baramoi

En helg är till ända och den har varit lika bra (bättre) som alla andra. Gårdagen blev lika mysig som väntad, vi var på barnkalas! Egentligen behöver jag ju inte säga så mycke, etersom alla redan vet vad ett barnkalas innehåller: prinsesstårta, kanelbullar, pepparkakor, fiskedamm, sätta svans (knorr) på åsnan (grisen). Egentligen ska väl tilläggas att hon, Sandra, som vi kallade födelsedagsbarn egentligen inte fyllde år. Men, busiga som vi är firade vi henne en då, cirka en månad och en vecka innan hon fyllde år. Och ja, hon blev väldigt överraskad när hon kom in till det pyntade rummet.

Men, vi fick till slut inse att vi inte är, hur gärna vi än vill, är småttingar som springer runt och busar medan varmkorv serveras och paket med färgglatt BRpapper öpnnas. Eller som blåser med sugröret i saften så att den bubblar och far åt alla håll. Därför skrev vi en vacker melodi om vin i Montpellier och byggde vackra (?) meningar med djup mening.

Men det blev inte så sent igår eftersom alla var så trötta! Vid 9tiden var jag nog hemma och jag hade en underbar kväll tillsammans med IKEAfilten, julmust, choklad och datorn. Kand e bli bättre? Idag ringde klockan vid 9 och jag begav mej sedan till Marknaden här i Montpellier. Gigantiskt med massa stånd, men ska jag vara ärlig tror jag att 50% var stöldgods, 45 % ren skit, 4 % något man kunde titta på och 1 % något som man faktiskt köpte. Men jag tyckte att det var väldigt mysigt i vilket fall! Ända tills hemvägen iallafall. Då trampade jag på ett gatubrunnslock. "oj" tänker ni, "det var väl inte så farligt". Nej, problemet var väl att locket öppnade sej, jag satte mej mitt i gatan och hela benet klämdes fast. Aoch, kan jag säga, och lite pinsamt var det med. Jag fick hojta på ett par andra känningar som fick hjälpa mej att lyfta upp gatulocket och fin och jordig haltade jag mej fram till trammen. Snyft. Strumpbyxan klibbade fast och gjorde minsann ont att dra loss. Nu sitter ja här med ett gigantiskt plåster på mitt smalben och snyftar. Aj.

Imorgon händer det dock roliga saker som säkert kompenserar mitt ben. Vi ska ha Luciaträning, det ska minsann bli riktigt mysigt. Tänk för två år sedan, hjälp vad tiden går fort. Då hade jag fått mitt glädjande besked, tack var morfis!  De va tider de, en av de roligaste.


Men innan jag drar mej vill jag också tillägga en sak. Jag älskar Frankrike och vill verkligen stanna, men ibland undrar jag vilken humor de har?