baramoi

Jag har tidigare sagt att det bästa sättet att uppleva Paris är i en öppen bil med Christoph Mae ur högtalarna, en varm sommarnatt med blinkande ljus. Men jag har ändrat mig. Det bästa sättet är att sitta på en motorcykel med samma musik, dock kan man susa fram mellan köerna och svänga in överallt där man inte får. Man kan stanna var man vill, titta ut över hela Paris och njuta av en 28C varm natt. Med T-shirt och leggings susar parisvinden och lukterna förbi, jag tror jag är kär.

Natten var vackrare än någonsin, och jag susade fram på Paris gator


Och hur hamnade jag i Paris? Jo, faktum är att Monsieur och Madam Andrieux, vilka är Yanns föräldrar, ville att jag skulle komma med på middag i Paris och varför inte! Vad jag inte visste var dock att det var en familjesammankomst med allas respektive, så jag kände mig lite malplacerad. Jag blev hur som helst upplockad med motorcykel, och ut på motorvägen bar det av i en alldeles för hög hastighet och sicksackande mellan bilar. (mamma, tur att du inte såg...). Men det kändes helt plötsligt så fransk, och helt jättehärligt. Och snart stannade vi, framför en av paris finaste restauranger, Le Train Bleu. "Qoui? Ska jag äta här??" var väl min första tanke då vi stegade upp för trappor med guldräcken och takkronor bestående av tusentals små lampor. Jag och Yann blev mottagna av jag-vet-inte-vad-dom-kallas och visades till bordet. Menyer lades framför oss, och att den billigaste förrätten på kvällsmenyn kostade 48 euro vill jag inte ens tänka på. Men att maten var fantastiskt god går inte att förneka.

Sallad med tomatsmoothie, chèvre på toast
Varm soppa med sjöfrukter och svamp
Mört lammkött med en slags potatisgratäng
Chokladmousse med mintsorbet, och en liten choklad-mintdrink.
Kaffe med kaka

Det var min meny det, och när det mellan varje rätt kom in en "mini-rätt", exempelvis charkuterier, ost och så vidare trodde jag att jag skulle svimma. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så mätt, men jag har heller aldrig ätit godare mat, det var verkligen i en klass för sig, helt famtastiskt! Champagne och vin var också serverat till, och till och med jag kunde känna att det här var riktig vara det. Mums!

Kvällen kändes verkligen som once in a lifetime och jag undrar om jag någonsin kommer att gå på en sådan restaurang igen. Det må vara vardag för familjen Andrieux, men för mig var det något man bara ser på filmer. Och så var plötsligt jag en del av det...





Jag hade inte tagit någon kamera med mig, så mobilen fick ersätta den. Dock blev ju inte bilderna så bra, men här (<-- klicka där mamma) kan ni se riktiga bilder från restaurangen.