt att jag fryser, eftersom min tröja är på.
Tyst.
Piiiip. där berättade micron att min andra kaka är klar.
Åh, jag lovade mig själv att jag inte skulle äta upp alla 200 gram choklad själv. Attans, där ligger allt i magen. Varför slutar det alltid så här? Hur svag kan man vara? en vekling är vad jag är. En vekling för choklad.

Nej, nu ska jag vanka vidare.
Livet är härligt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback