baramoi

Käre Frans, bilderna* får mej att längta efter vår nästa utekväll, när den nu blir.
Skulle man kanske ta och samla ihop samma gäng som på bilderna,
för minns jag inte helt fel hade vi förfärligt skoj.
Ja, de va inte bara under korttagningen som vi hade skoj, utan även på kvällen.
Inte heller nojor över kläderna och håret förstörde kvällen när man var med dessa människor

(Dock sänktes självförtroendet på grund av de tre snyggingarna man tillbringade kvällen med...)




*att det ser ut som om vi allihop är skelögda på bilderna är kamerans fel, inte vårt

---

Jag fattar inte när längtor (längtan i plural) ska ta slut. Jag fattar inte att jag till slut har fallit pladask. Jag som aldrig blir kär, jag. Men nu, nu har det inträffat. Jag tänker på Det innan jag somnar, och när jag vaknar. När jag hör Mika, och när jag läser bloggar. Det, Frankrike. Käre Frans, lägg av. Jag tror seriöst att jag börjar få allvarliga skador.

100 gram kexchoklad, 9 sockerbitar
100 gram kexchoklad, 9 sockerbitar
100 gram kexchoklad, 9 sockerbitar
100 gram kexchoklad, 9 sockerbitar