baramoi

På knappt tre veckor har jag...

...börjat köra bil som vad jag skulle kalla idiot. Jag kör i 130 på 90-vägar (man ska väl följa trafikrytmen?), inte saktat ner i kurvor och råkat köra utan lysen på natten (här behöver man alltid sätta på lamporna eftersom det inte finns någon lag som säger att man alltid måste ha på dom). Jag har parkerat framför portar, i korsningar och vid utfarter. Jag spelar superhög musik eftersom att rutorna är nedvevade (saknar AC) och jag annars inte skulle höra musiken. Jag växlar och accelererar så att jag förstör miljön och kör om på icke-bra ställen. Men mamma, var inte orolig, jag smälter in ganska så bra.

...slutat äta sallad utan sås, utan vräker alltid på med någon riktigt onyttig sörja. Jag har börjat tycka som fransoser, man är ju en ko om man äter sallad utan någon slags dressing.

... lärt mig dricka öl. I Montpellier fattade jag liksom aldrig grejen, men så kom jag hit där cirka 20 kylda öl alltid finns till hands, och när jag första gången sa att jag bara ville ha vatten trodde dom knappt mig. Jag fick ta en öl, och uppskattade faktiskt en kall kolsyrad blond i solskenet i goda vänners lag.

... förlorat mig på xx antal slingriga vägar, så att både Jann, Ben, Albane och Joël har fått bege sig ut och leta efter mig. Men nu tor jag att ag fått lite koll på alla dessa vägar, och kan nu ta mig runt till dom allra viktigaste platserna alldeles själv.

... fått så många tillfällen till dejter att jag skulle kunna skriva en bok om jag hade tagit dom alla. Så får du en lyckat dejt med:
1. en ordinär fransman
2. en busschaufför
3. en ordningsvakt
4. en portförsäljare*
5. en pappa
6. and so on.

...slutat med mina nyttiga frukostar bestående av fruktsallader, flingor och ägg. Istället proppar jag i mig chokladkakor, pain au chocolat, glass (!) och rostat bröd. Fy, vad jag är äcklig!


*ståendes i duschen hör jag att Zorro börjar skälla på nedervåningen, så jag sveper om mig handduken och rusar ner för att se att ingen tagit sig in. Men icke, dock står någon utanför dörren, men bara konturerna ses eftersom ett draperi hänger för. "vad sjutton, jag får väl öppna, jag har ju trots allt hunden", och så möter jag människans blick utanför. Eeuh, en portförsäljare som ska göra lite undersökningar om böcker, filmer och serietidningar. Han blev nog dock mer förvånad än jag när en blond skandinav öppnar dörren i handduk och frågar om hon kan hjälpa till med något. En kvart senare är iallafall undersökningen slut och han plirar lite fint under dom högglaansiga pilotbrillorna och undrar om han inte får bjuda på ett glas. Sure, har jag inte sovit på de senaste 7 nätterna behöverjag väl inte göra det en fredagsnatt heller. (att han dessutom var mer än snygg gör väl inte saken sämre?)