baramoi

Ni som känner mig i sjukhusmiljöer vet att jag ofta har svårt att hålla mig på benen. det kan vara allt från att tappa mig på blod eller ett litet enkelt stick i handen; huvudet börjar snurra ändå. Och detta hände självklart även igår. När jag var på väg ut ur sjukhuset, inte hade ätit på två dagara samtidigt som solen gassade och värmen var olidlig, började huvudet att leva sitt get liv. Jag bad Albane om lite vatten och satte mig i en ännu varmare bil. Albane sprang tillbaka in på sjukhuset, men något vatten fick hon inte med sej. nej, istället två sjuksköterskor som la upp benen på vindrutan och fällde tillbaka sätet. Tvingade mig att hålla öppet ögonen och hjälpte mig att andas. Ska jag vara ärlig var det lite pinsamt (eftersom jag vet att det är så typiskt mig) men dom var så hemskans snälla. Så in på sjukhuset igen, upp på britsen och ett blött omslag lindades runt huvudet (hej då platt hår). Blodtryck togs och även en massa andra saker, som jag inte har en aninjg om vad det var. "vouz avez gagné un petit déjeuner!" så där satt jag på ett franskt sjukhus, och käkade frukost. En stor skål med varm choklad, en baguett, smör och sylt och youghurt. Mums. Efter denna stabila frukost accompagnerad med x antal mediciner var jag fit for fight igen och jag kunde på något ostadiga ben ta mig ut till bilen igen!