Aldrig mera sjukhus
Mmm, fy farao va gott
Amanda är hemma från sjukan, äntligen! Nu har jag bara ett inbokat besök kvar och jag hoppas innerligt att det blir det sista.
Igår morse, klockan sju infann jag mej på sjukhuset. Duschen stod till mitt förfogande, och den snygga mössan + sockorna togs på. Dropp sattes in i armen och jag blev nerkörd till operation. Ännu mer saker proppades in genom droppet i armen, och fy fabian vad ont det gjorde! Snart låg jag på den snygga operationsbritsen, svinkallt. Då kom världens underbaraste narkossköterksa och la en slang under täcket som blåste ut varmluft. Famtastiskt härligt, och med lustgasen (de heter väl så?) nära ansiktet kände jag mig snart som en varm, sömnig, nerbäddad bäbis.
Så var det dags att vakna. För alla er som inte opererats kan jag meddela att det är ganska slönt att ligga där under ett varm täcke. Folk pysslar om en och frågar om man har ont. Har man det, får man smärtstillande och man ligger där i någon slags dimma.. Tanken vara tt jag skulle få åka hem redan samma dag, men efter ett misslyckat försök att gå på toaletten, då jag istället hamnade svimfärdig över en hink och sa hej då till den goda baguetten jag precis hade ätit, var jag alltså tvungen att stanna på observation. Och tur var väl de, eftersom samma sak upprepade sej fler gånger.
Nu vill jag verkligen inte tillbaka till sjukhuset på lääänge. Enda anlednignen skulle väl vara den snälla sjuksköterska som jag hade mycket trevligt med. Han kom in då och då, slog sej ner på den andra sängen och pratade om andra saker än min operation. Käre Frans. Nu hoppas vi att mina fem dagar i sängen går bra! So long.
Igår morse, klockan sju infann jag mej på sjukhuset. Duschen stod till mitt förfogande, och den snygga mössan + sockorna togs på. Dropp sattes in i armen och jag blev nerkörd till operation. Ännu mer saker proppades in genom droppet i armen, och fy fabian vad ont det gjorde! Snart låg jag på den snygga operationsbritsen, svinkallt. Då kom världens underbaraste narkossköterksa och la en slang under täcket som blåste ut varmluft. Famtastiskt härligt, och med lustgasen (de heter väl så?) nära ansiktet kände jag mig snart som en varm, sömnig, nerbäddad bäbis.
Så var det dags att vakna. För alla er som inte opererats kan jag meddela att det är ganska slönt att ligga där under ett varm täcke. Folk pysslar om en och frågar om man har ont. Har man det, får man smärtstillande och man ligger där i någon slags dimma.. Tanken vara tt jag skulle få åka hem redan samma dag, men efter ett misslyckat försök att gå på toaletten, då jag istället hamnade svimfärdig över en hink och sa hej då till den goda baguetten jag precis hade ätit, var jag alltså tvungen att stanna på observation. Och tur var väl de, eftersom samma sak upprepade sej fler gånger.
Nu vill jag verkligen inte tillbaka till sjukhuset på lääänge. Enda anlednignen skulle väl vara den snälla sjuksköterska som jag hade mycket trevligt med. Han kom in då och då, slog sej ner på den andra sängen och pratade om andra saker än min operation. Käre Frans. Nu hoppas vi att mina fem dagar i sängen går bra! So long.
Kommentarer
Trackback